Ta zenvägen !

Robert Aitken

Till minnet och till närvaron av

Yasutani Hakuun-shitsu Rodaishi

Innehåll

Förord av Gary Snyder

Inledning

Kapitel 1 Grunder

Kapitel 2 Metod

Kapitel 3 Lämpliga medel

Kapitel 4 Misstag och fallgropar

Kapitel 5 Attityder til religiös utövning

Kapitel 6 De tre skatterna

Kapitel 7 De tio stora reglerna

Kapitel 8 Att etablera sin träning

Kapitel 9 Koan mu

Hjärtsutran

Hakuins Zazens Sång

Appendix: Zen här och där

Förord

Likt ett litet segelfartyg som slipper förbi stora tunga tankers, lastfartyg och festligt upplysta turistångare, angör denna text bryggan med frisk vind bakom sig. Lugn, klar och användbar, presenterar den zenbuddhismens tro och träning utan att mystifiera.

Robert Aitken är en amerikansk lärare - en roshi - fast inte så gammal egentligen. Han växte upp på Hawaii, stötte på zen första gången i ett japanskt fångläger under andra världskriget. Som byggnadsarbetare på Guam blev han tillfångatagen och internerad. En vakt som fick höra talas om hans intresse för haiku, lånade honom R.H. Blyths bok Zen in English Literature. Senare placerades även Blyth i lägret och Aitken började sitt första förhållande som elev till en lärare - det första i raden av flera intensiva sådana.

Efter hemsändandet vid krigets slut, arbetade han i södra Kalifornien och mediterade med Nyogen Senzaki, en amerikansk zenpatriark som många zenintresserade amerikaner fått möta. I över fyrtio år fortsatte Robert Aitken sin träning sida vid sida med familjeliv, universitetsliv och yrkesliv. Efter återkomsten till Hawaii gjorde han flera resor till Japan där han studerade med Nakagawa Soen Roshi och Yasutani Hakuun Roshi.

Robert och hans fru Anne blev ett ledare för den växande Hawaiigruppen öDiamond Sanghaö. Båda fortsatte med studier under Yasutanis efterträdare Yamada Koun Roshi och gjorde flera resor till Yamada Roshis center i Kamakura. 1974 fick Robert Aitken tillåtelse att själv undervisa. Han blev öroshiö. Denna bok är ett koncentrat av tal inför nybörjare under de senaste tio åren.

Trots att många goda böcker om zen skrivits de senaste decennierna, så har ingen bok riktigt avslöjat märgen och stommen i hur man tränar zen och hur man fortsätter att hålla sin träning igång. Denna bok försöker beskriva hur det går till. Både veteraner och nybörjare kommer att finna att denna bok drar ut spikar och löser upp knutar.

Zenbuddhism är bara en väg bland många andra. Denna bok vill hjälpa till att kunna välja den väg som passar en själv, om den nu blir buddhistisk eller inte. I denna anda presenteras grunderna i kroppslig hållning, andning och mental attityd utan teologi eller mytologi.

Många tror att zen är ren spontanitet och kreativitet. Det kommer ofta som en överraskning för dem att det hela snarare handlar om hårt arbete och ordning, sådant som att knivarna är slipade och golven sopade, att man kommer i tid. Personligt engagemang och en känsla av frihet blir en viktigt för träningen. Motsatsen till detta är beroende och hängivenhet inför en guru eller fascination inför en andlig retorik som man knappast förstår.

Buddhismen upplever idag en sorts väckelse. Buddhismen förändras och en av förändringarna har med känslan för familjen att göra. Allt fler upptäcker familjens värde för träningen. Det är spännande att lekmän numera är lärare som ändå kan förmedla klostrens intensitet till de som studerar zen. Zengrupperna sprider i sin tur upplysning, sundhet ( och god mat! ) till folk runt omkring och till olika delar av samhället. Zenvägen är till för alla människor, lekmän som präster, män som kvinnor, kort sagt alla som känner sig intresserade.

Robert Aitkens egen roll, genom sina lärare Yamada och Yasutani Roshi, undervisar i en tradition som går tillbaka till Harada Daiun Roshi, en zenlärare kring seklets början. Denna linje kallas också öSanbo Kyodanö. Det betyder öDe tre skatternas ordenö och det är en nytillkommen linje inom zen med sina rötter både i Soto och Rinzai.

Robert Aitken föreslår inte att vi bortser från traditionella bruk och ceremonier, alla små variationer och detaljer inom olika skolor och linjer. Istället kan denna traditionens rikedom stärka vår andes hängivenhet. Den kan ge oss den styrka som är nödvändig i all träning. Elever inom både Rinzai och Soto kan på så sätt glädjas åt att återupptäcka djupen och estetiken i lärorna hos den store japanske mästaren Dogen.

Många förvirrande motsatser behandlas i boken. Frågor kring individen och samhället, kring att rädda sig själv eller att rädda världen, löser vi delvis upp genom att arbeta ochträna zen tillsammans med andra. Erfarenheterna hos den ensamme meditatören kan inte mogna utan att hon eller han åtminstone ibland sitter tillsammans med kamrater - och dessutom lagar mat tillsammans, sitter barnvakt tillsammans, hugger ved tillsammans i en grupp där kvinnor och män är lika värda.

Att behöva varandra i en grupp betyder något väsentligt för all buddhism och det innebär också en verklig utmaning för vår egoistiska individualism.

Robert Aitken är sedan länge känd för sina åsikter om militarism och krig. Vi kan inte fatta storleken i de miljömässiga, sociala och totala hot vår planet är utsatt för. Den försiktiga promenad han gör med oss leder till den plats där vi börjar förändra oss själva. Utan ånger eller hämmande skuldkänsla kan vi börja ett arbete som är både individuellt och allomfattande.

Som en gammal handgjord kanot, en samisk skida eller bumerang är denna bok gjord med stor skicklighet och omsorg. Den bygger på lätt tillgängliga material, den är smidig och flexibel, den är unikt avpassad för sin uppgift.

För trettio år sedan arbetade jag som skogshuggare i östra Oregon. Då och då beställde jag någon bok om zen från en bokhandel i Pasadena. Mannen som hade hand om beställningarna var Bob Aitken och flera år av brevskrivande följde på detta både i Japan och åter hemma i USA. Dessa brev hjälpte mig att förstå att min envisa och dimmiga bohemiska radikalism behövde åtskillig bearbetning om den skulle komma i närheten av verklig medkänsla. Slutligen mötte jag Aitken Roshi i mitten av sjuttiotalet, vilket resulterade i att jag blev elev till en ny lärare.

Nanao Sakaki säger i ett poem:

Att odla på det gamla sättet,

att sjunga med coyoten,

sjunga i protest mot kärnvapenkrig

jag tröttnar aldrig på livet.

Allihop på en gång: att försöka följa zenvägen i en tid av trolig förintelse är vårt gemensamma andliga äventyr, vår gemensamma börda och glädje. Robert Aitken ger oss denna verkligt stora klippa, öindränkt med regnö, som hjälper till att markera vägen.

Gary Snyder 1982

Inledning

Mitt syfte med denna bok är att ge en vägledning som kan användas kapitel för kapitel, ungefär som ett instruktionsprogram för de första veckorna i zenträningen. Jag hoppas också att den kan användas som referens för mer avancerade elever.

Att orientera nybörjare är av tradition inte vanligt i Japan. När jag gjorde min första zen-retreat vid Engakuklostret i Kitakamakura, fick jag inte mer än fem minuters instruktion om hur jag skulle sitta och räkna mina andetag. Sedan leddes jag in i meditationshallen för att lära mig av de andra genom att själv praktisera. Många zenstuderande kan berätta detsamma.

Det var Harada Daiun Roshi, en nyskapande lärare under de första decennierna av detta århundrade, som skapade en introduktion för munkar, nunnor och lekmän vid sitt kloster. Hans efterföljare har märkt att de som startar zen på detta sätt kan undvika många misslyckade försök under de första månaderna, eller till och med under första åren av träning.

Introduktionstal av Yasutani Hakuun, Haradas efterträdare, finns översatta i Philip Kapleaus Zens tre pelare (1). Yasutanis efterträdare heter Yamada Koun och han är den tredje läraren i denna zenlinje. Yamada är den som mest direkt har inspirerat mig och han är min personliga lärare.

Harada betonade lyssnandet. Om du bara lyssnar som en medlem av en åhörarskara så kan det bli passivt lyssnande. Det jag säger blir bara en åsikt som uttrycks, inte nödvändigtvis något för dig. Detta är inte det rena lyssnandet. Det är viktigt att du lyssnar som om jag talar direkt till dig och bara till dig.

Detta gäller också läsningen. Dessa ord är dina ord. De formas i ditt medvetande allteftersom de framträder på boksidan. Följ orden och du kommer att läsa naturligt och acceptera eller inte acceptera utan att blanda in ovidkommande omdömen.

Jag förberedde dessa tal 1972 och de har utgjort kärnan i introduktionerna vid vår Diamond Sangha sedan dess. Genom åren har ledare och studenter föreslagit många ändringar av dessa tal och boken har skrivits om flera gånger. Jag är bara nominell författare numera; många andra namn skulle stå på titelsidan, speciellt John Tarrant och även Anne Aitken,Stephen Mitchell,P.Nelson Foster,Gary Snyder och Yamada Roshi själv.

Min tacksamhet går till Andrew Thomas för hans teckningar kring zazen och stretchingställningar, till Francis Haar för fotografiskt arbete som använts i teckningarna, till Giza Juho Braun, Myphon Shoen Hunt och Joseph B. Liggett för deras maskinskrivning och till Jutta Hahne, Linda Engleberg, Michelle Hill och Joseph B. Liggett för viktig hjälp på olika sätt. Tack till Gary Snyder för hans positiva förord och till Wendell Berry för att han pekade ut passager i texten som inte kunde förstås av människor ovana vid österländska religioner och för att han stack hål på några av mina svaga språkliga uttryck.

Fotografiet av den mediterande Sakyamuni i en stol har tryckts med tillstånd från Honolulu Academy of Arts. Denna stenfigur från 600-talets Kina var en gåva till akademin från Robert Allerton 1959.

Hakuin Zenji's porträtt av Daito Kokushi trycks med vänligt tillstånd av ägaren, Rev.Shugu Yokota vid Tenrintemplet i Matsue, Japan.Denna målning förekommer i det japanska arbetet Hakuin som är redigerat av Naoji Takeuchi och publicerat i Tokyo av Chikuma Shobo 1964. Ms.Yukie Dan, som är sekreterare vid Eastern Buddhist Society i Kyoto, ägnade mycken tid åt att lokalisera denna målning och förbereda den för publicering. Jag är mycket tacksam för hennes lyckade ansträngningar.

