Jesus sådan Han är

Yeshua/Jesus som lärare

i Guds Rike

Jesus predikar om Guds Rike som inte är av denna världen. Vad betyder termerna "Guds rike" och detta "inte av denna världen"? Det är de två viktigaste frågorna för alla följare och elever till Yeshua.

Först ska vi kort se den historiska bilden. De första seklerna efter Yeshuas undervisning blev en förvandling av romarriket. Filosofer och tänkare från alla håll i den romerska världen, fann Yeshuas undervisningen radikal och omvandlande. Hundratusentals judar överger sina urgamla traditioner för denna nya förståelse av människans liv och Guds Rike.

Under historien har samtidigt många tolkningar förvandlat Yeshuas budskap till ordningar för denna världen - liturgiska ordningar, kyrkliga ordningar, sociala ordningar, moraliska ordningar. Detta är fullt begripligt. Ska vi samlas, måste vi samlas på något ordnat sätt. Ska vi uppföra oss harmoniskt måste vi hålla efter de som inte klarar detta. Men det har föga med Yeshua undervisning om Guds Rike att göra, ett rike som inte är av denna världen.

Yeshuas tal om "icke av denna världen" har dessutom ibland fått betyda en kommande fullkomlighet som redan nu ska förberedas.Vissa kvalifikationer och formeringskrav uppstår. Särskilt de som ska vara präster och ansvara för kyrkans organisation har ansetts behöva en "utbildning" i denna formering. En klerikal klass i samhället uppstår. Man kan säga att den sakta men säkert kväver Yeshuas undervisning.

Senare har ofta själva "förberedelsen" blivit huvudsaken och det egentliga huvudärendet för olika kyrkor. Det eskatologiska "icke av denna världen" som Yeshua talar om, har lagts åt sidan till en tidsbunden tro på en apokalyptisk tid.

Men Jesus talar verkligen om Guds rike som "icke av denna världen" och han menar det såsom han säger det. Han menar också att vi ska höra till detta rike, redan nu, som vi är, utan formering, utan kyrkliga eller religiösa roller.

Det kan alltså utifrån Yeshua inte bli tal om någon inomvärldslig kristendom. Det kan inte bli tal om någon religiös-etisk kristen kyrka. Det Yeshua talar om kan inte situeras i världen.

Visst nämner Jesus vad som är god moral, men det är inget nytt, det är en äldre judisk etik. Ofta pekar han då dubbelmoral, hur vi låtsas hävda en moralisk nivå men inte håller den. Han skapar inte en ny moral, bara skärper den gamla. Hans huvudärende är något annat, det är Himmelriket som inte alls har med denna världen eller dess moral att göra.

För många är detta en katastrof för vad de byggt upp i sina religiösa liv. För mig är detta en lättnad, en befrielse. Båten hamnar på rätt köl. All inomvärldslig kyrkoverksamhet blir för mig störande och det blir slagsida på båten. Varje gång jag går till en kyrka, vare sig katolsk, ortodox eller evangelisk, ser jag något helt annat, ett värdsligt arrangemang som föga har med Yeshua att göra.

Yeshua talar seriöst och ihållande apokalyptiskt och eskatologiskt om Guds Rike och att vi bör höra till detta Rike istället för världen.Detta bör vara fokus för alla som vill följa Yeshua och använda hans namn som det viktigaste i sina liv.

Paradoxalt nog blir då denna världen, mina år på jorden, befriade från en stor religiös bråte och istället kan jag ta emot varje dag, ja varje timma som en ren gåva. Stor tacksamhet fyller mitt hjärta inför detta. Allt blir gåva att njuta och vara tacksam inför. Detta på grund av att "mitt rike är inte av denna världen". Då blir denna världen en väg till riket som inte är av denna världen. Gåvan är vägen, mina dagar på jorden.

Hör du till Yeshua, ja då hör du till ett Annat Rike. Andra människor kommer att tänka det om dig: "Hon (eller han) lever inte riktigt i den här världen!" Ibland med tillägget: "Inte riktigt tillräknelig!" Eller vänligare: "En smula disträ men en glad prick!"

Det kommer att avspeglas i ditt beteende och din livsföring. Är du undrande och förundrande? Är du tacksam för varje minut på denna din väg till Hans Rike?

