Ingen kontroll   Vad blir nästa tanke? Ingen vet. Och när det kommer en tanke är det inte vi som producerat den. Den bara kom. . . Vi kan medvetet formulera tankar men då går vi in med vilja och blir självcentrerade. Om vi inte engagerar viljan kommer tankar ändå och det är inte vi som framställer dem. . . Om nästa tanke blir en ny tanke eller ett minne vet vi inte heller. Något blir det och det är inte vi som orsakar det. Många tankar som är nya, t ex, jag är hungrig, jag fixar lite mat nu, bara kommer och försvinner. Med andra, t ex minnet av att någon var krånglig och besvärlig igår, startar vi fasthållande vid flera tankar och vi blir olyckliga. . . Det naturliga för en tanke är komma-gå. Vi involverar oss inte. Vinden blåser, äpplen faller från trädet, fågeln sjunger, tankar kommer och går.Häri ligger en viktig kognitiv upptäckt om vår situation. Det är nämligen likadant med handlingar och händelser, inre och yttre. De kommer av sig själv, vi väljer deminte. Några väljer vi, tror vi i alla fall, med viljan men de flesta kommer ändå. . . Om vi involverar egot i någon tanke som kommer, förlorar vi kontakten med Källan, med Gud. Om vi involverar oss i någon yttre handling, sker samma förlust. Bara i ett icke-involverande tillstånd kan vi ha den direkta kontakten med Gud. Det är det fridsamma sinnet. . . Vissa personer märker förlusten av kontakten med Fadern. Man kan inte vara riktigt lycklig. Andra personer märker inte utan är helt upptagna i tankar och handlingar och känslor. Bara gå tillbakatill det enkla: det är inte jag som producerar tankar och handlingar. De bara kommer.De är Guds vilja, allt sker enligt Guds vilja. Jag blir lycklig bara om jag är i förbindelse med Källan i Gud. . . Om vi ser vår icke-kontroll över allt som sker i livet, vinner vi vilan och glädjen i Gud. Vi låter Försynen verka, i stora händelser, i små händelser, i tankar, känslor, ord och handlingar. "Ske Din vilja" är den maxim vi alltid har. Denna vilja är primär orsak, men också preskriptiv för oss och uttrycker även Guds kärlek, alltså utgör Guds intention för oss, Guds plan för oss. . . Om någon säger något ledsamt till mig behöver jag inte involvera mig. Tanken på det ledsamma passerar. Slut. Kontakt med Källan igen. Även de som har problem mår bäst av detta. Det kan vara svårt, men de mår bättre av det. . . En tanke kommer. Man släpper den. Ny tanke, man släpper den. Till slut är man i ett lugnt och konstant "släppande". Då är vi ett med Guds vilja som ändå alltid sker. Bönen"inled oss inte i frestelse" är fokuserad på just detta släppande och egentligen är bönens mening: "låt mig vara fri från involverande". Folk pratar runt omkring en. Tankar kommer, associationer kommer. De försvinner. Inget involverande. . . Att vara i släppande tillstånd är nåd. Du har ingen kontroll över vad nästa tanke blir. Ingen handlar utom Gud. Det är frihet. Det kan inte vara något mer än detta. Det finns inget mer. Guds vilja sker. Det är allt. . . Du har ingen kontroll över vad nästa händelse blir, utanför dig eller inne i dig. Det är frihet. Det kan inte vara något mer än detta. Det finns inget mer. Guds vilja sker iform av händelser och tankar. Det är alltihop. Du får frid när du inser detta. . . Spänningar och impulser dyker upp i kroppen. Om du involverar dig i dem, uppstår en börda att bära på. Om du låter impulserna komma och gå utan att involvera dig, slipper du bördan.Det är som att surfa. Om du surfar på en impuls får den vara vad som helst, hur stark som helst. Du endast använder den för att surfa tills den dör ut, vilket den måste. Men om du lämnar surfbrädan och dyker i vågen, ja då lever du på vågens villkor och det kan gå illa. I vilket fall får du det jobbigt tills det jobbiga lär dig att släppa och ta emot Guds vilja. . . Att vara upplyst betyder: ingen kontroll men vaken och lycklig. Då är vi också naturligt medvetna om att människan är oförmögen att göra någonting. Allt sker enligt Försynen från Guds vilja. Ingen kontroll, oförmögen, vaken