En not slutligen om transskriptionen av främmande ord: jag använder kursivering och diakritiska tecken första gången ett namn eller en term uppträder och i appendixen, men inte annars. Märk att 's' uttalas öshö på sanskrit. Vissa sanskritord är så långa att de är oläsbara för alla utom specialisterna, så därför har jag delat upp dem i sina beståndsdelar, även om jag vet att detta inte är korrekt.

Kapitel 1

Grunder

Jag vill ivrigt påminna er allihop:

liv och död är ett allvarligt ämne

alla ting passerar snabbt förbi

ni måste alla vara helt beredda:

aldrig slarviga, aldrig slappa.2

Detta är kvällsmeddelandet under en intensiv period av zenträning. Det ropas ut av någon av de äldre eleverna till alla strax innan man släcker ljuset för natten. Detta meddelande uttrycker tre viktiga saker för var och en som tränar zen: först - att vara levande är ett stort ansvar. För det andra - tiden är kort att fullfölja detta ansvar. Och det tredje - rigorös träning är nödvändig för att fullfölja det.

Som en modell har vi Shakyamuni Buddha. Han är känd som grundaren av buddhismen och levde i Indien för mer än 2 500&år sedan. Men religion handlar i grunden om något annat än historia.

Jag kommer ihåg en kurs i Buddhism som Dr. D.T.Suzuki gav vid universitet på Hawaii för länge sedan. Han inledde kursen med att berätta historien om Shakyamuni. Men han berättade en historia om var och en av oss, han framställde inte en biografi eller höll en föreläsning i ämnet historia.

Shakyamuni föddes till prins och man förutspådde att antingen skulle han bli en stor andlig ledare eller en stor härskare. Han far kungen föredrog en framtid som härskare för sin son och uppfostrade och utbildade honom i krigskonst och staskunskap. Han såg också till att den unge mannen fick del av överklassens goda som det anstod en prins - vad gäller kläder och mat och allt det övriga.

Detta är din historia och min. När vi är små är vi alla prinsar och prinsessor. Vi är i centrum av universum, var och en av oss. På ett sätt är våra munnar i centrum och allting stoppas in där. Våra föräldrar inpräntar i oss en känsla av ansvar men trots de planer för livet som görs för oss, förblir vi självständiga individer som undersöker tillvaron.

Den makt och välfärd som Shakyamuni levde i förlorade sin tjusning och smak för honom innan han var trettio år gammal. Det sägs att pappan försökte skydda sin son från världens ondska men trots detta såg sonen det verkliga lidandet i sjukdomens och åldrandets och dödens form. Han såg en munk en dag på slottsområdet och tog reda på vem det var. Han begrundade meningen med sitt eget liv i världen. Slutligen lämnade han sin familj hos sin far och begav sig till skogarna för att finna andlig lycka.

Du kan tänka dig in i svårigheten att ta ett sådant beslut. Allt man sätter värde på - sin vackra fru, sitt lilla barn, sin karriär som god regent - att ge upp allt detta för ett sökande som mycket väl kan visa sig vara förgäves och inte leda till något. Hans beslut grundade sig i en oro inför alla levande varelser - varför ska lidande finnas i världen? Varför ska ålderdomens svagheter finnas? Varför ska död finnas? Och vad skulle kunna lösa upp sådana tvivel i det liv som en munk lever? något vi inte förstår döljer sig mitt i all stressad aktivitet. Våra självupptagna handlingar blir otillfredsställande, till exempel i kärleksrelation och den sexuella gemenskapen. Jag kan inte erinra mig många personer som är helt lyckliga i sina kärleksförhållanden. De fortsätter söka efter något sant och meningsfullt i tillvaron.

Shakyamunis sökande ledde honom till att bli munk och få undervisning och träning i så kallade högre medvetenhetstillstånd. Han studerade tillsammans med de ledande yogalärarna vid den tiden., men förblev otillfresställd. Trots att han behärskade sitt sinne och trots att han förstod de subtila och abstrakta begreppen inom filosofin, kunde han inte lösa upp tvivlen kring varför lidande finns.

I vår tid är inte religion och värld så skilda åt längre och det är inte längre nödvändigt att lämna sin familj för att finna goda lärare. Man behöver inte vara munk för att få god undervisning och träning. Men precis som Shakyamuni kan vi vara oförtröttliga i sökandet. öOm det inte är här så är det någon annanstans, på något annat vis.ö

Shakyamuni Buddha gick från filosofi och mystik till asketiskt liv. Han avstod från mat, sömn, tak över huvudet och kläder. Han bearbetade under lång tid sina behov och begär. Men även denna väg visade sig vara en återvändsgränd. Trots allt avstående fann han inte en verklig frid.

Nakagawa Soen Roshi sa en gång till mig: öZen är inte asketisk livsföring.ö Han sa detta för att jag inte skulle följa hans exempel att simma längs den japanska kusten i februari. Men Zen är inte heller att ge fritt lopp åt alla böjelser och begär. Träningen kräver noggrannhet och kan inte förenas med en lättsinnig livsstil. Vi behöver finna öMittens vägö (vilket inte den sk medelvägen.™vers.anm.). Buddha lärde sig, liksom vi lär oss, att långa fastor och andra sätt att överdrivet avstå från saker och ting, bara gör oss vekare till kropp och själv och gör träningen svårare. Det är som Ts'ai Ken T'an säger: öI alltför rent vatten finns ingen fisk.ö3

Så Shakyamuni återvände till meditationen - som han utan tvekan lärt av sina lärare. Han satte sig att meditera under ett bodhi-träd med beslutet att inte ge sig förrän tvivlen var upplösta. Tidigt en morgon när han råkade se upp upptäckte han morgonstjärnan. Han utropade: öUnderbart! Underbart! Nu inser jag att alla levande varelser i universum är Tathagata ! Bara fördomar och bindningar hindrar dem själva från att inse detta faktum.ö4

Tathagata är ett namn på en buddha som bokstavligen betyder ösålunda kommenö eller öpå detta sätt kommenö eller mer utvecklat öen som kommer på detta sättö. Dessa uttryck avser alla ett klart framträdande, något som på ett absolut sätt kommer fram som ett levande faktum. Alla varelser är Buddha. Alla varelser är sanningen genom att de är vad de är. En stor lärare från T'ang-perioden använde uttrycket öJust det här!ö för att demonstrera hjärtats innersta erfarenhet. 5

Denna djupaste insikt kommer inte till en slarvig iakttagare. Fördomar och bindningar uppstår genom att vi tänka på ett självupptaget och samtidigt alltför abstrakt sätt och detta döljer den levande sanningen. På Zen-vägen ägnar man sig åt att rensa undan dessa hinder för insikten i vår egen sanna natur.

Detta kan bli din väg. Denna Mittens Väg med zazen , alltså sittande meditation. Mittens Väg är inte halvvägs mellan två extremer utan en helt egen och ny väg. Den vägen förnekar inte tänkande och den förnekar inte kontroll över sig själv, men förnuft och återhållsamhet är inte det viktigaste.

Dr.Suzuki brukade säga att zen är önoetiskö, vilket jag förstår som att zen uppstår i vårt medvetande. Det är inte en rent intellektuell process men inbegriper dock insikt, ett sorts klart och rent förstående av öJust det här!ö Zenträningen betyder också att vi tillämpar denna förståelse i dagligt liv med familj, arbete och samhällsliv.

Att göra det personligt

När vi nu börjar träna zen har vi insett att Shakyamuni liv är vårt eget liv. Inte bara Shakyamunis liv är vårt utan också de följande lärarnas liv inom vår linje. Våra egna ögonbryn - som Wu-men Hui-k'ai uttrycker det - är ihoptrasslade med våra förfäder-lärares ögonbryn. Vi ser alltså med deras ögon och vi hör med deras öron.6 Detta beror inte på att vi försöker imitera dem eller försöker ändra på oss själva för att likna dem. Jag vill snarare förklara Wu-mens ord så att när vi finner vår egen sanna natur så finner vi alla tings sanna natur , vilket de gamla lärarna visade så tydligt med sina ord och sina handlingar. Men denna autentiska insikt och erfarenhet är personligt intim på ett sätt som inte kan förklaras. Och inte bara hos de gamla lärarna finner vi detta personligt intima. Den kinesiska trasten sjunger i mitt hjärta och grå moln drar ihop sig på den öppna himmelen i mitt medvetande. Alla ting är mina lärare.

När vi tränar zen söker vi var och en för sig den erfarenhet Shakyamuni hade. Men vi tror inte i första hand på hans erfarenhet utan på oss själva och på hela vår omgivning. Om man kunde bevisa att Shakyamuni aldrig levat så skulle myten om honom vara till hjälp för vår träning. Det är faktiskt bättre att från första början inse att myter och arketyper inom religionerna är vägledande för oss som för varje religiös person. Myten om Shakyamuni Buddha är myten om mig själv.

Det är alltså viktigt att i början göra klart för sig att zenvägen är personlig. Det fungerar inte med en utvärdering av träningen som om det gällde någon annan än dig själv. Du måste vandra på denna väg som en egen person. Då satsar du dig själv i träningen, förtröstansfull på traditionen, sida vid sida med dina systrar och bröder. Detta engagemang är det som ger frid och förverkligande.

Koncentration

Det första steget i din personliga träning är koncentrationen. Vi tänker i regel på koncentration som ett fokuserande på något. Ett energiskt fokuserande. Detta är inte helt fel men för den som tränar zen är det inte fullständigt. Även i vardagen går vi längre. Vad händer t ex när du sitter ned och skriver en skrivning som du är väl förberedd på? Fast din granne kanske är rastlös och skruvar på sig och det börjar regna därute så brister inte din koncentration. Innan du vet ordet av så är du klar. En ganska lång tid har passerat. Då märker du plötsligt att din rygg är stel och dina fötter har somnat. Du känner dig trött och vill gå hem och vila. Men under tiden du skrev och jobbade märkte du varken av stelheten eller tröttheten. Du var absorberad i det du gjorde. Du blev det du gjorde. Du glömde dig själv i det du gjorde.

Bygga om en motor, vakta ett barn, se en film - alla dessa handlingar kan mycket väl gå utöver koncentrationen. För fokusering innebär två ting - du och objektet. Men i vardagliga händelser blir du helt klart absorberad bortom skillnanden mellan dig och objektet. De två smälter bort och där finns "inte ens en", som Yamada Roshi gillar att uttrycka sig.