Detta är det väsentliga. Se allt i tacksamhetens perspektiv. Vilken otrolig tur att ha blivit till ! Att få upptäcka evangeliets budskap och veta sig vara på väg till ett Rike som överträffar allt annat ! Hur vacker är inte denna stig jag går på, denna planet i universum !

Sen spelar det mindre roll om andra tycker du beter dig som en "kristen" eller inte. Det är inte av så stor betydelse. Alla våra denominationer söndrar mer än något annat. I Johannes 17 ropar Yeshua efter enhet. Den låter kanske vänta på sig.

Jesus talar om ett gudsrike som är den diametrala motsatsen till splittringen bland oss alla i livet på jorden. Han talar inte om någon sorts förebild av etisk eller religiös art. Det är ett övervärldsligt faktum som inte kan bli utgångspunkt för "ett bättre liv "på jorden. Istället kan vi se blommor och fåglar, himmelens moln i rörelse, vattnens färger och ljud, hela skapelsen som perfekt i sig för oss som är på väg till himmelrik. När vi promenerar genom livet i denna tacksamhet kan vi slappna av i försöken att vara moraliskt bättre.

Vi kan också slappna av i försöket att vara "apostlar" eller "diciplar" till Yeshua. Många teologer vill finna en biblisk undervisning om detta som central. En stor termflora för denna kvalifikation av en kristen finns i omlopp. Min präst sa ofta: Jag måste avgöra mig inför Herren varje dag !

Allt sådant distraherar sig bort från Yeshua och hans ord om Guds Rike som inte är av denna världen. När din blick är på detta Rike finns varken du som kvalificerad discipel eller som helgad, som helig, som avgjord, som nyväckt, som pånyttfödd, som utvald, som.....och listan kan bli lång. Vad som finns är Yeshua som talar om Guds Rike, inte av denna världen.

Men ska då inte de kristna skapa ett drägligare socialt och ekonomiskt liv på jorden? Att skapa materiellt bättre liv på jorden är något för oss att utveckla via andra metoder - ekologiska, medicinska, psykologiska, ekonomiska, politiska, teknologiska osv. Men detta är inte alls vad Jesus inbjuder oss till. Däremot följer det säkert helt naturligt av tacksamheten för livet att vi också vill förbättra villkoren för alla människor.

Jesus ger oss en enda bön: Fader vår. Redan i de första orden möter vi Guds rike: "..du som är i himmelen, helgat varde ditt namn!" Mer än så behöver vi aldrig be. Bönen blir en påminnelse om vart vi är på väg. Det sägs att Frans av Assisi bad denna bön 70 gånger om dagen ! Väl använd tid kan vi säga. Frans visar oss också livet i tacksamhet. Han talar med djuren, vandrar i bergen nere i Umbrien, möter allt levande med tacksam lovprisning.

När Jesus ger oss bönen "ske din vilja såsom i himlen så ock på jorden" handlar det om att vi ska förflyttas till Guds rike, inte försöka applicera det på jorden, vilket alltid blir en mycket förvirrande tankegång. Vi har fått förnuft och medkänsla helt naturligt för att materiellt förbättra våra liv.

Men det bönen handlar om är att sätta himlen i centrum för vårt liv. På jorden bör vi längta efter Guds rike, begrunda det, lovsjunga det, leva med bönen Fadern vår och invänta riket i tacksamhet för varje dag som kommer med allt vi möter, ser och hör. Att leva i tacksamhet på väg till Guds Rike är vad bönen avser. Samtidigt är det förstås inget som hindrar att vi förbättrar levnadsomständigheterna, inklusive en harmonisk moral som fördelar tillgångarna rättvist bland alla, något som vi ännu är på ljusårs avstånd ifrån.

De liknelser som handlar om utveckling, om talenter, om senapskorn, om den gode samariten osv. kan givetvis alltid tolkas inomvärldsligt. "Guds rike" och "himmelriket" är komplexa termer och tillåter isolerat immanenta betydelser. Det sker i all välvilja. Men då förlorar vi huvudavsikten med hela Yeshuas predikarverksamhet, vi förlorar kontexten, vi förlorar den verkliga dimensionen, den verkliga glädjen på vägen till Himmelrik.

Paulus betonar Kristus själv, så att vi känner att Han lever i oss och som oss, ja att det i själva verket är Han som är själva vägen och sanningen och livet. Detta är en underbar fördjupning av Yeshuas undervisning om Guds Rike. Detta paulinska tänkande blir en ny huvudlinje som några men långt ifrån alla i kyrkan tar till sig.