och iakttagande allt som sker enligt den gudomliga Källans vilja. . . Jakob Böhme uttryckte detta så att vår vilja söker det ingenting som gör den fri i Guds vilja. Endast där upphör separationen från alltings Källa och endast där når vi "min frid ger jag er". Böhme menar att då har ingenting blivit evigt liv. I detta centrum förstår vi ljusets värld, glädjens Rike, Gud såsom Han är i Sig själv. . . När vi iakttar gör vi det med detta medvetande: "the movie is already in the can" som indiern Ramesh Balsekar uttryckte det. Det som sker är redan klart, redan inspelat, redan faktum. Jag upptäckte detta som ung och tänkte: "när jag vaknar på morgonen har redan hela dagen gått". Det är en märklig och befriande insikt. . . Det kan alltså inte bli fråga om att vara olycklig. Hur kan du bli besviken eller olycklig för en film som "already is in the can"? Bara om du tror att du gör filmen själv, att du bör ha kontroll. När du vet att den är färdig och klar, är din uppgift endast att bevittna skeendet -- som är Guds vilja. "Ske din vilja i himlen och på jorden!" Eller som Juan Falconi, den spanske mystikern, skrev; "Hagase tu voluntad en el tiempo y eternidad!" Detta var hans konstanta bön under flera år. . . Njutning och smärta dyker upp på filmen. Dessa har inte med vår lycka att göra, de är endast filminnehåll. Lycka är friheten att se Guds vilja äga rum, just såsom den äger rum. Lyckan har alltså ingenting att göra med vad som händer i livet. Biologiska reaktioner med njutning eller smärta sker ständigt i flödet av inre och yttre händelser. Men de ingenting med lycka och frid att göra. . . Många tror att biologiska reaktioner har med andlighet att göra. De går in i en kyrka, det är tyst och skönt därinne. Den biologiska reaktionen är njutningsfull. Det har ingenting med Gud att göra. Guds vilja sker i alla möjliga situationer, varav många ger smärtsamma biologiska reaktioner. Eller du går längs en fantastisk havsstrand. Den biologiska reaktionen är en njutning av sol, hav och vind och värme. Men Guds vilja sker inte bara här utan också när översvämningar från hav och skyfall förstör hela stranden med plast, skräp och bråte som följt med vattnet från högre liggande land. När du bevittnar allt som Guds vilja är du lycklig, inte annars. . . Gud låter sin sol gå upp över onda och goda, över jordbävningar och fridfull värme, över katastrofala skyfall och ljuvlig vårtid i skogarna. Skeendet har ingenting med verklig lycka att göra. Om vi däremot involverar oss tror vi felaktigt att vi är olyckliga i biologisk reaktion med smärta, och lyckliga i biologisk reaktion njutning. Involverandetgör att vi vill undvika smärta och ha njutning. Vi är olyckliga i detta eftersom förbindelsen med Källan är bruten. Så snart vi återfinner den, upphör involverandet och vi iakttar allt som händer. Vi är åter lyckliga. . . Guds vilja är alltså något som redan skett i vår erfarenhet. Filmen "is in the can" -- och detta kan inte upprepas nog. Just detta faktum ger oss nämligen den frid "som Jag gerer", när Jesus talar dessa ord. Många har frågat sig om Gud kan ändra i sin färdiga film av kosmos. Kanske så. Men det blir ingen skillnad för oss. Det är redan klart vad som ärhans vilja, vad som kommer att hända. Vi kan bli vittnen endast när detta är klart för oss, vi blir de verkliga Jehovas vittnen. . . Vår ignorans är producerad av Guds vilja för att vi ska lida tills vi upptäcker ignoransen, eller synden, eller orenheten. När vi upptäcker den försvinner den i ljuset. Ignoransen är att involvera ett "sig". När detta upphör blir allting Guds vilja, allt som sker externt och internt. Då är gnosis återställd, liksom renheten och rättfärdigheten. Vi är fattiga i anden: vi bevittnar allt som sker utanför någon som helst kontroll från vår sida. Gud manifesterar oss som vittnen. Det är Kristus levande som oss. . . När vi fattat att det inte är flödet av erfarenheter och fenomen, som oftast är reaktioner av njutning eller smärta, som ger lycka utan rätt