Acceptera dig själv

Dessa vardagliga handlingar i vilka vi glömmer oss själva - t ex lagandet av en kran - kan vi se som modeller för zazen, den meditationsövning som zenträningen går ut på. Men innan denna glömska av sig själv kan ske måste vi ha ett visst mått av förtroende. Den som dyker från hög höjd lämnar allt i varje hopp men skulle inte kunna göra det utan förtroendet. Detta förtroende, denna tillit utvecklas under träningen. Att glömma sig själv är ingenting man lär sig i en handvändning. Den som dyker har blivit ett med sitt dykande - fri men på samma gång mycket diciplinerad.

Men inte ens tanken på en mästare i höga hopp rör vid det djupaste i oss och vi når inte våra djupaste möjligheter enbart genom träning på trampolin. En mer användbar modell finner vi bland arketyperna inom zen. Vi kan tänka på Manjusri. Han sitter på altaret i meditationshallen, den centrala platsen. Han håller i en skriftrulle som representerar visdom och ett svärd för att skära av alla störande abstraktioner. Han sitter på ett vilande lejon och både han och lejonet ser ut att ha det väldigt skönt. Lejonkraften finns där emellertid fortfarande och när Manjusri talar så är det med detta lejons röst. Helt fri och helt kontrollerad! Den som är nybörjare i zenträningen måste bli vän med lejonet och tämja det innan han eller hon kan sitta tillsammans med det. Detta kräver tid och tålamod.

Till en början verkar vårt inre vara mer likt en apa än ett lejon. Girigt snappar apan efter alla glimrande föremål och skuttar omkring från en gren till en annan. Många människor upplever skuld och tycker mer eller mindre illa om sig själva på grund av detta rastlösa beteende. Men om du förnekar dig själv så förnekar du den person som kan genomföra förverkligandet. Därför måste du bli vän med dig själv. Njut av dig själv ! Ha det skönt i dig själv. Skratta åt dig dig själv. Nu utvecklar du självförtroende.

Men missförstå inte. Jag visar inte en väg till stolthet och själviskhet. Jag visar på den väg där Basho går, han som älskade sig själv och sina vänner utan någon stolthet alls:

Här på vårt måntittarparty

finns inte någon

med ett vackert ansikte

Så här kommenterade jag denna dikt vid ett annat tillfälle: "Vilka underliga figurer vi är, vi som sitter här i månskenet!"7 Att humoristiskt driva med med sig själv är en god och sann grund för ansvar, för att kunna hantera det som sker. När du gör ett misstag - straffar du dig själv då eller skakar du på huvudet med ett leende och ser en poängen i det som skett? Om du blir förargad på dig själv så skjuter du bara din träning. Men om du enkelt lägger misstaget åt sidan och går in för att inte göra det igen , är du åter redo för träningen.

Om Shakyamuni hade funderat på sina egna misstag istället för att ständigt fråga sig varför lidandet finns, hade han aldrig gjort insikten att allt från början är helt i sin ordning. Zazen är inte att förbättra sig själv såsom man gör på en kurs i kommunikation. Med seriös zazen förändras visserligen ens karaktär, men det är ändå inte fråga om att förändra eller anpassa sig själv. Det är istället att glömma sig själv.

Yamada Roshi har sagt: öAtt öva zen är att glömma sig själv genom att i handling förena sig med något.ö Detta innebär inte att du ska försöka bli av med dig själv. Det går bara med självmord och självmord är det sämsta av allt eftersom du är unik. Var och en av oss alla varelser i universum är unik. Var och en av oss är egentligen öden som träder framö - Tathagata - i olika former såsom den sanna naturen i allt som eixsterar.

Att glömma sig själv är att presentera detta unika. Se hur Marcel Marceau visar sig själv när han glömmer sig själv i den mim han gör. Och det är hans arbete - vi visar oss själva i vårt arbete när vi byter däck på bilen och samtidigt glömmer oss själva eller i vilken annan handling som helst. Att glömma sig själv och samtidigt ge uttryck för det unika är att handla utan självupptagenhet.

Att räkna andetagen

Zazen är att bara göra det du gör. Men detta arbete utvecklas ständigt på meditationskudden - så är det även för den avancerade eleven. Det liknar inlärningen när man lär sig köra bil. I början känns det löjligt och mekaniskt. Du trampar mycket medvetet ned kopplingen och lägger in växeln, sedan släpper du lika medvetet sakta upp kopplingen medan du trycker ned gaspedalen, samtidigt som du styr för att hålla dig innanför de vita linjerna och undvika kollidera med andra bilar. Du har många saker att tänka på och minnas samtidigt. Misstag och även kollisioner är sannolika. Men när du automatiserar beteendet och du förenas mer med bilen, utvecklas förtroendet. Du blir en allt bättre och bättre förare genom erfarenheten

Inkörsmetoden till zen är den process som igångsätts genom att räkna andetagen. Samma inkörsmetod har många andra asiatiska religioner. En gång hade vi på Koko An Zendo i Honolulu som gäst en lärare från Theravada-buddhismen på Sri Lanka. Vi undrade hur han lärde ut meditation till sina elever på Sri Lanka och han började visa oss samma sätt att räkna andetagen som vi lärt från vår japanska lärare. Det är på något sätt det naturliga första steget. Andetagen är på en gång en spontan funktion hos våra kroppar men samtidigt delvis under vår kontroll. Även under den första tiden i vår västerländska kultur var andningen något spirituellt vilket syns i ord som inspiration och expiration. När vi expirerar för sista gången så har vi avslutat inspirationen för detta liv.

I nästa kapitel ska jag ge en mer detaljerad framställning av Zens metod. Just nu räcker det med att du helt enkelt försöker räkna andetagen. Sitt upprätt och räkna ett för inandningen, två för utandningen, tre för nästa inandning, fyra för nästa utandning och så vidare upp till tio och därefter repetera. Gå inte över tio eftersom det blir svårt att hålla reda på för höga siffror. Det handlar inte om att träna räkning utan om att utveckla en kraft inom dig, kraften att satsa på något.

Att räkna var kanske den första mentala koncentrationsövningen du gjorde som barn. Det är den lättaste av alla formella och mentala ansträngningar, den som är närmast att vara som vår andra natur. Jag har sett invandrare som helt anpassat sig till sitt nya land och till en ny kultur. Men när de räknar sina sedlar på banken så gör de detta på barndomens språk: un deux trois quatre; ichi ni san shi. Men fast räkningen är väldigt naturlig kan du inte sitta och drömma och låta det ske av sig själv. För att på ett ärligt sätt möta det oregerliga sinnets utmaning är det nödvändigt att ägna hela uppmärksamheten åt endast ö ett ö, endast ö två ö. När du förlorar räkningen (inte om du gör det !) och du inser att du har missat den så gå bara tillbaka till öettö och börja om.

Många lyckas fint att räkna till tio de första sittningarna, men en som inte tränat kan inte lyckas särskilt länge. Fast det vardagliga livet kräver en intensiv uppmärksamhet när man t ex bedriver affärer eller undervisar, så har få av oss kraft till en längre stunds uppmärksamhet. Jag har mött personer som efter första försöket på 25 min. säger:öDu förstår, jag kom inte ens en enda gång till öettö!ö Att räkna andetag visar oss alltså sanningen i det kinesiska ordspråket om vårt medvetande som en vild och yr häst.

Att räkna andetag är inte något slags förskola till zen. För många inom zen är det fråga om en andlig väg för livet som är komplett. Men redan efter några månaders regelbunden träning kommer du att koncentrera dig bättre i vardagslivets alla uppgifter och det blir samtidigt lättare att koppla av i konversation med andra och i stunder av vila. Du vet hur man åtminstone börjar med uppgiften att finna sig själv odelad, fri från splittring. Det är ju när vi tänker på annat som vi isolerar oss från verkligheten sådan den är och sprider vår energi för vinden.

Kapitel 2

Metod

Zenbuddhism är en väg bland många andra. Jag har hört sägas att alla andliga vägar leder till samma topp på samma berg. Det tvivlar jag på. Jag tror att ett berg kan se ut som en liten kulle när man har utsikten från en annan bergstopp. Låt hundraberg resa sig! Under tiden måste du hitta din egen väg och ditt eget berg. Du kanske har en upplevelse som pekar tydligt i en viss riktning. Eller så bör du rekognoscera ett tag. Men så småningom måste du slå in på en viss väg med en viss lärare.

Att förtrösta på en viss väg innebär naturligtvis risker. Ett okritiskt accepterande av något kan leda dig till blind tro på något mycket ohälsosamt. Du bör vara säker på att den valda vägen är värd din insats av dig själv och din energi. Processen att bestämma sig: öDet här är (eller : är inte) vägen för migö, tar en viss tid. Ingen kommer att försöka skynda på dig vid något zen center värt sitt namn. I en sann dojo (träningsplats) syns det värdefulla överallt och du kommer snart att få förtroende för denna väg.

Zazen som experiment

Hjärtat av zen är meditation - zazen. Utan zazen finns ingen zen och inte heller något förverkligande av oss själva eller någon tillämpning i vardagslivet. Zazen har sina historiska rötter i tidig vedisk tid (ca 1500 f Kr i norra Indien.™vers.anm.) och var förmodligen en väl etablerad metod vid Shakyamunis tid (ca 500 f Kr.™vers.anm.) Den har sedan dess blivit förfinad vid oräkneliga träningsplatser under ungefär 90 generationer av zenlärare. Formen är numera väl fastlagd.

Men vårt medvetande är fortfarande komplicerat och kreativt. Ord och formuleringar från våra förfäder inom zen, visar sig vara till stor hjälp. Vi kan tala om deras undervisning. Vägen i sig själv är emellertid fortfarande ett experiment för var och en av oss.

I zen ägnar vi oss åt att upptäcka det mänskliga varandets natur. Zazen har i praktiken visat sig vara en väg där detta upptäckande är möjligt. Det är inte en metod för japaner, eller för intellektuella eller för någon annan speciell grupp av människor. Det faktum att zazen en gång i historien uppstår i Indien och Kina för att senare komma till oss via Korea och Japan är inte särskilt viktigt i det här sammanhanget. Vare sig vi är nordamerikaner, australiensare eller europ‚er så gör vi zazen till vår egen väg.

Ytterligare en väsentlig punkt: zazen är inte i första hand ett medel för att uppnå ett mål, lika lite som äta, sova, ta hand om sina barn är medel för något annat. Dogen Kigen Zenji sa: öZazen är i sig själv upplysning.ö8 Denna förening av mål och medel är Buddhas väg, att alltså öva förverkligande.