Yeshuas predikoverksamhet bygger på att "denna tiden" snart är slut och Guds rike som inte är av denna världen kommer istället. Det är Yeshuas sätt att säga: sätt Guds rike först. Det är bråttom, ha Guds rike först inför dina ögon, dina tankar, ditt förstånd, din vilja. Allt annat tillfaller oss genom detta, men inte genom något annat.

Detta ligger nära den insikt som många människor har när de tänker: jag ser orättvisa runt omkring mig, jag ser lögn och lidanden, hat och begrägeri. Guds rike innehåller ingenting av detta. Således är Guds rike inte av denna världen. Jag tror på Guds rike och den perfekta vägen dit, Yeshua själv, men inte på denna värld. Detta är i praktiska termer Yeshuas undervisning.

Frestelsen att skapa en teori om förbättring av mig själv till att kunna och förmå kvalificera mig som "lärjunge" eller en förbättring av världen för allas goda, innebär i själva verket att Yeshuas budskap förvanskas. Den insikt många ärliga människor gör om denna värld och Guds rike är alldeles riktig. Guds Son säger oss att sanningen ser ut på det viset. Detta är inte Guds rike och det vi har närmast hjärtat är just Guds rike som inte är av denna världen.

Dallas Willard berättar hur en gammal missionär och nunna säger till honom: "Om att vila i Kristus och att uppleva hans ok som lätt, vet jag ingenting alls. Jag har endast arbetat hårt i hela mitt liv för Hans rike."

Yeshua talade om Guds Rike som inte är av denna värld. Det förstår nunnan genom sin bittra erfarenhet. Det Yeshua menar är att i Himmelriket är allt lätt och ljust och vet vi det försvinner bitterheten. Även vägen blir lätt och ljus, för Ljuset själv går i oss och som oss.

Men det onda? Vad gör Yeshua av det onda? Det problem som brukar kallas teodicéproblemet bygger på att man inte tar Yeshuas ord på allvar. Guds allmakt och oändliga godhet gäller Guds rike, inte denna världen. Om den gällde denna världen skulle vi få problemet med hur orättvisa och ondska kan finnas i världen, hur våld, lidande, begär eller hat kan öka för varje sekel som går. För uppenbarligen ökar det.

Men Yeshua talar om ett Annat Rike , en Annan Kraft, en Annan Härlighet. Om detta rike kan sägas att Gud är allsmäktig och oändligt god. Detta rike är inte av denna världen, insisterar Yeshua och vi kan dagligen konstatera detta faktum. Kan någon ha missat det?

Problemet uppstår alltså inte när vi hör Yeshua på det enklaste sättet. Vi utgår från att Guds Rike, Härlighetens Rike, inte är av denna världen.

Detta tillfredsställer inte en teologisk rationalitet som inräknar "allting" i Guds rike. Man motsäger då Yeshuas ord om att denna värld inte hör till Guds rike. Det viktiga är Hans ord, inte en "enhetsteori" vi har. Likväl fastnar många troende och icketroende i sammma skenproblem, trots att de inte tänker på sig själva som rationella teologer.

Vi kan ställa frågan: skulle Yeshua tro på motsägande påståenden om den Fader vars Son han är? Säger han emot sig själv? Har han dubbla budskap?

Detta faller av sig själv. Yeshua talar eskatologiskt, han talar inte inomvärldsligt. Det är inte mer "rationellt" att tvinga Hans budskap att gälla denna värld. Yeshu arbetar med en fundamental, gudomlig och kreativ förnekelse av denna värld och vi vet inom oss, kanske de allra flesta av oss, hur rätt han har.

Vi har en inre kompass som pekar härifrån. Här i världen finns hat, ständigt närvarande. Här finns djup orättvisa, periodvis ökande. Här finns aktiv ond vilja, krig och förtryck. Här finns en oerhört envis vilja att skada, mörda, skända, krossa det goda. Detta är inte Guds Rike eller platsen för att skapa ett sådant rike. Och vårt hjärta hör till Guds Rike. Vi vill komma hem. Som Paulus säger, vill vi gärna byta detta liv till Härligheten i Yeshua, som väntar oss. Det är det ärligaste vi kan säga. Vi säger det tillsammans med Paulus.