förhållande till Guds vilja, söker vi inte heller vidarei flödet av händelser eller tillstånd. Vi behöver inte "vara här och nu" eftersom också det är missuppfattning. Vi är helt utan kontroll över vad som sker inombords och utanför oss i världen. Helt och hållet bortom kontroll. Vi kan inte välja något "här och nu" istället för något annat. Vi kan bara bevittna vad som sker, vad som är "ske Din vilja". Resten är illusion och självupptagenhet. . . När du är upplyst och vaken kommer du att fortsätta vara samma ofullkomliga person, du gör samma misstag, du är frestad av samma svagheter och du gör samma synder. Ingenting är förändrat -- men du vet om din maktlöshet och söker därför ingenting annat. Guds vilja sker och du är helt nöjd med detta. Du bevittnar allt som sker och lägger inte till varken missnöje eller njutning som reaktion. De vanliga smärtorna och njutningarna dyker upp precis som tidigare. Du är inte intresserad av de biologiska reaktioner eller åsikter om någonting som dyker upp, för du ser Guds vilja äga rum i det som sker. Och "the film is already in the can". Du känner frid, shanti, "min frid ger jag er". . . Sålänge vi felaktigt tror att vi har kontroll och kan välja, kommer smärtoreaktioner att göra mer ont än vad de i själva verket är. När vi inser att allting sker av Källans vilja, är smärta endast smärta och vi gör vad vi kan fysiskt för att mildra den. Detsamma gäller biologiska reaktioner av motvilja eller rädsla. De kommer och försvinner. Vi är inte i kontroll. Därför kan allt få dyka upp och försvinna.När vi ser visdomen i att ingen kontroll ha, kan vi avnjuta de positiva saker som händer och skilja på smärtan och den frid vi verkligen har. Vi bär smärtan i Guds frid och avnjuter de njutningar som ibland kommer och snart passerar. . . Vad består denna frid av? Den består helt enkelt av att allt som sker är Guds vilja, ingenting görs av dig eller mig. Du har full acceptans av det som är och det som sker, du har denna attityd, denna inställning. Det är frid. Du endast lever det som sker, för det som sker är Guds vilja, oavsett om det ger smärta eller njutning. . . Mycket av det som sker är varken smärta eller njutning. När du ser det som Guds vilja just nu är du i frid. Men när något smärtsamt eller obehagligt sker och du protesterar mot det bryts förbindelsen med Fadern, källan till allt som sker. Den återställs när du åter har rätt attityd -- att allt som sker följer Guds vilja. Du är t ex i ett tillstånd av trötthet. Om du misstycker ökar smärtan eller obehaget. Om du ser detta som Guds vilja just nu i din kropp, får du frid och låter tröttheten pågå tills den ersätts av något annat efter att du har vilat eller sovit några timmar. Detsamma gäller alla reaktioner och tillstånd. Din attityd till dem avgör hela saken. Du är rastlös och spänd. Om du ser detta som Guds vilja just nu, kan du låta rastlösheten övergå i något annat efter en stund, kanske mycket trevligare. Men om du känner dig störd av att du producerar rastlösheten, ökar endast bördan och det är inte sant. Sant är att Guds vilja hela tiden pågår. Jesus visste detta och undervisade om detta praktiska heliga liv. . . Om du praktiserar detta liv som Jesus lever, behöver du inte gå i kyrkan eller bekänna teologiska formuleringar. Du gör helt enkelt det Han visar: ser allt som Guds vilja, som Faderns skeende. Det är "min frid ger jag er". Du märker att du gör rätt när friden finns där vad som än sker. Då är det "ske Din vilja". . . Friden kommer endast när vi är borta från all kontroll. Som Gregorius den store skrev i sin Moralia in Job: "83. For it is hard for a man to do great things, and not to harbour confident thoughts in his own mind on the score of his great doings. For from this very fact, that we are living in strenuous opposition to our vices, presumptuous imaginations are engendered in the heart; and while the mind valorously beats down the evil habits without her, she is very often inwardly swoln within herself; and now she