Kroppens hållning

Jag har hört att någon frågade Sasaki Joshu Roshi: öVad är alldeles nödvändigt att hålla fast vid i zen?ö Han svarade: öKroppens hållning och andningen.ö Jag tror jag skulle säga helt enkelt: öKroppens hållning.ö

Hållningen är zazens form. Det är en form som gör att du undviker trötthet och låter medvetandet bli stabilt. Man låter benen, ändan och ryggraden hålla upp kroppen. Om det ligger spänning på några muskler eller på någon sena i ryggen eller nacken, så är det omöjligt att fortsätta träningen någon längre tid.

Vi kan som modell ha kroppsställningen hos en ettårig baby. Barnet sitter helt upprätt, dock inte spikrak, med ryggraden lätt kurvad framåt i midjan . Magen putar ut på framsidan och rumpan sticker ut där bak. Att sitta med ryggraden spikrak vid denna ålder vore omöjligt , musklerna är fortfarande outvecklade och för svaga för att hålla kroppen upprätt. Genom kurvan framåt låses diskarna i sin starkaste position och barnet kan glömma ansträngningen att sitta upprätt.

När du du tar plats på kuddarna eller på stolen, så ska ryggraden kurva framåt en smula i svanken som på babyn. Byxmidjan ska vara lös och magen ska tillåtas hänga fram på ett naturligt sätt medan baken pressas bakåt för ett stadigt stöd. Katsuki Sekida, en tidigare inneboende på Diamond Sangha, brukade skicka nyårskort med texten: öMagen fram, skinkorna bak.ö På det sättet ska vi hälsa det nya året eller den nya dagen.

Benen

Ben är problem. Få människor är mjuka nog att kunna sitta bekvämt i lotusposition utan smärtsam träning, det gäller även barn och även i Japan. Senor och muskler behöver träning flera månader innan vi kan sitta bekvämt. Men i det långa loppet är det avsevärt bättre att sitta med båda eller ena benet vikta på varann, än att sitta i någon annan position. På det sättet är man fysiskt stabil och alla inre organ är lugna. Att sitta i en stol kan dock vara alternativet för den som har någon skada eller lider av ledbesvär.

Vissa övningar är till hjälp inför lotuspositionen. Börja med att sitta på en matta eller filt:

1 Dra in båda hälarna till grenen och böj ryggen framåt så att du kan vidröra golvet med ansiktet och placera händerna på golvet framför huvudet.Knäna ska också vidröra golvet i denna övning och om de inte gör detta, gunga dem mjukt upp och ner för att stretcha ligamenten.

2 För ihop fötterna med benen utsträckta,böj framåt och vidrör golvet med händerna runt fötterna eller vid dem. Om det går så vidrör knäna med ansiktet.

3 Sträck isär benen så mycket som möjligt. Böj framåt med ryggen och vidrör golvet med ansiktet medan benen är raka. Placera händerna på golvet, endera med armarna utsträckta eller med händerna strax framför huvudet.

4 Lägg bak ena benet så att foten kommer bredvid ändan. Låt vristen , skenbenet och knät vila på mattan eller filten. Böj in det andra benet på samma sätt. Lägg dig nu bakåt på ena armbågen, sedan på båda armbågarna och slutligen med hela ryggen. I början kanske du behöver en kudde att ligga på så att ryggen inte ligger helt platt. Kanske bör någon hjälpa dig. Om du lyckas ligga platt så sträck armarna över huvudet tills händerna vidrör golvet och dra dem sedan till sidorna av kroppen igen.

Yasutani Roshi brukade göra dessa övningar varje morgon innan frukost ända upp i åttiorsåldern. Det kan ta en tid innan du är mjuk nog att göra dem. Men stå på dig och zazen kommer att gå lättare rent fysiskt sett.

Dessa fyra övningar är hjärtat av Makkoho, det japanska systemet för fysisk kondition.Pressa dig inte för hårt så att senor eller muskler sträcks. Andas in och ut fyra gången vid varje övnings sträckpunkt och försök slappna av. 9

Kuddar

Korrekt zazen kräver två kuddar, en större flat och en mindre tjock . Den större bör vara minst 71 kvadratcentimeter, stoppad med glansull eller bomull till en tjocklek av ungefär 4 cm. Den mindre tjockare kudden gör utrustningen fullständig. Den ska vara rund, även den stoppad med glansull, den bör vara ungefär 30 kvadratcentimer i diameter. Med tiden blir den plattare. Vanliga kuddar kan man ha som substitut men de är inte lika praktiska. Ibland används skumgummi till fyllning i den större platta kudden men det blir ostadigt. Som fyllning till den lilla runda fungerar det inte.

Den runda kudden lyfter upp ändan. Detta skapar en korrekt ställning utan ansträngning. Jag har sett yogis som kunnat inta full lotus medan de står på huvudet, men få som kunnat sitta i meditation tjugofem minuter utan kudde.

Att sätta sig ner

Lägg den runda kudden på den bakre delen av den större kudden, sitt ner på den och låt båda knäna vila på den undre kudden. Sitt i lotuspositionen genom att lägga den högra foten på det vänstra låret, så högt upp som möjligt och sedan den vänstra foten på det högra låret. Halv lotus är bara den vänstra foten på högra låret med högerfoten dras under det vänstra låret. Den fulla lotusställningen är det mest stabila sättet att sitta. Halvlotusen är riktig. Den kommer att förvrida kroppen något, men inte så mycket att man behöver bry sig. Man kan kompensera vridningen genom att lägga högra foten på vänstra låret. Det ger vila under en längre intesiv sittningsperiod.

Det finns två andra möjligheter. Den ena är en burmesisk stil där man lägger det ena benet precis framför det andra, så att båda anklarna vilar på den undre kudden Den positionen är inte så stadig som halvlotusen men den är lättare för knäna. När du blir van vid den, så kan du börja med halvlotus genom att korta stunder lägga upp den ena foten på det andra låret och så småningom förlänga perioderna.

Den andra möjligheten är den sk seiza-ställningen, som liknar knäfall med skillnaden att du har en kudde under ändan. Vissa vänder zafun på höjden för denna position. Nu hålls benen tätare samman och ställningen blir komfortabel. Vikten vilar på sätet, knäna, skenbenen och anklarna. Liksom den burmesiska ställningen är den inte lika stadig som halv lotus men man kan ha den för vilsam omväxling medan benen blir allt mjukare genom strechingövningarna. Den ger också vila under de längre perioderna.

Den mest obekväma ställningen är skräddarställningen. Båda fötterna är då under låren. Ryggen är rundad, magen är indragen. Skenbenet på ena benet trycker på den andra ankeln och kraftig smärta är oundviklig. Lungorna måste arbeta för att få luft och andra organ är ihoptryckta. Att sitta så är förmodligen inte bra varken för hälsan eller för träningen.

Den ofullständiga halvlotusen där en ena foten vilar på det andra smalbenet och inte på låret, är också smärtsam efter en stund, särskilt för ryggen. Det verkar svårt att vara upprätt i denna position and man måste spänna sig i ansträngningen.

Alla dessa rekommendationer om benens positioner måste uppfattas som riktlinjer, inte som regler.Gör ditt bästa och ingenting mer krävs. En av våra deltagare på Maui Zendo gjord en en period på sju dagar liggande på rygg. Hon hade skadat en disk i ryggraden och kunde inte sitta upp utan assistans. Daito Kukushi, en stor mästare i tidig japansk zen, hade ett skrumpnat ben och kunde inte sitta i någon av de vanliga ställningarna.

Hakuin Zenji's porträtt av Daito Kukushi visar honom sittande med en misstänkt puckel under klädnaden där hans ben borde vara. Jag är inte säker på om meninge är att visa hans skrumpnade ben eller inte. I vilket fall sägs det att han lyckades lägga upp detta ben på sin rätta plats på andra låret först på sin dödsdag.

öHela mitt liv har jag lytt digö, sa han till sitt ben. öNu ska du lyda mig!ö Och med ett väldigt ryck drog han benet på plats, bröt det och avled i samma stund!

Jag rekommenderar verkligen inte sådan drastisk träning, åtminstone inte innan du ska dö. Den fulla lotusställningen är den mest stabila men den är också den farligaste för den alltför ivrige nybörjaren. Dina ben måste vara tämligen mjuka innan du försöker med den ställningen och även därefter är det inte bra att sitta för länge när det är obekvämt. Du kan knäcka knät och detta kan leda till bestående men.

En yogalärare rådde mig att varna elever för att lägga fötterna på rätt plats med hjälp av händerna och att använda dem när zazen är slut för att lägga ner fötterna igen. Det är en klok varning. Knäna är förhållandevis svaga leder.

Ögon och händer

Dina ögon bör vara slutna till två tredjedelar, blicken riktad nedåt på en punkt ungefär 90 cmframför dig. Glöm inte att det är lätt att börja drömma med slutna ögon. Om ögonen är vidöppna är det lätta bli distraherad. Försök inte heller fokusera på något med blicken. Efter en stund märker du att blicken automatiskt gå ur fokus när du sitter.

Placera händerna i knät i meditationsställning. Din vänstra hand ska ligga med flatan uppåt i den högra handflatan och tummarna ska mötas så att de bildar en oval. (Det sägs att det är tummarnas nagelspetsar som ska mötas.) Händerna ska vila i knät och bara vidröra magen. Armbågarna ska hållas ut lite från kroppen. Vissa lärare säger att du man ska tänka sig att man håller en dyrbar juvel i sina händer, andra säger att du bör hålla uppmärksamheten på händerna. I vilket fall är händernas position mycket viktig eftersom den reflekterar medvetandets tillstånd. Om sinnet är uppmärksamt kommer tummarna att hålla ovalen; om sinnet är slött kommer tummarna att kollapsa.Märk dock att i Rinzaiskolan är händerna endast lagda i varann med högra handen runt vänstra tummen.

Kapitel 3Lämpliga medel

Läran i zenbuddhismen är inte bara ett pedagogiskt medel till att nå ett visst resultat. Den är lika mycket en praktisk uppvisning om hur vi ska leva. Sådana praktiska exempel kan vara Shakyamuni när han tyst håller en blomma framför församlingen; eller när Ch?-chih håller upp sitt finger så fort någon ställer en fråga.