Redan nu får vi dock del av det nya livet som inte är av denna världen. Kolosserbrevet 3 som vi läser på påskmorgonen lyder: "Ni fick liv igen när Kristus uppstod från döden. Rikta därför blicken mot glädjen och de rika skatterna i himlen, där Kristus sitter på hedersplatsen vid Guds högra sida."

Paulus talar till människor som lever i världen. Men han säger inte att det nya livet är ett liv i världen. Det gäller att ha himlen i våra tankar. Det gäller att den kommande himlen i våra tankar. Vi märker då att vi inte riktigt kan engagera oss i att oroa oss över saker och ting som hör jorden till. Detta är konkret. Folk kommer märka att vi inte så mycket oroar oss över problem som hör jorden till. Fungerar en enda kyrka på det sättet idag? Knappast.

Om vi tänker stundligen och dagligen på vad som ska komma, på den kommande Härligheten i Guds rike -- kan vi då engagera oss i oro eller begär för saker och ting i världen? Det går bara inte. Och vi kommer att möta anklagelser från världen: "Du verkar ju helt död för alla svårigheter vi har här ! Varför oroar du dig inte?" Och detta är menat som en anklagelse, inte en mysig beskrivning av ditt beteende.

Vad händer typiskt om vi svarar på världen kritik och säger: "Mitt verkliga liv finns i himlen med Yeshua." Från kyrkligt håll får du höra att du använder tron som en flykt från världen. Från världsligt håll kommer ungefär samma kritik, plus att du bara inte är så rolig att vara med.

Det bästa är envishet. Du kan svara lite som en buddhist: "Jag tar min tillflykt till Himlen och Yeshua!" Och vi kan buga med händerna ihop framför bröstet ! Detta är den bästa hållningen, tack buddhismen för det.

Sålänge vi inte tar denna tillflykt kommer vi fortsätta synda. Det gäller religiösa människor likaväl som värdsliga. Endast ärlig tillflykt till Yeshua i Härligheten gör att vi har en chans att sluta upp med att synda. Tacksamheten till Yeshua är det som kan döda de onda begär som döljer sig inom oss alla. Endast tacksamhet till Yeshuas uppståndelsen och livgivande till oss kan hålla oss borta från sexuell synd och orena tankar. Detta är fortfarande Kolosserbrevet 3. Endast genom att ständigt tänka på Guds rike, timme efter timme, hindrar att vi grips av penningbegär eller någon sorts framgångsbegär, amibiton för det ena eller andra i världen.

Om vi fortfarande är en del av den här världen kommer effekten snart, vare sig vi kallar den Guds vrede, som författaren till Kolosserbrevet, eller om vi bara tar smällarna och kallar det surt liv i världen.

Varje ny morgon är det dags att kasta bort vredens, hatets, förbannelsens och det smutsiga språkets orena kläder och i tacksamhet börja tänka igen på Guds Rike, såsom Yeshua undervisar om det. Snart märker vi att vi inte gärna ljuger för varandra! Vi sysslar inte med världen. Den har liksom dött och är borta.

Nu lever vi ett helt nytt liv. Men det är inte statiskt eller passivt.Vi lär oss mer och mer. Vi förstår praktiskt mer och mer.Vi blir alltmer lika källan som skapar detta nya liv i oss.

Det svåra med detta är förstås att släppa taget. vi behöver knep, såsom att på varje utandning säga Yeshuas namn, eller göra en bugning varje gång vi passerar en ikon eller ett korts och säga en kort bön. Dagliga vanor. Min bostad dräller av radband och små ikoner. De ska drar mig ut ur denna värld till Riket som inte är av denna världen.

Vi identifierar oss i så hög grad med denna värld att vi självklart vill placera allt i den, även Guds ord. Yeshua säger emot oss där, han insisterar på att se åt ett annat håll. Men så lätt ger oss inte. Vi tänker snart ut en teologi som passar oss.

Den som förlägger Guds handlingar eller synliga effekter till vår värld, tycker sig kanske känna igen Gud i sina verkningar, såsom Paulus antyder. Men det pågår ett självbedrägeri i detta inomvärldsliga betrkatande av Gud. Guds rike syns inte och därmed behöver vi inte veta mer. Om inte Guds rike är synligt här eller igenkännbart här så är naturligtvis inte heller Gud synlig här eller igenkännbar här. Däremot vet vårt hjärta om Gud. Vi till och med ständigt längtar till Honom och till Hans rike som inte är här och inte syns här.

