Christful Mindfulness

Bakgrund

Kristendom är inte, tror jag, en historisk och doktrinär verksamhet utan en praktisk angelägenhet för alla människor: hur uppnår jag frid? Den frid Yeshua ger, den frid Gud är, den frid som är Guds Rike. William Law kallar detta det inre templet, där vi lever med Gud ovanför tid och rum.

Genom att se vad som orsakar lidande i oss kan vi börja gå den kristna vägen. Vi kan kalla det synd, missförstånd, självcentrering, ambition, ondska, vad vi vill. William Law kallar det självfiktionen. Men det som orsakar lidandet är alltid detsamma. När vi ser hur det går till faller vi ganska naturligt in i frid och stillhet och livet blir engagerat i stillhetens bön, tystnadens bön, fridens bön -- i "Christful mindfulness".

I kristen teologi står ofta "naturligt" eller "den naturliga människan" för något ont, skadat, fallet, syndigt. Men här använder jag ordet såsom vi kan tänka att Adam och Eva levde i den allegoriska berättelsen i början av Bibeln. De levde naturligt ett gudomligt liv i frid. Så kan vi också, potentiellt, leva i denna värld. 1 Joh 4:17

Att leva med denna frid innehåller ett fundament: se hur vi skapar lidande. Eller mer opersonligt sagt, att se vad som orsakar lidande. I det stora samlingsverket Filokalía är orsaken enkelt angiven: tänka på något. Ofta tänka på begärda objekt, sinnliga eller mentala. Men över huvud taget tankeverksamheten anges som orsaken till lidande.

Detta är endast delvis riktigt. En viss tankeverksamhet orsakar nämligen inte lidande. Den begärsfria tanken är neutral. Tänk på byggandet av ett hus. Alla steg i byggandet, från planering till färdigt hus kan ske neutralt och fritt från lidande. Det är inslaget av begär, fasthållande, ambition, som orsakar lidande över tid och i ljuset av vad som sker i tiden. Yeshua varnar för dessa begär av jordiska skatter och visar på skatterna i himmelriket som de naturliga och fridskapande tankeobjekten.

Men ökenfäderna och bönefäderna har rätt i den meningen att det begärsfria tänkandet nästan aldrig manifesteras. Alla är drabbade, alla människor är slavar under synden i denna betydelse. Just därför

är bönen, kontinuerlig och tankefri, den enda vägen för Christful mindfulness.

Att se hur lidande orsakas är inte en doktrin eller en analys utan en praxis. Därför blir också friden, den frid Yeshua ger, en praxis. Det är den kontinuerliga bönens praxis, inte en tillfällig yttre bön utan ett pågående bönelevande. Närhelst vi upphör vara levande i den pågående bönen uppstår åter lidande och oro i någon form och leder vidare till mer av samma slag.

Övningar i Christful mindfulness

Ofta skapar vi oro och lidande genom att tänka på en framtida händelse. Det kan vara nya destinationer på resa, ett uppträdande, en examination, ett föredrag, ett besök, en körning i svår trafik etc.

Här är hur jag blir « mindful » genom att vara « Christful »:

— jag tänker och säger: det är Yeshua, Jesus Kristus som ska göra det där framtida, det är inte jag, det är Han som är subjektet i det som ska ske

— det som ska ske är Yeshua, Jesus Kristus, för Han är verkligheten själv, särskilt den framtida och hoppfulla verkligheten, egentligen himmelriket, det eviga livet med Honom

Vid andra tillfällen kommer synden tristess krypande, kanske den vanligaste synden, vi kommer inte till ro i den situation som just nu råder.

Här är hur jag blir « mindful » genom att vara « Christful »:

— det som sker just nu händer för Yeshua, Jesus Kristus. HAN upplever detta, inte jag, och Han upplever det som jag. Han är den verkliga Personen här som är medveten om allt som känns, sker, utvecklar sig, upplevs, pågår, Han ÄR detta nu

— all tristess, oro, obekvämhet, ångest, irritation, besvikelse är perfekta faser i Yeshuas medvetande, inte hos mig, för Han är enda Subjektet som bär allt som sker nu och är det verkliga centrum, allt annat är en illusion

— min uppgift är endast att fråga: Vem upplever detta ? Och genast svara: Det är Yeshua, min Frälsare som tar allt detta uppå Sig och renar det för det eviga livets snara ankomst

Vid specifika handlingar, t ex laga mat, äta mat och dricka drycker, gå på toa, duscha, läsa texter, skriva texter, se på film och video, lyssna på föredrag, konversationer eller musik, märker vi ofta inte att vi faktiskt går in i negativa tillstånd, eller tillstånd som inte är de vi önskar. De bildar en bakgrund av störning och irritation och skapar lidande för oss. Dessa initierar motsatsen: Kristi fullhet.