Om detta finns många missuppfattningar - även bland zentränande människor. Många tror till exempel att koans , alltså teman inom Zen, är ett slags gåtor som ska tvinga dig in i en psykologisk process där du så småningom gör ett genombrott och blir upplyst.(Svenska läroböcker i religionskunskap beskriver det ofta på detta sätt.™vers.anm.) Žven om det är sant att man kan känna sig frustrerad i arbetet med en koan och att det känns som en lättnad när man förstår den, så är en koan en praktisk uppvisning av vår natur. Att arbeta med en koan är helt enkelt att försöka bli klar över sig själv och sedan visa detta för sin lärare.

På sanskrit kallas lärans delar för upaya , det betyder öhjälpmedelö. På sinojapanska har denna term blivit hoben och båda orden refererar till olika uppvisningar av vår egentliga natur. Dessa praktiska demonstrationer kan vi använda som guider på vår resa. Vi får inspiration av andras hjälpmedel och med familj eller kolleger kan vi hitta våra egna hjälpmedel.

Žnnu mer om att räkna andetag

Att räkna andetag är ett bra hjälpmedel och vid det här laget har du lärt dig vilken utmaning det är. Du märker hur mycket energi du lägger på tankar och hur lätt du driver iväg med planering, minnen, fantasier. Ändå lever de flesta människor för det mesta i sina tankar. De tänker på arbetet, familjen, de planerar och fantiserar. De har inte mycket energi kvar till djupare frågor om livet och varat. De kan till och med använda ganska ytliga aktiviteter för att undvika dessa frågor

Kanske upptäcker du att du är en vuxen människa utan uppmärksamhet nog att kunna räkna från öettö till ötioö. Eller kanske kan du med stor noggrannhet göra det en enda gång. Sedan tappar du räkningen. Eller du märker att gör räkningen mekaniskt med en del av hjärnan medan den andra drömmer för fullt. Då märker du hur viktig träningen är. Om ditt skuttande sinne inte låter dig undersöka varje steg i en enkel siffersekvens - hur ska du då kunna ha koncentration nog för att se in i din egen natur?

Att börja träningen

När du sitter ned så placera fötterna i position, luta fram långt,pressa ändan bakåt och sitt upprätt. Ta sedan ett djupt andetag och håll det. Andas sedan ut långsamt och tyst, hela vägen ut och håll stilla. Detta kan göras med munnen med notera att all annan andning sker genom bara näsan.Dessa två inandningar och utandningar är till för att bryta kontinuiteten i den mentala aktiviteten ochlugna sinnet för zazen.

Gunga lite från sida till sida, ganska vida gungningar i början och sedan allt mindre. Luta framåt och bakåt på samma sätt och snart finner du att du har satt dig riktigt och kan börja räkningen av andetag. Följ instruktionen jag gav tidigare. Räkna öettöför inandning ochötvåö för utandning och så vidare upp till ötioö och sedan om igen.

Mer om att räkna andetag

Du kommer att upptäcka att räkning av andetagen blir en användabar övning genom hela ditt liv i Zen-träningen. Vilken träning du än kommer att använda längre fram ska du alltid räkna några gången från öettö till ötioö varje gång du sätter dig ned för zazen. Det hjälper dig att slå dig ned och påminner om att du inte bara sitter där utan sitter med en särskild övning.

Som bäst blir du ett med det du gör i zazen och därför hämmar det dig att fokusera på det du gör. Du och det du gör förblir då två ting. Bli stället varje siffra i räknandet. Du och siffran och andetaget är ett enda stycke i denna stund. Satsa dig själv i varje siffra. Det finns bara öettö i hela universum, bara ötvåö i hela universum, bara denna enda punkt. Allt annat är kolsvart.

I början kommer du, som alla nybörjare, att vara väldigt medveten om varje litet steg i processen. Men så småningom blir du proceduren själv. Träningen kommer att sköta träningen. Det tar tid och i månader verkar det som du bara sitter och drömmer snarare än räknar. Det är normalt. Din hjärna avsöndrar tankar lika naturligt som din mage avsöndrar pepsin. Se inte ner på dig själv på grund av denna normala aktivitet.

Andningen är bara en av många funktioner som man kan använda i träningen. Senare ska jag diskutera några andra med dig i detalj.Kapitel 3Lämpliga medel

Žnnu mer om att räkna andetag

Att räkna andetag är ett bra hjälpmedel och vid det här laget har du lärt dig vilken utmaning det är. Du märker hur mycket energi du lägger på tankar och hur lätt du driver iväg med planering, minnen, fantasier. Žndå lever de flesta människor för det mesta i sina tankar. De tänker på arbetet, familjen, de planerar och fantiserar. De har inte mycket energi kvar till djupare frågor om livet och varat. De kan till och med använda ganska ytliga aktiviteter för att undvika dessa frågor

Att börja träningen

Mer om att räkna andetag

Andningen är bara en av många funktioner som man kan använda i träningen. Senare ska jag diskutera några andra med dig i detalj.Sanghan, eller gruppen, är ett sådant Indranät i miniatyr. Vi polerar vår egen juvel när vi gör zazen och vi reflekterar de andras juveler.

Ritual

Zenövandets ritualer och ceremonier kan förstås på en rad sätt. I detta sammanhang vill jag ge två grundläggande tolkningar.

Den första är att ritualer hjälper oss att nå djupare i vårt andliga liv och att detta liv får vitalitet genom dem.

Den andra är att ritualer är öppningar till erfarenheter där vi glömmer självet. Orden och handlingar blir ett med oss själva och ingenting annat existerar.

Gassho är nog den enklaste illustrationen av den första förklaringen. Det är att hålla samman handflatorna så att pekfingrarna är ungefär tre centimeter från näsan. Vi bugar med händerna i denna position och vi gör gassho när vi kommer in i dojon och när vi lämnar den. Vi bugar två gången för kudden vi sitter på, en gång till kamraterna på andra sidan dojon och en gång till de som sitter närmast.

Gassho är ett tecken på att vi förenas i träningen och respekterar varann. I Asien är denna bugning med handflatorna mot varann den vanliga hälsningen när man möts. Hos oss i zenträningen är den att visa respekt och enhet med systrar och bröder i träningen, med hela den historiska linjen av systrar och bröder.

Ibland bugar vi oss också ned på knä med pannan i golvet och lyfter upp händerna några centimeter över huvudet. Då lyfter vi Buddhas fötter över våra huvuden. Det är tecken på att vi ger bort allting. Eller som en av mina elever sa: vi häller ut allting genom hjässan. All vår självupptagenhet, alla våra sysslor kastar vi bort. Kvar är endast denna bugning.

öEndast denna bugningö handlar om den andra tolkningen.

Du har tränat på kudden för att låta dig förenas med någonting. Sedan, i det dagliga livet, glömmer du dig själv då och då i samband med någon händelse. Det kan vara något du gör eller något du ser runt omkring dig. Ett ljud, att ställa sig upp eller något annat liknande vardagligt.Detta något blir allt som finns just då. Hela universum är i övrigt tyst och tomt.

Dogen Zenji beskrev denna erfarenhet med orden öKropp och medvetande faller bort; detta är det bortfallna kropp-medvetandet.ö12 Det är en enda händelse, men för förklaringens skull kan vi identifiera två aspekter och ge dem namn efter traditionen. När ditt medvetande försvinner eller du blir omedveten om vad du gör, så kallar vi det öDen Stora Dödenö och detta gör dig till en person som har försvunnit. Sedan återfinner du öDet Stora Livetö när du sätter dig eller skrattar åt ett skämt du hör, eller dricker ett glas vatten - du är egentligen fri från kropp och medvetande och ändå fullt aktiv i kropp och medvetande.

Träningslokalens ritualer uppmuntrar oss: klocksignalerna, klapptränas smällar, måltiderna, sutraläsningen och alla bugningarna. De uppmuntrar oss till denna erfarenhet av att försvinna. Det sker i en atmosfär av zazen. Sutrorna verkar läsa sig själva, som några elever berättat för mig. Det sker när man är riktigt uppmärksam och inte tänker på innehållet i dem. När man bara reciterar så glöms självet bort och perspektivet på världen vänds runt 180 grader. (Jfr bibelläsning i katolsk och ortodox tradition. ™vers. anm.)

Kanske märker du att du förlorar uppmärksamheten vid öfyraö eller ösexö eller öåttaö. Försök starta med den siffran., vilken det än är. Kanske måste du börja just med ötvåö. Räkna öett, tvåö öett, tvåö ända tills du har byggt upp tillräckligt med koncentration. Utöka sedan flera siffror tills du kan bemästra hela sekvensen från öettö till ötioö någorlunda kontinuerligt.

Vi är alla mer eller mindre rädda för misslyckanden och vi föredrar att inte försöka med något som verkar alltför svårt. Den här tekniken att anpassa målet till den nuvarande förmågan gör det möjligt att undvika frustrationer i början av din träning. Det är emellertid viktigt att minnas att zen-träning också handlar om att ta misslyckanden. Alla misslyckas i början precis som Shakyamuni. Alla är inte fullmogna människor. För var de flesta är zazen ett sätt att korrigera illusionen och återvända till träningen. Om och om igen: korrigera och återvända, korrigera och återvända.

När ditt medvetande är en ofärdig härva av tankar så återvänd bara till räknandet. Om det var något viktigt du tänkte på så kommer du att minnas det längre fram när zazen är avslutad. Om du känner dig lycklig över något så är det helt i sin ordning, men fortsätt bara att räkna andetag i den stämningen. Om du börjar njuta av stämningen i sig själv så förlorar du snart uppmärksamheten. På samma sätt om du är ledsen. Det är också helt i sin ordning. Bara fortsätt räkna i den ledsna stämningen. Om du däremot sitter och grunnar på orsaken till olyckan så försvinner uppmärksamheten. Zazen har en terapeutisk effekt men är i sig själv någon terapi.

Säg framför allt inte till dig själv: ö?hh,vad är det med mig! Nu sitter jag och drömmer igen istället för att räkna!ö Sådana självanklagelser är i sig själv illusion. Släpp bara enkelt och naturligt hela tankekedjan när du märker att du är ute och strövar i tankarna och återvänd till uppmärksamheten och till räknandet.

Organisation av Zen-centra

En grupp som gör zazen tillsammans är ett lämpligt hjälpmedel för träningen. Om vi undviker lärare, kompisar som tränar och ett öandligt hemö, så är risken att vi stannar i utvecklingen och dessutom på en tom plats.

Naturligtvis är hela världen vårt öhemö i filosofisk mening. Men vi behöver också en stödjande omgivning i vilken vi kan engagera oss. Utan engagemang och stöd är personligt förverkligande knappast möjligt. Den zenbuddhistiska organisationen är helt och hållet inriktad på att göra det möjligt för alla som tränar att se sin egen sanna natur och sedan att tillämpa denna insikt i vardagen. Det sätt på vilken träningslokalen är arrangerad, dess schema och dess regler och stilen på beteendet hos dess medlemmar - allt är egentligen buddhavägen.