Vi måste alltså passa oss för alla välmenande analoga resonemang som mer eller mindre förlägger Gud eller hans egenskaper eller verkningar till något vi ser i vår värld. Vare sig naturen eller någon livsforms aktiviteter innehåller Gud eller avslöjar Guds existens. Alla romantiska psalmer vi sjunger med denna innebörd är falska, om än med tårar i ögonen inför all skönhet vi upplever.

I naturen och i historien ser vi en obarmhärtig och orättvis process där den starkare utövar övervåld och dominans över de svagare. Det finns ingenting i naturen eller historien som säger vad som är rättvist eller gott. Vårt hjärta vet det ändå. Och vi vet därmed att vare sig absolut och ren rättvisa hör till denna värld. Guds rike är en Annan värld där full godhet, medkänsla och rättvisa utgör själva grunden. Det är om detta Yeshua oftast talar. Det är om detta vårt hjärta jublar och livprisar.

Att säga att Gud vill hela skapelsen och därmed antyda att Gud vill något självmotsägande är att inte sätta Guds rike i främsta rummet. Vi bygger då en mycket begränsad rationalitet där Yeshuas predikningar blir meningslösa. Först kommer Guds rike där rättfärdighet och rättvisa alltid råder. Därefter ser vi hur världen inte kan vara detta Guds rike. Då sätter vi vagnen efter hästen, inte tvärtom. Det är den rationalitet Bibeln använder.

De moraliska utsagor vi finner hos Yeshua handlar om Guds Rike. Det gäller t ex Bergspredikan. I denna världen lönar det sig föga att följa Bergspredikan. Men den är sann om Guds Rike, om den Härlighet vi vill höra till.

I Gudsriket är vi saktmodiga, kärlefsullt sörjande, fattiga i anden, renhjärtade. Vi är ljusvarelser. Vi är som det "var i begynnelsen". Vi är verkligen oss själva.

Men i denna världen är dessa dygder knappast ens berömdvärda.Det beror på relationen till det Rike som inte är av denna världen. Bergspredikan är inte, som många tror med den populäre predikanten Greg Laurie, en alternativ moralisk hustavla från Yeshua, ett komplement eller förnyelse av tidigare moraliska regler i denna värld. Pröva får ni se ! Det fungerar inte.

Gudsriket kommer alltid först för Yeshua. Och han säger detsamma till oss: sök först detta Rike, som inte är av denna världen.

När Yeshua säger att Guds rike är närvarande inför vittnenas ögon, t ex när han gör mirakel (som i Matt. 12.28) så är detta analoga signaler på det verkliga gudsriket. Han menar inte att Guds rike är där, eftersom miraklen ändå äger rum i världen, inte i Guds rike.Yeshua själv är Guds Rike genom att Han är ett med Fadern, men undren sker i världen.

Det är alltså inte skillnaden mellan Guds rike i "futurum" och i "presens" som kommer fram i Yeshuas ord, som många velat göra gällande. Att han ibland talar om Guds rike som något kommande och vid andra tillfällen talar om det som något redan närvarande. Han talar alltid om att Guds rike inte är av denna världen, även vid de tillfällen han utför under och ger analoga beskrivningar av detta mirakelgörande och säger: se hur Guds rike är närvarande bland er.

Man kan sammanfatta en rad yttranden av Yeshua med formeln "Guds rike är något som kommer, ja det är redan här". Det betyder inte något självmotsägande. Guds rike är inte av denna världen men genom att Yeshua som Guds son kan tala om Guds rike med en unik auktoritet kan han säga: ja det är redan här. Det vore att försöka trolla med evangeliet om man försöker påstå att vi människor bara är blinda för att Guds rike redan är här, ungefär som buddhister talar om buddhanaturen, som redan är här nu men inte upptäcks av de flesta sökare. Det blir en retotisk gest, välmenande och hoppfull.

Att försjunka i Guds rike - dvs i tankar och i längtan efter det - är naturligtvis mycket trösterikt och gott i den här världen, fattas bara annat. Det är det mest glädjerika liv vi kan leva i tacksamhet över att vara här och kunna höra Yeshua röst. Men vi ska inte förväxla denna ljuva försjunkan med realiteten som med full säkerhet kommer att vara mycket annorlunda. Ja den kommer att vara oerhörd, över all förväntan.