Här är hur jag blir « mindful » genom att vara « Christful »:

— när jag läser eller skriver, tänker och säger jag till mig själv: det är Yeshua som läser, inte jag, det är Han som formulerar och förstår språk och tolkar och bedömer det lästa och det skrivna; för Han är verkligheten Själv och måste därför vara den som är Utföraren, det finns ingen annan

— när jag lagar mat, äter, tvättar mig, går på toa och gör kväll i sängen tänker och säger jag: det är nu Yeshua som gör detta, Han är den ende som erfar detta och utför detta, Han äger alla handlingar och använder dem för evighetens skull, det finns inget begränsat subjekt för Han är den verklige Själv, för Han säger om sig själv: « Jag är sanningen »

— när jag skall sova men ändå ligger vaken, använder jag tiden till bön och mindfulness genom att stillsamt repetera: Du är den som lever denna kropp och detta liv, inte jag, det är Du som är vaken fast det är tid för sömn, och Du gör förstås som du vill med nattens timmar !

Ibland syndar vi genom obetänksamma uttalanden eller gester eller beslut och vi lider av konsekvenserna och ångrar det vi gjorde, vi vill få det ogjort så att vi slipper olusten.

Här är hur jag blir « mindful » genom att vara « Christful »:

— strax efter det obetänksamma säger och tänker jag: det är nu Yeshua som erfar ångern, oron och olusten som blev effekt av synden och Han bär alla dessa sensationer och känslor åt mig, det är inte jag som gör detta

— jag säger och tänker: ingenting behöver jag göra för Yeshua vet allt om mitt tillstånd, vad jag sysslar med och vad jag erfar som effekt av handlingarna, jag är inte i centrum utan Han som tar allt på Sig och renar allt för evigheten som snart skall komma

— inför framtidens undvikande av dessa syndiga och tanklösa handlingar och val tänker och säger jag: Yeshua vet precis hur de ska undvikas och hjälper till att det blir så, jag behöver inte åstadkomma någon förbättring eller återtagning eller korrigering för Han leder alla handlingar rätt genom Sin ändlösa nåd som förbereder det eviga livet för just mig

Den « smala vägen » till livet i Yeshua är att fråga sig ständigt: är just nu Yeshua i centrum för allt som sker, är Han det som sker? Genom att Yeshua är mitt medvetande just nu, inte jag, sker en förberedelse inför det eviga livet, ja, det är redan här i Honom. Som James Relly säger:

« by keeping the pre-eminence and exaltation of our Saviour’s person in view; otherwise the spirit which is in you, with all its niceties and appearances of piety, is but an antichrist. »

https://babel.hathitrust.org/cgi/pt?id=dul1.ark:/13960/t9k40k01f&view=1up&seq=27&skin=2021

Det är särskilt viktigt, som Relly skriver, att

ha den levande Personen « in view », för genom att Yeshua syns och erfars här, råder ingen tvekan. Det vore inte detsamma att ha en teologisk insikt eller åsikt om det hela, eller ha en vision om hur det skulle kunna vara om jag var helig nog. Nej « in view » är just det konkreta här och nu.

Ett annat sätt att hålla denna pre-eminens « in view » är att fråga: Herren Yeshua, om Du nu är den som lever denna stund, vad behöver jag då bry mig med? Svaret kan ju bli: med att hjälpa dina nära och kära och även andra du möter, om det går. Du är där för andra, just såsom Yeshua är där för dig. Men förutom detta är du fri att göra ingenting alls.

Ofta skapar vi oro genom att tänka på kroppens negativa tillstånd, smärtor, sömnbrist, magens krångel, svettningar, migrän, obehag av alla slag. Oron och ofriden kommer av tankarna på detta tillstånd och protesten mot att det föreligger över huvud taget, ungefär som om vi säger: Vilken fräckhet att drabba min kropp med det här ! Jag är värd något bättre ! Nu kommer jag nog bli allt sämre och dö....