Utanför alla Rinzai-tempel i Japan finns en skylt med templets namn, bergets namn, (även i städerna har templet ett öbergö eller namn på platsen), samt namnet på huvudkvarteret för den egna linjen och dess undersekt. Alla dessa namn följs av orden Semmon Dojo, vilket betyder öCenter för specialträningö. När du har funnit ditt center för specialträning så kan du vara överens med dina antisekteristiska vänner att ett tempel kan man egentligen finna var som helst. Men dessförinnan är överallt också ingenstans.

En kinesisk sutra, Hua Yen Sutra, beskriver universum som Indras nät. Det är ett multidimensionellt nät i vilket varje knut är en juvel. Varje juvel skiner för sig själv men reflekterar samtidigt alla de andra.11

Schema

I vardagen kräver En massa saker vår uppmärksamhet. Om vi inte är uppmärksamma så faller vi offer för olika omständigheter och händelser som puffar runt oss dag efter dag. Källan till dålig personlig organisation ligger i tänkesättet.

Därför är det lämpligt att lugna ner vårt tänkande med zazen. Om vi inte gör något åt sinnet så blir emellertid även vår zazen-träning sporadisk och dåligt genomförd. Ett schema behövs.

Schemat vid ett zencenter eller för en som tränar zen hemma är ryggraden för träningen i termer av tid, en sorts hållning i vardagens tidsrymd. Med ett balanserat och stabilt schema kan du röra dig fritt mellan arbete och lek, mellan zazen och sömn - på samma sätt som du är fri att ägna dig åt andetag efter andetag när du sitter i korrekt sittställning i zazen.

I ditt hem måste du ordna ett schema för dig själv. Det bästa sättet är det som fordrar så få beslut som möjligt. Det kanske verkar lite ovärdigt och omoget att försöka minska antalet beslu, men faktum är att detta strömlinjeformar din tid åt dig så att du kan ägna betydligt mer energi åt träningen. Bara laga mat när du lagar mat, bara skriva på orbehandlaren när du gör det, bara vila när du vilar, bara sitta när du sitter - ta varje händelse för sig och ge den full koncentration - det är det som är träning, med eller utan kudde.

Y?n-men Wen-yen sa: öVärlden är så stor och vid. Varför sätter du på dig munkkläder när klockan ringer?ö13 Klockan signalerar för en föreläsning i aulan på klostret. Munkarna tar då på sig den formella munkkläderna och tar sig till aulan för att höra sin lärare tala. Y?n-men's fråga är en koan som kräver en grundlig reaktion.

Som ledning till svaret kan jag säga: öVarför tar du inte fram en handduk och går och badar när klockan ringer?ö Livet är stort, det finns många möjligheter och alternativ. Varför stiger du upp när väckarklockan ringer? Žr det verkligen bara för att du är rädd att få sparken om du kommer för sent till jobbet eller inte kommer alls?

Vi kan se signaler även i zazen - varje andetag är komplett i sig självt, men sålänge vi lär oss vara koncentrerade är varje andetag en signal till att hålla träningen vid liv. Den första signalen är öettö, den andra är ötvåö. Om du struntar i signalen och istället väljer att sitta och tänka lite på sociala problem du just nu har, så avskiljer du dig från träningen och säger egentligen att öJag är alltför duktig för zazenö.

På samma sätt övar vi oss för att finna vår egentliga natur genom att ignorera de egoncentriska nycker i oss som säger: öNej, den här morgonen tänker jag sova.ö eller öNej, jag känner inte för zazen precis nu.ö Om vi inte investerar i träningen att koncentrerat räkna andetagen, att bara skriva på maskinen, bara diska, eller vad det är vi gör just nu, så kommer vi att förbli skilda från oss själva, vilket är en eländig situation.

Sitta med andra

Det är viktigt att sitta med andra men många sitter själva därför att de inte har något val. I en sådan situation kan du bygga upp styrka och oberoende i övandet men du kan också få stöd genom att skriva brev till andra som tränar zen och genom att prenumerera på någon zentidskrift eller något zencenters nyhetsblad. (Se förteckn. i slutet av boken. Det finns i Sverige också en databas för zenintresserade som används över hela världen för samtal och diskussion och kostar endast lokalsamtal. ™vers.anm.) Välj det center som du tycker verkar trevligast och försök komma dit någon gång om året på träningsläger.

Undersök via religionslärarna på ortens gymnasium var närmaste zencenter finns. Det kan mycket väl vara så att sittgrupper finns i närheten. (Slå på Zen i telefonkatalogen!Övers.anm.) Om detta inte är fallet så fundera på om du kan starta en egen grupp för zazenträning. Žven om du bara hittar en enda intresserad förutom dig själv så kan ni två utgöra en sangha (träningsgrupp). Diamond Sangha började med att Anne Aitken och jag började sitta med två vänner en gång i veckan i vårt vardagsrum. Vi använde soffkuddar som zafu ( den lilla hårda kudden ) och som klocka använde vi en Pyrexburk som vi slog på med en träsked.

När man får insikt så ser man att andra människor inte är något annat än ömig självö. Genom att ingå i en sangha så erkänner du teoretiskt detta redan från början. Så även om du faktiskt känner att du vill sitta ensam - pröva att sitta med andra i grupp! Du kan upptäcka att din spegling i andra är en stark uppmuntran i din egen träning.

När du sitter ensam så lyssna till Shaku Soen Zenjis råd:

öGlöm inte att du sitter med alla varelser i hela universum.ö14

Ha denna tanke framför dig när du sätter dig ner.

När ska du sitta?

Bestäm dig för en tid varje dag då du sannolikt inte blir störd. För många innebär detta tidig morgon. Huset är tyst och trafiken har inte kommit igång. Eftermiddagen går också bra men gäster dyker upp, telefonen ringer och din familj kanske har andra planer.

Varje tid är bra utom strax efter måltider. Vissa ivriga elever sitter även efter maten och struntar i det obehag en full mage ändå ger. Småbarnsföräldrar kan hitta en bra tidpunkt när barnen sover - kanske den enda tiden. Men om det är möjligt så försök ha samma tid varje dag. Den tiden måste inte vara klocktid utan tid efter omständighet. Om ett bra tillfälle är efter uppstigning och toalettbesök så sätt dig på kudden då och försök att aldrig missa detta tillfälle.

Hur länge ska du sitta?

Försök inte sitta för länge i början. Fem minuter är lagom. Om du sitter nitiskt fem minuter om dagen så kommer du att vilja utsträcka den tiden till längre perioder. Men om du startar med trettio minuter är det troligt att du lägger av efter första dagen. Det är ungefär vad som händer när någon vill komma i form och springer en mil utan tidigare träning - det var slutet på den träningen. Det är perfektionistens misstag. Sätt istället målet så nära och så lågt att du träffar mitt i prick varje gång. Sedan kan du gradvist flytta målet lite längre fram och nå större säkerhet.

Fast tiderna för sittning varierar från center till center, så är det klokt att lyssna till Yasutani Roshi's rekommendation att aldrig sitta mer än tjugofem minuter utan uppehåll. Det gäller även veteraner. Den som vill sitta mer efter tjugofem minuter bör ta en paus, sträcka på sig, tvätta sig i ansiktet, kika på himmelen en stund och sedan återvända in och till kudden. Då är man fräsch igen. Om du sitter långa perioder utan att röra dig blir du stel vare sig du märker det eller inte.

Det kan vara till hjälp att använda en kökstimer. Då behöver du inte kolla tiden under sittningen. Täck över den så att tickandet inte hörs. Den traditionella metoden är att sitta tills rökelsen man tänt har brunnit ut. De kortare rökelserna som säljs kommersiellt brukar räcka ungefär tjugofem minuter.

Platsen och dess ande

Platsen att sitta på bör också vara fixerad. De flesta av oss kan nog inte avvara ett särskilt rum för zazen men vi kan alla göra oss ett heligt hörn. Lägg pläden och kudden där med ett lågt bord eller en hylla bredvid för rökelse eller blommor och kanske en bild av Shakyamuni eller Bodhidharma, Kanzeon eller någon annan stor bodhisattva eller lärare inom vår linje. Rummet ska vara rent och städat, helst inte ha för mycket solljus men inte heller vara ett för dunkelt rum. Den anda av religiös hängivelse som man kan notera så tydligt på ett träningscenter kan på så sätt skapas i ditt eget hem och i ditt eget dagliga liv.

? ena sidan ska denna atmosfär vara sparsmakad och enkel - fri från sentimentala känslor som leder till självupptagenhet. Rökelsen ska t ex inte ha en frän eller söt doft. ? andra sidan ska inte platsen vara så torr och tråkig att den religiösa känslan försvinner. En del människor tycker att det är hotande med rökelse och Buddhabilder. Det stör vårt rationella tänkande. Men vi kan helt säkert inte lita till bara vårt rationella tänkande.

Rökelse, bilder och blommor hjälper oss att få kontakt med källsprången till den universella anden och drar oss till enheten med den ärvda traditionen och med alla de systrar och bröder som vi vet är en del av vår egen träning. De hjälper oss att etablera meningsfulla arketyper för medkänsla för andra och insikt i vår innersta natur. Utan sådana blir zazen lätt en sorts populär psykologi och terapi på samma nivå som det s.k. positiva tänkandet.

Kläder

Ta på rena kläder när du sitter. Yasutani Roshi tycker inte man ska sitta i pyjamas eller nattlinne eftersom kopplingen till sömn eller lättsinne ligger för nära och får lätt inflytande på zazen. Ha kläder över skuldrorna och ha inte färger som väcker uppseende. På de flesta träningscentra ombeds man inte ha rutiga kläder och att undvika parfymer och smycken som syns.

För att se till blodcirkulationen i benen är det bäst att inte ha tätsittande byxor eller sockor på sig på sig när man sitter. En zazendräkt eller en japansk kimono och hakama är det bästa.

Kinhin

På träningscentret gör vi kinhin mellan sittperioderna. Detta innebär att vi går i långsamt, medelsnabb eller snabb takt medan vi fortsätter att räkna andetagen eller arbeta på en koan. På olika centra i Haradas traditionslinje går vi med högra handen lätt sluten kring tummen och placerad nära solar plexus med den vänstra handen täckande den högra. Armbågarna står ut lite och underarmarna är parallella med golvet. Dessa detaljer varierar i olika traditioner.