accounts herself to have some specialmerits, nor ever imagines that she sins in the conceits of self-esteem. But in the eyes of the severe Judge she is so much the worse delinquent, as the sin committed, in proportion as it is the more concealed, is well nigh incorrigible; and the pit is opened the wider to devour, the more proudly the life we lead glories in itself. Hence, as we have often said before, it is brought to pass by the merciful dispensations of our Creator, that the soul that places confidence in itself is struck down by a providential temptation; that being broughtlow it may find out what it is, and may lay aside the haughtiness of self-presumption. For as soon as the mind feels the blow of temptation, all the presumption and swelling of our thoughts abates." . . När Guds vilja tar ner oss på jorden igen kan vi, som Gregorius säger, se fördomen i vår attityd. Först när vi har attityden: alla händelser sker utom min kontroll enligt Guds vilja, kan vi uppleva frid. Fördomen om "jag gör" är borta och därför finns full acceptans. Du ser med egna ögon att det är så. Varje steg du tar är Guds vilja. Allt som sker, behagligt eller obehagligt är Guds vilja. Du har full acceptans. Negativa biologiska reaktioner kan dominera din kropp under en viss tid. Sedan byts de i annat. Men din attityd är: allt enligt Guds vilja. . . Om något händer och måste hända, har du frid. Det måste hända. Om du gillar det eller inte spelar dig ingen roll för du vet att Guds vilja råder. Du anpassar dig och livet går vidare. Men om du felaktigt tror att det inte måste hända, uppstår oro och smärta inom dig. Det blir fel att det händer, vilket är en omöjlighet och kaos inträder inom dig. Så visdom är att se hur allt som sker måste ske. Även oron och kaoset måste hända enligt Guds vilja. Därav lär sig den vise men dåren oroar sig och till och med skadar sig. . . Det finns två sätt att förstå att vi ingen kontroll har, att all sker enligt Guds vilja. Det ena är att resignativt sucka "Ja allt sker väl enligt Hans vilja..." och det andra är ett fridfullt lycklig "Ja ! Det är Hans vilja, jag ser det och vet det!" Detta senare är det autentiska. Det är det äkta "Vaya con Dios". Vi kan ha en och annan biologisk reaktion som antyder att vi snarare dras med av Guds vilja än ser den ske. Men vi vet snart, efter att reaktionen dött ut, att så är det och vi får frid igen. . . Vi kan inte veta hur allt som sker i kosmos sker. Inte heller har vi någon kontroll över det. Men just detta vet vi: ingen kontroll, ingen vetskap om vad som händer härnäst. Skillnaden utgörs av den frid som övergår allt förstånd, övergår all kontroll eller viljeordning. Till Gud kan vi säga med frid i hjärtat: Du Herre är den som gör något, den som handlar -- och Du Herre är den som erfar, som upplever.Genom detta kommer ro. Det som sker är redan klart. "The film is already in the can!" . . Under hela mitt vuxna liv har människor undrat över mitt accepterand av allt som sker. Det ser ju ut som en likgiltihet. Under en tid på ett zen-kloster blev jag kallad "the yes-man" eftersom jag accepterade allt som skedde, trevligt och mindre trevligt, ja riktigt otrevligt. En kvinna somsenare blev zen-roshi tyckte jag skulle lära mig säga nej till något. Hon förstod inte att vi ingen kontroll har. Följaktligen kände hon ofta oro och i konflikt med verkligheten. Zenträningen hjälpte henne inte synbarligen med detta problem. . . Bibeln och särskilt NT betonar att vår kärlek till nästan är det som skapar frid. Livets flöde skapar inte varaktig frid eller harmoni, endast reaktioner. Men attityden till andra gör det. Den vanligaste vi har är dock misstänksamhet och oro för att vårt välbefinnande eventuelltska störas av den andra varelsen. En helt annan attityd måste ersätta denna. Det är en enda: Guds vilja sker i den andra människan, den andra varelsen, vilken det än är. När vi ser att Guds vilja sker genom den andra varelsen, då får vi rätt attityd. Att älska Herren vår Gud och den andra