I Matt. 19.24 ff talar Yeshua tydligt om Guds rike som något som kommer, inte om immanens. Han använder en analog signal som är mycket stark: "Sannerligen, vid världens återfödelse..." för att ange vad Guds rike handlar om. Det är naturligtvis inte denna världs återfödelse eftersom Hans rike inte är av denna värld. Det är en ny värld, den absolut nya världen, Guds rike.

En stor del av den retorik Jesus använder består just av analoga beskrivningar och anekdoter, liknelser, metaforer och illustrationer. Den analogiska retoriken förstärker Guds rike som något eskatologiskt, inte något immanent i denna världens tro eller andlighet.

Yeshua använder ibland uttrycker "himmelriket" men det är knappast något väsentligen annorlunda mot "Guds rike" som somliga trott (t ex M. Pamment). Båda uttrycken refererar till något framtida och något helt annorlunda. "Himmelriket" är inte något immanent eller något som finns både i förflutna, närvarande och framtiden. Gudsriket och himmelriket är den absoluta ve rkligheten som inte är lik denna världen.

När Yeshua använder ord som "nära" om Guds rike eller himmelriket handlar det inte om immanens eller närvaro i den här världen. Temporala och spatial metaforer som Yeshua använder, ska betona verkligheten och auktoriteten i Guds rike, det rike som kommer på ett helt annat sätt och inte är av denna världen. Vi behöver påminna oss ständigt, med Paulus som "fick höra ord som ingen människa kan eller får uttala" (2 Kor 12:4) när han får en vision av Guds Rike. Det är den attityden vi behöver ha och sedan ägna varje minut och timme till tacksamt begrundande av det Rike Yeshua kallar oss till, nu och alltid.

I värden tid härskar, säger Dallas Willard tre perspektiv: en naturalistisk tendens -- allt vi ser är verkligt, ingenting annat -- en nirvana tendens -- endast det Odifferentierade är verkligt, allt annat en illusion -- och den teistiska tendensen -- som endast är ett ålderdomligt eko av en kristendom som inte kan tas på allvar.

Jag föreslår att alla dessa tre perspektiv är typiska för världen. Yeshua adresserar inte dessa avgudar, inte ens den teistiska. Den teistiska driv ju nämligen av kyrkor där Gud gör inomvärldslig. Vi går till kyrkan som en teater. Vi sitter still och tittar på en show där anställda uppträder på ett förväntat sätt. Vi kallar det gemenskap.

Nirvana-perspektivet är i stort sett New Age och "andlig med inte religiös" - krestarna. Man ser all diversifierad verklighet som inneboende oklar, skadlig, meningslös och illusorisk. I den kristna historien känner vi denna som en form av gnosticism. Men en hel del i gnosticismen är nära Paulus, t ex det vi ser hos Marcion.

Men den avgörande skillnaden mellan dessa perspektiv och att se Yeshuas sanning om det nya livet i Guds Rike är själva principen om att det spelar roll vad du tror på. Detta är det svåra för alla tre perspektiven. Man tror att det är en toleransfråga att inte tänka sig att en tro leder fel och en annan tro leder rätt.

Men det Yeshua undervisar om är att det finns en väg till livet. Andra vägar leder inte dit. Att ha denna instäkllning är något man bör skämmas för i dagens mångkulturella kultur. Vi tror att det är skam i att se utgången av våra liv differentierad.

Men vi bör inte skämmas för de goda nyheterna om Yeshua, för de visar Guds kraft att frälsa var och en som tror. Budskapet gäller oss och vi kan inse att det handlar om hur den mänskliga viljan kan utvecklas. Tron är den kunskapsoperation som förvandlar oss till det nya livets varelser. En annan utgång blir möjligt för oss alla genom denna förändring i viljan.

Denna nya sorts liv och vilja och erfarenhet förkunnades först bara för judarnoa, rent historiskt men kom snart att gälla alla människor som genom denna tro och kunskap kan komma till Gud på samma sätt. Guds Rike är tillgängligt för alla idag, men tidens kultur hindrar det genom att vi skäms för att en tro leder oss rätt och andra åskådningar leder oss fel.

Ändå är det lätt att se hur andra åskådningar leder fel. Paulus nämner inte mindre än tjugo former av "straff" i Rom. 1, som drabbar oss genom vårt eget missförstånd vad gäller viljan.

Vi får i Yeshuas undervisning veta hur Gud själv har handlat för att vi ska få ett rätt förhållande till honom och rätt viljeoperation i det mänskliga livet. Som Skriften säger: den människa som finner livet, finner det genom att lita på Gud.