När klockan avslutar zazen så gunga lite fram och bakåt några gånger i allt större svängningar, vänd dig sedan mot altaret och stå sakta upp med ryggen mot dina kuddar, stå med fötterna stadigt på golvet. Stå inte på kuddarna för dina fötter kanske sover efter sittningen och du kan falla och skada anklarna. När en klocka ljuder så bocka med händerna i gasshohälsning, låt händerna återvända till bröstet, vänd dig åt vänster och gå iväg efter en liten paus.

Kinhin är något mitt emellan uppmärksamheten i zazen och uppmärksamheten i vardagliga handlingar. Du gör alltså zazen medan du går omkring, men samtidigt måste du passa takten efter den som går framför dig. Termen ökinhinö betyder ögåendesutraö, den sutra som inte läses utan gås. I äldre tider läste man sutror medan man gick och i särskilda ceremonier gör man det än idag. Kinhin visar oss att vardagliga handlingar i sig själv är ett slags sutror.

I viss utsträckning kan du praktisera kinhin i vanliga livet. Alla promenader från och till bussen, från och till arbetet och inne i huset när du är hemma kan göras i zazen och med händerna sammanhållna. Nunnor, munkar, präster och seriösa lekmän jorden runt inom alla religioner gör något liknande, ett slags formell eller informell kinhin. Det är välkänt att de knäppta händerna hjälper en att komma i andligt sinnesläge. Lå t emellertid inte övandet dra till sig uppmärksamhet från omgivningen. Det finns ingen anledning att förevisa vare sig zazen, kinhin eller några andra delar av zen. Folk som inte är intresserade av den sanna naturen hos oss alla kommer naturligtvis att ställa frågor om de ser att du uppför dig konstigt när du går eller när du sitter rak i ryggen på kuddar. Det är viktigt att hålla medvetandet klart genom att inte tala ytligt om zen. Seröst intresserade känner man snabbt igen och dem kan du ge uppmuntran.

Kyosakun

På träningscentret håller den som agerar hjälpreda under sittningarna i händerna en platt smal käpp som kallas kyosaku, som kan uttalas keisako. Det är Manjusris svärd som hugger huvudet av alla störande tankar och abstraktioner. Detta svärd används till att stimulera de som sitter i zazen genom ett snabbt smällande slag på en av axlarna, ett rapp som hörs genom hela dojon. Eftersom så mycken missuppfattning råder kring detta svärd fordrar det hela en ingående förklaring.

Vissa författare har trott att svärdet eller käppen använs för att väcka sovande och att straffa andra för irrande tankar. Detta är ytliga förklaringar. Vid det kloster där jag själv tränade under många år, Ryutakuji, struntade hjälpredan högtidligt i alla som satt framåtlutade och sov i salen, vilket var ungefär hälften. Det kunde vara andra dagen på en sjudagars intensivträning och de flesta hade inte kommit igång riktigt. På den tredje dagen var atmosfären mycket mer alert och på den fjärde behövde hjälpredan bara mycket lätt vidröra den som började känna sig dåsig.

När det gäller id‚n om kyosakun som straff, så fungerar inte en dojo på det viset. När kyosakun används riktigt så är den bara en hjälpande stimulering. Bara axelmuskeln berörs med slaget och ingenting annat och det sker med en sådan vinkel att man endast känner ett litet sting.

På många centra, vårt eget inkluderat, används kyosakun bara åt den som ber om det. Om du känner dig stel eller sömnig så kan du lyfta händerna i gassho som en bön om stimulans när hjälpredan passerar bakom dig. När hon eller han vidrör axeln så lägg tillbaka händerna i knät och tippa ned huvudet åt vänster, sedan åt höger medan dina axlar blir snärtade. Och efteråt gassho igen. Hjälpredan bugar och gör också en gassho till dig både före och efter stimuleringen med ösvärdetö. Denna procedur varierar från center till center.

Kyosakun är traditionellt ett övarnandeö hjälpmedel och själva ordet ökyosakuö betyder bokstavligen just det. I det gamla Fjärran ™stern hade man ett feudalsamhälle i vilket zenstuderande fick vänta sig ett betydligt ruffigare bemötande än vi i Västerlandet väntar oss. Den kyosaku som vi använder vid Koko An Zendo i Honolulu har en inskription av Yamada Roshi som är ett citat från Yun-men: öJag låter dig slippa sextio slagö.15 Med andra ord: öVad är det för mening att slå på folk som ni!ö Detta är ett kraftigare slag än något slag med en käpp. Dessa ord var en utmaning och ledde till insikt för en av Yun-mens elever. Vi i Västerlandet har ju lagt feodalismen bakom oss, hoppas jag, och få av oss skulle kunna sitta stilla under sextio slag, men det är inte tecken på svaghet. Jag tror västerländska elever har lika stor envishet och förmåga att stå ut med sesshin och egna misstag som sina japanska eller kinesiska förfäder.

Kyosakun som påminnelseKyosakun är en viktig påminnelse till att återvända till träningen. Žven ljudet av någon annans rapp kan du använda som en påminnelse till att återvända till din andning och dina siffror eller till koan-arbetet. När någon hostar eller rör på sig eller kommer in i rummet eller går ut - så kan dessa ljudupplevelser tjäna som påminnelser för dig att räkna andetagen. Likaså kan ljuden av fågelsång utanför dojon, av regnet som börjar eller tilltar eller slutar, av vinden som drar i träden samtidigt som dina ben värker där du sitter, alla dessa sensoriska erfarenheter kan användas som medel till att återvända till uppmärksam träning på att räkna andetagen.

Zenträningscentret är inte ljudisolerat och i Japan är det ofta helt öppet mot omvärlden. När det är kallt så är det kallt där; när det är hett så är träningslokalen het. När myggorna kommer så tänder munkarna ibland en rökelse som ska driva bort dem, men myggen biter ändå.Varje lite erfarenhet av den äkta naturliga världen fungerar som instrument för att återvända till zenträningen och sluta drömma om annat, sluta fantisera om andra tillstånd, sluta älta problem eller önskningar, sluta planera livet.

Det finns dock ljud som är klart störande. Den mänskliga rösten, även i viskande tonläge, kanske speciellt i viskande tonläge, kan effektivt bryta ens uppmärksamhet. Folk som rör sig vårdslöst i rummet intill fast du vet att de vet att du gör zazen, kan också vara störande.TVn och radion med mänskligt tal är obehagliga distraktioner. Ju tystare din plats är desto bättre. I det läget blir alla naturliga ljud en verklig hjälp till zenträning.

Kyosakun själv

I träningen av zen är kyosakun och alla sinneserfarenheter medel för att återvända till det du gör i zazen. Men i en mer grundläggande betydelse är dessa sinnliga erfarenheter fullständiga och kompletta i sig själv. Varje beröring, varje ljud, varje gren du ser vaja i vinden är en demonstration av fullständighet, av perfektion. Ingenting saknas och ingenting är för mycket. Om man bara använder de naturliga händelserna i världen som påminnelser till zenträningen, så tänker man på syfte och avsikt. I zen handlar det om att morgonstjärnan var just bara morgonstjärnan i det ögonblick Buddha blev upplyst. Morgonstjärnan var ingenting annat än sig själv och perfekt i det tillståndet. Hans första uttalande var i den stunden att öalla varelser och alla ting är perfekta i sig självaö.

Vad betyder gråsparvarnas tjattrande utanför ditt fönster?

öTjatter,tjatter,tjatter!ö

Jo det det betyder detsamma som morgonstjärnan.

Nästa steg

Nu vill jag att du ska experimentera med ett annorlunda sätt att räkna andetagen. Istället för att räkna både inandning och utandning, räkna nu bara utandningarna från öettö till ötioö. Håll medvetandet klart och lugnt på inandningarna.

Detta sätt att räkna kommer att visa hur viktiga just utandningarna är. Med utandningen sätter man sig liksom ned ordentligt. Du kan behandla utandningen som en suck. Dessutom är utandningen organiskt sammankopplad med fysisk handling. Se hur tex kendofäktarna skriker när de utdelar ett slag. Ljudet av ett skrik är inte så intressant för oss som tränar zazen. Men föreningen av utandningen med handlingen är instruktiv för oss. Sannolikt är de mentala aktiviteterna också sammankopplade med utandningen.

Din mentala aktivitet i zazen är att iakkta tystnad. Din kroppsliga handling är att stabilisera alla spänningar. Räkningen blir allteftersom något mycket nära dig. I början fungerar det på ett mekaniskt och fyrkantigt sätt; snart blir det mer naturligt.

Kapitel 4

Missuppfattningar

och fallgroparAllting faller under lagen om förändring

som en dröm, en fantom, en bubbla, en skugga

som dagg eller som en blixt

på det sättet ska du betänka livet. 16Denna vers kommer på slutet av Diamant-sutran och syftar inte bara på hur kort livet är utan också på själva det sätt som allt i livet i varje stund fungerar. Ingenting har permanent substans. I själva verket är det tomt, som Hjärtsutran uttrycker det.17

Eftersom det buddhistiska sättet att tala om tomhet inte kan begripas intellektuellt så är det många som missförstår det. Vissa forskare förenklar det hela till att förklara det bara som den yttersta förgängligheten. öNär man säger 'nu' så är det redan bortaö. Men detta är inte vad Diamantsutran talar om i första hand.

Tomhet är helt enkelt en term som vi använder för att uttrycka det som inte har någon kvalitet och ingen ålder. Det är helt vidöppet men samtidigt kraftfullt. Om du vill kan du kalla det buddhanaturen eller självets natur eller den sanna naturen. Men alla sådana beteckningar är bara namnetiketter som kan fungera som vägvisare.

All form är sådan tomhet, som Hjärtsutran säger, och denna tomhet är all form. Den oändliga tomheten i universum är den väsentliga naturen i vårt dagliga liv med alla dess aktiviteter, alltifrån att sköta en affär, ta hand om barnen, till att betala räkningarna.

När vi förstår hur detta sker så inser vi också att vi har knippen av sinnesintryck med substansen hos en dröm eller en bubbla som flyter på havets yta. Fåfängligheten i vår självupptagenhet syns tydligt. Genom den insikten befrias vi från själviska angelägenheter och njuter av universum som det verkligen är och av våra egna överraskande djupa sidor.

Medvetandet vilar fullständigt. Ingenting dramatiseras vare sig med huvudet eller med hjärtat. På denna rofyllda plats är vi inte fångade av tankarnas eller färgernas eller formernas kaleidoskop. Dessa ting uppträder men vi reagerar inte självcentrerat längre. Vi kan fritt använda vår mänsklighet på ett gott sätt från stund till stund för att hjälpa andra människor, hjälpa djuren och växterna i våra omgivningar. Vi står med båda fötterna på marken. öDet här vill jag göra, men det där vill jag inte göraö.