varelsen vi möter, blir nu en och samma sak. . . Det handlar inte om att möta en person och tycka lite lagom bra om den, sedan möta en annan och tycka bättre om den. Detta är endast flödet av händelser och möten. Nej, det handlar om att Guds vilja sker och låter dig möta olika varelser och olika händelser i livet. När du ser att den andra personen endast är Guds vilja som sker, då möter du med rätt attityd. Livets mening och lycka finns i attityden. Ingen annanstans. När vi ingen kontroll har och ser Guds vilja ske, då får vi frid. Då har också sökandet efter lycka i flödet upphört. Vi har nått det alla andliga traditioner och alla religioner har som slutmål. . . Om någon beter sig kränkande emot dig, vet du att det är Guds vilja som sker i denna händelse och du är inte alls intresserad av vem som betedde sig kränkande. Du har din blick på Guds vilja i alla händelser och blir därför ointresserad av skuld eller omoraliskt beteende från den andra människan. Du blev kränkt och detta gav en reaktion i din kropp, en reaktion som lämnar kroppen efter ett tag. . . Det kan verka svårt att se Guds vilja på detta sätt och att inte lägga skuld eller förargelse på andra människor. Men egentligen är det ett enklare sätt att se verkligheten, där vi först följer Jesu ord om att inte döma för att inte själv bli dömd. Det är ett sannare och enklare sättatt leva, det är den upplysning Buddha talade om och den "mukti" som den indiska religionen beskriver. Guds vilja sker i allt som händer och när jag drabbas är det en reaktion som gåröver inom en viss tid. Detta är att vara frälst, "fri-halsad" som det gamla svenska uttrycket säger. . . Skillnaden på en frälst och en ofrälst människa är således att den handlande har försvunnit i det ena fallet men inte i det andra. Den frälsta personen vet att endast Gud handlar och slipper därmed tyngd och skuld. Den ofrälsta tror att hon eller han är den som handlar. Då kommer dom och dömande, skuld och börda. Dessutom kan detta leda till självförakt och motsvarande förakt för den andra personen. Att älska Gud är att se Hans vilja ske och inte döma någon, vare sig själv eller andra. . . När jag börjad läsa Bibeln som ung blev jag arg över att den frälsta människan kommer undan så lätt och slipper känna skuld. När förlåtelsen räddar en person sker allt enligt Guds plan och vilja. Jag ville inte att vissa personer i historien skulle ha chansen att leva utan skuld och börd, tvärtom ville jag att de skulle känna oerhörd skuld och börda, ja gruvlig smärta för vad de gjorde och tänkte. Det får inte vara så lätt ! Men efter en tid insåg jag det absurda i att önska att det inte finns något alternativ till lidande, skuld och dom. Om ett alternativ till smärta och skuld verkligen finns, ska vi naturligtvis välja detta alternativ. Det är uppenbart. Jag bad Gud om förlåtelsen från Korset och fick den. Jag blev fri från skuld och börda. "Mitt ok är lätt". . . Den som lever efter Guds vilja är den som ser att Guds vilja alltid sker. Då försvinner obehaget och smärtan i dömandet och skulden. Reaktioner kommer och går. Men de är alla Guds vilja, du ber endast Gud om hjälp att låta dessa "frestelser" passera utan att involvera dig i dem. Bönen "inled oss inte i frestelse" blir "låt mig inte tro att det som sker är annat än din vilja Herre!" Då passerar de. Ingen synd har skett. Men i samma stund du involverar dig kommer börda och obehag. . . Vad är då egot? Gud skapar ett ego något år eller två efter födelsen för att relationer till andra varelser ska uppstå. Egot är ett relationsinstrument, oerhört viktigt för livet tillsammans med andra, först modern och sedan alla de andra. Egot är inget misstag som bör rättas till. Det är inte ett hinder för upplysning och frälsning. Varför skulle det vara ett hinder? Det är helt enkelt ett gudomligt skapat instrument, en sorts gudomlig hypnos, för kärleksfulla relationer till andra egon. Det är en identifikation med en partikulär kropp och form för liv. I sig själv gudomligt och