Men problemen vi drar på oss genom de olika former av orättfärdighet och avvisande av sanninge som vi genomför tämligen omedvetet har vi fått alla möjligheter att förstå. Så rent teoretiskt har Gud gett oss alla möjligheter till godhet och sanning som skulle kunna ge oss det samliv och det samhälle vi egentligen alla vill ha. Men vi väljer annorlund.

Ända sedan tidens början har människorna kunnat se jorden och himlen och allt som Gud har skapat, i stor och glädjefull tackmsahet. Människor har känt till Hans existens och väldiga, eviga makt. Därför finns det ingen ursäkt! Vi människor har genom våra perspektiv och föreställningar om verkligheten faktiskt velat något annat.

Oviljan att leva i tacksamhet bär väldigt långt på det negativa livets väg. Trots att vi människor alltså kände Gud ville vi inte erkänna det, be till Honom eller leva i daglig tacksamhet för liv och ljus.Receptet på lycka är ju ständigt att tacka Honom för hans dagliga omvårdnad. I stället har vi genom vår kultur egna idéer om kunskap och verklighet och resultatet blir att det mänskliga livet på jorden blir alltmer förvirrat och våldsamt.

Humanismen och modernismen påstår sig ofta kunna nå en viss visdom utan Gud, men de senaste seklerna har i stället gjort oss till våldsbenägna dårar.

När en modern kultur ägnar sig åt det folk helst vill följer man i regel sina begär. Som vi alla vet leder detta historiskt till avskyvärda och bestialiska handlingar. I stället för tacksamhet och fridfullt samliv valde vi med berått mod att tro på lögner om verklighetens natur, människans natur och roll i världen.

Resultatet blev en tillvaro som Paulus uttrycker det: "fylld av all slags ondska, girighet, hat, avundsjuka, mord, strid, lögn, bitterhet och skvaller. De talade illa om andra och hatade Gud samtidigt som de skröt om sin egen förträfflighet. De kom hela tiden på nya sätt att göra skada på."

Vi var och är i en viss mening tanklösa, opålitliga och totalt utan medlidande. Varje nyhetsprogram kan med ljud och vild visa hur vi gör vårt liv på detta sätt, alltifrån multinationella bolag till enskilda individer i lokalsamhället.

Yeshua undervisning om Guds Rike som inte är av denna världen blir i denna kontext något ytterligt nödvändigt och viktigt för oss alla.Trots att vi inte kan avstå från att göra det som är ont, fortsätter vi uppmuntra också andra att bära sig åt på samma sätt, för att än en gång använda ett uttryck från Paulus. (Rom 1).

Det väsentliga i budskapet att Riket är något som inte är av denna världen kommer fram i själva tacksamhetens natur. När är vi tacksamma? När något ges till oss gratis, något som är mycket värdefullt för oss.

Två komponeneter alltså: gratis och mycket värdefullt. Om Guds Rike eller delaktighet i gudomlig natur var något vi arbetar oss fram till som en förvärvad kunskap, blir vi inte tacksamma på riktigt. Om vi arbetar fram vår frälsning blir vi inte tacksamma, bara nöjda med att arbetet gav frukt.

Det är detta som ligger i att lagen är lämnad bakom oss. Den är för de som vill självproducera godheten. Guds Rike är inte av denna värld. Det är inte genom beteende eller kunskap eller insikt eller beslut med viljan som vi kan vila i Guds Rike med Yeshua.

Tänk på den vanliga situationen när en intelligent exeget fått fram en viss tolkning av alla texter han läser. Med vilken glädje och beslutsamhet han eller hon vill kommunicera detta till oss andra som sitter och lyssnar ! Men detta är inte tacksamhet för Guds Rike. Det är personlig entusiasm för ett exegetiskt arbete som ger någon sorts frukt. Skriftlärda i alla tider vill ge oss denna sorts tro. En personlig entusiasm. Den smittar, javisst,den entusiasmerar oss.

Men Guds Rike är något för oss alla, alldeles oavsett vår exegetiska förmåga eller entusiasm för text och tolkning. Det är den lycka som vi når i tacksamheten, den äkta som kommer när vi tar emot något helt utan motprestation och högst värdefullt.

Vad är det mest värdefulla? Varje timme samma sak: livet i alla dess fluktuationer, förändringar, svängningar, skuggor och ljus, upp och ner. Vi får varje ögonblick detta liv i nuet, mer och mer, helt ny varje stund.När vi är uppmärksamma på detta fylls hjärtat av tacksamheten.