Här är hur jag blir « mindful » genom att vara « Christful »:

— jag frågar: VEM? Vem är det som mår så här dåligt ? Och jag tänker och säger: Det är Du Yeshua, min Herre och Frälsare, du mår så här och bär det på dina axlar åt mig. Du är det verkliga subjektet i det här. Själv får jag vila när du bär det åt mig mitt i smärta och sjukdom.

— Det är också Du som andas in och ut och jag kan ägna mig åt att följa Din andning in och ut, notera hur magen lyfter på in och sjunker ner på ut. Om smärtan är hög är det gott att ägna tid åt denna Herrens andning i kroppen, sägande Hans Namn på utandning om det är möjligt för smärtan. Detta kan vi göra även i livets sista timmar då sjukdomen inte kan avhjälpas. Vi går då in i Kristus, Han som är den levande hela tiden.

Många buddhister har frågat mig om Gud, de är inte säkra på vad det handlar om och avstår hellre tills vidare med att ägna sig åt det. Jag brukar säga: Börja med vad Gud är till sin natur, det lilla vi förstår ! Och det blir en mindfulness-övning i sig.

Här är hur jag blir « mindful » genom att vara « Christful » när det gäller frågan om Gud:

— jag tänker och säger: Gud är det som är kärlek utan början och utan slut; från evighet till evighet är det gränslös kärlek, utan minskning, utan expansion, komplett och utan behov av något annat än Sig själv, den rena pågående kärleken, levande, stilla, fridfull; i denna stund och i denna kropp är Gud närvarande

— eftersom detta är Gud behöver jag ingenting mer tänka eller säga, behöver inte öka något eller minska något, behöver ingenting göra eller vara, för det fullständiga fylls på i denna stund och i denna kropp, hela tiden bara jag låter Gud vara det Gud är, just i denna oändliga betydelse

Och när buddhisten (förstås) vill prata mer om lidandet kan vi med William Law säga:

« Nature and creature is the only source from whence, and the seat in which wrath, pain and vexation can dwell. Nor can they ever break forth either in nature or creature, but, so far as either this, or that, has lost its state in God. »

(https://archive.org/details/spiritofprayeror00laww/page/24/mode/2up)

Detta bör få buddhisten att meditera mera så att mindfulnes i Christfulness uppstår. Särskilt om han eller hon börja andas ut Hans Namn som meditativ praxis och ställande sig frågan: VEM är det som nu mediterar?

Ibland har vi sömnlösa nätter och mår ganska illa dagen efter. Oavsett orsaken till sömnlösheten — ibland bara en tillfällig pigg känsla som hellre vill göra något än ligga still — mår vi inte riktigt bra och kan lätt drabbas av förtvivlan. Det känns som om vi berövats något vi tycker vi har rätt till.

Här är hur jag blir « mindful » genom att vara « Christful »:

— jag glömmer det som varit, som Paulus säger, och ser framåt mot det som ska komma i detta nu och framåt i tiden, hur trött jag än är

— jag tänker/säger: eftersom denna stund är Guds stund behöver jag inte vara utvilad eller pigg, behöver inte tänka över varför sömnen inte kom under natten

— jag tänker/säger: det fullständiga i Jesus Kristus fylls ändå på i denna trötta kropp, ja det här är Honom i trött form

— jag tänker/säger: även om jag skulle dö idag är det Honom jag behöver i tron, ingenting annat.

I stunder av trötthet och utmattning är det svårt att greppa någonting positivt. Det kan kännas som hopplösheten får genomsyra stunden. Ändå ges ingen lättnad av vad man gör i denna stund.

Här är hur jag blir « mindful » genom att vara « Christful »:

— jag tänker på vad Willam Law säger om det inre templet, att det är en springbrunn av levande vatten inom oss, Kristus själv i detta inre tempel

— jag tänker/säger att det inre templet Law pratar om är bortom tid och rum, så att jag just nu inte vet vare sig om någon tidpunkt eller någon plats i universum, utan är fri båda

— jag tänker/säger att jag inte behöver vare sig tid eller rum, båda är fåfänga, utan låter istället Kristus vara allt som är

— jag tänker/säger: det finns ingen tid här, ej heller rum, endast Du Herren Jesus Kristus

.

.

***