evigt -- atman, vår ande -- tar det sig en partikulär identifikation med vår kropp för att relatera till andra. Inget hinder finns i detta, tvärtom möjligheten till ett liv som frälst och fri människa. . . Till detta instrument hör känslan av att "jag handlar" och att jag är den som handlar. Den skuld och börda som kommer av denna känsla leder till att vi byter perspektiv och ser att endast Gud handlar. Det är frälsning. Att byta perspektiv är omvändelse. Vi måste omvända oss och finna frid. Då har egot fyllt sin uppgift: att relatera till andra i medvetande om att allting sker enligt Guds vilja. Egot kan därför sägas vara Guds vilja, Guds medvetande, något som alla religioner antyder eller säger klart. Detta är det "Jag Är" som Moses hör Gud säga och som Jesus säger om sig själv. . . När någon involverar sig förloras förbindelsen med Källan, vår Faders vilja. Hans vilja sker men egots förbindelse är bruten, friden är bruten. Detta är så uppenbart att ingen människa kan betvivla det. Egot är ett instrument som behövs för relation. Men dess frid och glädje beror helt på förbindelsen med Fadern. Allt sker enligt Faderns vilja, men dessutom kan egot ha en direkt förbindelse, vara i Faderns medvetande. Där är endast kärlek och oskapat ljus.Enligt Filokalia är vrede och lusta de starkaste brotten i förbindelsen med Fadern. Men även andra former av involveranden bryter kontakten. När vi märker att det sker återvänder vi så kvickt vi kan. Kanske bönen är bäst för att återvända, men även tystnad och fokus på ens andning kan hjälpa. När vi åter ser att allt sker enligt Guds vilja infinner sig frid. Vi ser att vi är perfekta i Fadern, som bogomilerna i Bulgarien uttryckte det. . . Att göra Guds vilja -- vad är det? Jo att se allt som sker som Guds vilja och även inkludera allt inom sig sjäv. Alltihop -- både inre och yttre -- är Guds vilja och ingenting annat. Med den attityden blir du lycklig, du gör Guds vilja, du gör det som är gott i Herrens ögon, som GT ofta säger. Ett spanskt ordspråk säger: El hombre propone, Dios dispone. På svenska blir det: Människan spår, Gud rår. Det spanska är tydligare. En olycklig människa reagerar hela tiden på det som händer och vill ha det annorlunda. Det är svårt att finna frid den vägen. När egot endast blir ett instrument för ärlig kommunikation och inte används som ett klister vid det som sker i fenomenens värld, återstår frid och lugn i människan. Det finns lyckliga människor men den totala acceptans de har inför det som händer har de flesta svårt att förstå. Istället söker man lycka i relationer till andra människor genom att vilja ha det trevliga och behagliga i den relationen, inte det krångliga, hotande eller disharmoniska. Men den lyckliga människan ser alla varelsers handlingar som helt enkelt Guds vilja. De sker redan, det är klart. Eftersom det är Guds vilja behöver egot inte reagera. . . . . . . . . . . . .. Vidya och avidya Det finns två former av sömn, den ena i okunskap och illusioner, ofta med förvirrande drömmar; den andra i frihet från allt skapat i okunskap. I denna frihet sover vi vakna i det Enda som är verkligt. I detta sovande vakna har vi lämnat overkligheten som produceras av okunskapens bilder, tankar, känslor. Tänk dig en projektionsapparat. Den producerar bilder som du tror är verklighet. Du lämnar den och vilar i det som inte producerar någon bild. Du sover vaken ifrån den falska produktionen av bilder. Du är i det verkliga, det som inte producerar någon som helst okunskap eller inbillning som du involverar dig med i världen. Det är intressant hur vi kommunicerar kring detta. Tänk dig ett fängelse. Du berättar för en medfånge att detta inte är verkligt, varken synbilderna, tankarna, känslorna, föreställningarna. Fången inser att du har rätt, att allt är konstruerat, projicerat, overkligt. Han går in i vaken vila, vaken sömn från det overkliga. Svårare än så är det inte. Det hela sker spontant. Tänk dig nu att prästen som kommer regelbundet till fängelset märker