Därför är Riket inte av denna världen. Skulle det på något sätt vidröra denna världens begär och belöningar, blev det genast förvandlat till en avgud, till en idol som aldrig gör oss verkligt lyckliga.

Hur ser vi att gåvan av liv är fri och gratis? Genom att vi inte kan orsaka den själva. Den kommer fritt. Den ges av livets Herre.

En gång i en debatt med en vältalig ateist, avbröt jag hans argumentation och sa: Käre vän, vet du att du lever om en timme? Han sa nej. Inser du att du får livet som en gåva varje timme? Gåva från vem? svarade han. Bry dig inte om det -- är det en gåva som du inte kan orsaka? Jaja på sätt och vis, medgav han.

Även ateisten måste se fakta. Livet ges dag för dag gratis som gåva. Detta är innebörden i "inte av denna världen" som Yeshua ständigt beskriver när han talar om Guds Rike. Det som sker när vi tar emot är verklig glädje, verklig lycka. Den beror inte av något särskilt innehåll i livet, inte något som kan kallas "kristet" eller "heligt" utan är själva möjligheten att leva, att bekänna gåvan och sjunga pris och lov.

Andlighet är denna levande kvalitet i varje stund av vårt liv. Andlighet har ingenting med kyrkor eller läror att göra. Dessa hjälpmedel har sedan länge blivit idolatrier, vilket de flesta aktiva medger. Svårigheten är att lämna dem bakom sig sedan man börjat engagera sig i dem. Se hur glad pastorn är när gudstjänsten är över. Han spritter av livsglädje -- hela dagen fri att göra vad han vill. Så är den levande anden, den spritter av liv inför alla möjligheter.

Vilka möjligheter talar Yeshua om? De goda. Varje situation har dem. Även plågsamma situationer. Där finns möjligheten att växa, att lära sig något, att praktisera öppenhet och icke-dömande. Det som Yeshua själv demonstrerade. Observera att det inte är regler eller uppmaningar. Det är möjligheter. Varje situation har dem.

Att se detta levande andliga möjlighetsliv är att ta emot glädje och tacksamhet i hjärtat. Det är omöjligt att inte känna så, vi är så skapade att vi alltid vill det. Uttrycken kan se märkliga ut ibland när vi är glada, men den inre kvaliteten är Guds Rike, glädjen som inte är av denna världen.

Att leva med Yeshua -- vad är det? Miljoner texter har skrivits om hur det ska gå till. Men det kan inte skrivas ner. Det kan inte tänkas ut. Det kan inte bli ett program eller en lära. Det är en interaktion med livets gåva från stund till stund. Ingen kan göra detta till lära eller religion. Det är ständigt nytt och inte av den här världen. Därför är det också nytt, det Nya Förbundet.

Att interagera med det nya i varje stund, de nya möjligheterna, en allt djupare tacksamhet för varje dag vi får leva, höra, se, känna, andas -- den interaktionen är själva livet i Yeshua, i Den som är Räddningen, vilket är vad hans namn betyder.

Ett liv utan Yeshua blir alltid ett självupptaget liv. Tänk på alla ivrare för mindfullness -- man får bilden av folk som tar ständiga foton av sig själva med mobilen. Man visar sig på facebook och instagram, man agerar mindfull. Det är inte Yeshua eller Guds Rike, det är tillfällig njutning i denna världen, kortvarigt tidsfördriv. Tacksamheten för livets gåva i denna stund kommer från en källa som inte är av denna världen och därför är fri från självupptagenheten. Det är en interaktion med Gud.

I den katolska traditionen finns en ström av intresse för "Det Heliga Hjärtat". Många kyrkor får det namnet, mest känd kanske Paris Sacre Coeur uppe på höjden över staden. Men egentligen handlar det om hjärtat i mig och i oss alla. Yeshua möter oss där och det är en inklusiv plats. Där får intellektet och vilja och impulserna och kroppen och sinenna -- alla får plats i hjärtat när Yeshua är där med oss. Också i indisk tradition finns "hridaya" -- jag är hjärtat och om vi vill kan vi koppla det till Herrens förklaring till Moses: JAG ÄR att jag är. Att leva dagligen i detta hjärta är att leva i tacksamhet, i medkänsla, i godhetens uppmärksamhet.

.

***