att ni två är i en harmoni de andra saknar. Ni berättar om den vakna vilan från alla bilder, alla föreställningar. Prästen inser att alla skillnader försvinner som föreställningar om det externa. Det finns ingen präst, ingen fånge, ingen yttre religion. Allt är produktion av okunskap. Han börjar också vistas i den vakna sömnen, friheten från okunskap och värld. Han börjar också leta i mystikerna efter konfirmation av detta. Han finner det snart, medeltiden är full av sådana vittnesbörd. Han har börjat tappa den externa tron och vänt sig till Gud själv. Men prästens fru invänder med frågan: Vad är det för mening med att rekommendera en inre sanning om att allt är perfekt, en inre sömn som det bästa tillståndet? Vi lever ju dag efter dag i det yttre till största delen. De flesta kan inte befinna sig i vaken sömn, i vidya, utan måste göra så gott det går i orons dimension. Detsamma gäller för övrigt djuren. Åtminstone i det vilda har de ingen längre stund över för ro och frid, livet är oroligt och alla sinnen räknar med det. Det är inte fridfullt. Till detta kan sägas: alldeles rätt att det inte är någon mening med rekommendationer. Det som sker kommer ändå alltid att ske. Oro sker när oro sker. Vaken sömn i vidya sker när den sker. Även när vi väljer att vara i “icke-vetandets moln” saknar det någon speciell mening. Det sker såsom en gäspning från hunden sker plöstligt. Det låter roligt men saknar mening. På samma sätt saknar många lekar mening, men är lyckliga ändå. Universum som helhet är en sådan lek, Guds lek. Det är närmast blasfemi att försöka förestava Gud vad det är för mening med det. Att leva som Gud, utan avsikt och därför fritt, spontant, är helt enkelt att vara såsom vi djupast sett redan är. Den metanivå av konstruerad mening som vissa av oss försöker lägga ovanpå verkligheten, är just avidya. Den skadar mer än vi misstänker när vi håller på med den. Vi kan ta en bild: att promenera. Om vi promenerar i en riktning vilken som helst, hamnar vi också någonstans. Men vi behöver inte ha destinationen planerad. Vi behöver inte veta vart vi hamnar. Naturligtvis gör vi ofta planer för promenaden. Men poängen med promenaden behöver inte var att nå en destination. Hela universum fungerar just så. En rörelse utan speciellt mål eller destination. Gud promenerar just så och just nu. Skapelse, evolution, upphörande är alla spontant fria från destination. Gud är kärlek och det är nog. Ett problem med mycket av kristendomen, liksom också med judendomen och islam, är att Guds görs till en teologiskt tänkande och planerande man. Men Gud är inte en teolog eller man eller planerande skapare. En sådan gud är inte Gud utan en rationalisering av viss människor som inte känner till vidya-tillståndet, som saknar visdom. Musik kan avlyssnas just som vidya: meningslösa ljudförlopp som kan avnjutas, utan mål, utan bedömning, endast som det verkligen sker. Naturen med sina berg, sina stolta tallar och granar, floderna, sjöarna -- kan liksom musiken avnjutas just som de är. Det gudomliga ligger just i avsiktslösheten och friheten. Min väg till vidya var en enkel men stark upplevelse efter fyra års intensivt andligt sökande. Jag var 26 och hade flyttat till Uppsala. Jag hade avlagt högre akademisk examen i Oslo och tänkte inte fortsätta det akademiska livet. Jag mediterade mesta tiden och en dag märkte jag hur medvetandet var medvetet om medvetandet. Det var en reflektion, en spegling av sig själv som åstadkom tystnad och djup. Ingen kommentar skedde i tanke eller känsla. det var rent seende, vidya. Så är det än idag. Medvetande om medvetande betyder frihet från avidya, samtidigt som avidya pågår som en tolkningsmöjlighet. Denna möjlighet ger alltid begränsning och ofrihet och ofta oro. Men medvetande om medvetande står alldeles still fast allting rör sig i hög intensitet av livsenergi, glädje, klarhet och frid. Det är obeskrivbart eftersom objektet är fullständigt och unversellt. Allt ingår i det. Då går det inte att specificera något.