Denna känsla för proportioner kallas medlidande (eng. compassion), ett ord som ursprungligen betydde ölida med andraö. Wallace Stevens skriver i en tidig dikt:: öJag är min omgivningö. På detta sätt ser du att upplysning och kärlek inte är skilda åt.

Zazen är den grundläggande vägen till upplysning och kärlek. Varje enskilt andetag är tomheten själv, varje enskilt andetag är helt perfekt. Under intensiva zazenperioder så ägnar vi all uppmärksamhet åt träningen. I en sådan situation av stor klarhet kan vi konfrontera oss med våra svåraste missuppfattningar om livet. Vi kan då göra det på ett mer direkt sätt utan inblandning av vardagsplikter och rutiner. Genom att gång på gång återvända till träningen när missuppfattningarna framträder i huvudet, så lär vi oss helt enkelt att fritt välja det som är riktigt och gott i livet och missuppfattningarna släpper sitt grepp om oss.

Olika sorters missuppfattningar

I den här sektionen vill jag beskriva tre allmänna grupper av missuppfattningar som nästan alla förr eller senare möter i sin egen träning. Du får inte tro att termen ömissuppfattningö syftar på något syndigt eller skadligt. En missuppfattning i det här sammanhanget är helt enkelt en distraktion, en störning på vägen till upplysningens kärlek.

1. Att ägna sig åt fantasier.

Den första av de tre grupperna av missuppfattningar som är att du ägnar dig åt att sitta och fantisera. Denna missuppfattning plågar oss oftast. Egentligen kan man fråga sig om det inte är fantasierna som ägnar sig åt dig!

När du är mitt inne i denna missuppfattning av livet så ägnar du dig åt att planera och tänka ut aktiviteter, du berättar historier för dig själv eller anstränger dig att minnas i detalj något som hänt i det förflutna. Det är det ordinära självet som står i centrum för alla dessa mentala aktiviteter. Dessa aktiviteter har sin plats i vårt dagliga liv men de har ingenting att göra med zazen.

Det är ingen lätt uppgift att bryta denna missuppfattning. Du kommer inte att lyckas om du försöker hindra tankarna från att komma. Det leder bara till trötthet och i den tröttheten dyker tankarna fram ännu snabbare. Tvärtom är det nödvändigt att sitta med öppet medvetande, ett medvetande lika öppet som ren luft. När ljud uppstår i närheten passerar dessa klart och tydligt genom luften. Märk väl hur innesluten du blir när fantasin griper dig. Du märker inte ljuden. Men om du räknar andetagen med rent medvetande så förblir du fullständigt öppen.

När missuppfattningen genom fantasin griper dig så kommer den att lägga slag på hela ditt medvetande. Men när fantasin försvagas lite så noterar du att du har tappat din vakenhet och då kan du välja att återvända till räkningen eller till din koan.

Att helt medvetet sätta sig och fantisera i zazen är det värsta som kan ske. öNu tänker jag inte träna utan istället tänka igenom det här problemet iställetö. En gång kände jag en man som använde tystnade under zazen för att arbeta med sina problem inom affärsvärlden. Kanske löste han dessa problem. Men om du följer en sådan väg så skapar du dåliga vanor som du en dag måste bryta upp för att få ett stilla sinne. Det är alltså bäst att inte skapa dem på en gång. Det finns tillfällen för att arbeta på sina problem av socialt eller ekonomiskt slag, men zazen är inte ett sådant tillfälle.

2. Strödda tankar. Den andra sortens missuppfattning i zazen är de strödda tankarna.Också dessa tankar kan vara kreativa och infallsrika processer vid andra tillfällen. Men på kudden innebär de separation från övningen. Du driver iväg i en dröm, olika bilder och kanske toner, minnen och fantasier bär dig någonstans, du vet inte vart. Kanske lägger du inte in någon energi alls i dessa drivande tankar som inte behöver vara sammanhängande eller meningsfulla. Ofta kan du räkna andetagen lugnt och stilla, eller arbeta på din koan medan dessa strödda tankar pågår i bakgrunden. Detta är en störd zazen och därför måste du medvetet skärpa till träningen.

När du börjar med zazen och kanske för mycket lång tid framöver kommer denna störande bakgrund att vara ett trist problem. Men detta kan inte hjälpas. Att tänka är hjärnans funktion och det fungerar inte att försöka stänga av den funktionen. Istället handlar det om att satsa på själva övningen. Då kommer strötankarna av sig själv att dö bort på ett gradvist och naturligt sätt.

Som Yasutani Roshi brukade påpeka finns det folk som efter flera år fortfarande tror att man ska tysta ned alla tankar. Det går naturligtvis men det är meningslöst, eftersom vi då tar kål på vår kreativitet. Ur denna vår kreativitet kommer ju det väsentligaste i zenträningen - insikten, förverkligandet. Utan kreativitet skulle vi bara bli som vålnader och det var inte meningen från början. Målet är att förenas med öettö, förenas med ötvåö och så vidare genom sekvensen. Denna träning skärper vår förmåga att tänka klart och den lockar fram en genomträngande förståelse.

3. Makyo. Den tredje klassen av missuppfattningar under zazen är makyo, ömystiska visioner.ö Detta är djupa erfarenheter, ibland dramatiska, ibland en känsla av kroppslig förändring, mindre ofta en lukt eller hörsel av saker som inte finns där som objektivt faktum.

I en liten bok av Flora Courtois, An American Womans Experience of Enlightenment, beskriver författaren livligt flera sådana makyo och en av dem kan illustrera fenomenet:

öEn scen från oerhört lång tid tillbaka dök upp. Jag verkade vara medlem av en liten familj i en grotta. Det var mörker, ett eländigt mörker runt kring våra liv och våra omgivningar. I grotta hade vi funnit trygghet och skydd från en omvärld som jag upplevde som fientlig. Men gradvis vågade vi som familj ge oss ut och söka efter en öppnare och ljusare plats. Nu befann vi oss på en ljus och stor slätt som sträckte iväg åt alla håll. Horisonterna verkade lova oerhörda möjligheter.ö18

För Flora Courtois var detta en vändpunkt i henne träning. De andra i hennes familj och för övrigt faktiskt de flesta människor på jorden vänder åter till grottan och låter henne gå ensam ut i ljuset.

Alla makyos är inte så här detaljrika, men de är alla livliga. En av mina elever berättade om en flock vita duvor som flög in i hennes kropp. Det mest betydelsfulla av mina egna makyos placerade mig i ett gammalt tempel, också det från urminnes tider. De höga stenpelarna reste sig upp mot ett avlägset tak. Jag satt på stengolvet medan långa munkar cirkulerade runt mig medan de läste sutror. Som alla äkta makyos hade denna vision en stark atmosfär av uppmuntran.

Yasutani Roshi påpekar attt vissa religioner lägger större vikt vid makyo. Visioner och hörselupplevelser av himmelska röster tar man mer allvarligt på. De är tecken på frälsning och upplysning. Tungomålstalandet är en form av makyo. Astrala resor med alla sina varianter är också mer utarbetade makyo. Dessa fenomen kan vara av allmänt intresse för de visar ju den rikedom som finns i människans medvetande. Men samtidigt avslöjar de ingenting om den verkliga naturen hos dessa erfarenheter.

Inom zen är makyo ett tecken på att du utvecklar dig i träningen. Du har passerat den ytliga nivån där man tänker än på det ena än på det andra. Du är inte längre i vardagsillusionen. Kanske uppmuntras du i känslan av att tränga fram lite effektivare för att snart upptäcka den sanna naturen. Buddha själv hade visioner av vackra kvinnor, änglar och djävlar medan han praktiserade under bodhiträdet i Gaya.

? andra sidan har många mogna elever aldrig haft en enda makyo. Så det är inte något krav för upplysning. Om du får en makyo så kan du se det som att du befinner dig ganska nära ditt verkliga hem. Det är därför viktigt att lägga på ett kål för att komma hem.

Jag har hört Zenstuderande som verkligen borde veta bättre, beskriva makyo som om det hade en avgörande betydelse. På ett sätt kan det vara sant men var försiktig. öGuds röstö är rösten i ditt eget psyke såsom det är just nu. Det visar att du är nära men det är också allt.

Berätta alltid makyo för din lärare, men försök inte odla dem medvetet. De är spontana och kan inte lockas fram. När de verkligen dyker upp så låt dem passera som alla andra missuppfattningar. Varje gång du återvänder till träningen så förstärker du betydelsen av träningen i medvetandet. Det spelar ingen roll hur intressanta och inspirerande dina tankar eller makyos är. De är självbegränsande.

Det egna tillståndet

En särskild missuppfattning är att vara engagerad i det egna tillståndet. Detta är en väsentlig punkt som behöver mer utförlig behandling.

Först av allt ska vi lägga märke till att det mesta av det som stör oss och skapar problem verkar ha sin orsak i yttre omständigheter men har egentligen orsaken i inre omständigheter. Ett exempel är den ilska eller vrede som många känner inför lidandet under sjukdomar eller i åldrandet.

Under sesshin vid ett träningscenter blir det alltid en viss spänning. Maten är knapp, sömnen kort, zazen känns som hårt arbete, och boendet är trångt. Man känner sig mycket känslig, nästan genomskinlig. Känslofickor som annars knappast märks eller normalt undertrycks visar sig plötsligt. De kan ha en väldig energi och de fäster sig vid omständigheterna för handen. Du kan till exempel känna att någon speciell person försöker psyka dig genom att sitta och skava eller hosta. Du kan känna stor misstänksamhet mot vakthavande personal eller mot läraren och vara övertygad om att de är otrevliga personer som redan har bestämt sig för att du är ett hopplöst fall. Du kan också känna starkt mostånd mot schemat och uppläggningen. Eller kanske tränger gammalt groll i din släkt fram och sprider sig som en skogsbrand.

Det är förmodligen bara bra att sådana känslor dyker upp och blir medvetna för dig. Det är inte alltid möjligt att återvända till räknandet när dessa känslor är igång som värst. De är kanske för starka och kör över dina försök att ignorera dem. Du måste möta dem.

Men hur?

Ett sätt är att följa med dem. Då blir ömin djävla mammaö din meditation. Det är inget bra sätt. Ett bättre sätt är att konstatera tydligt: öJag är arg på min mamma.ö Att konstatera och erkänna dina känslor är ett steg till ansvar för dem till den klara reflektionen: öDenna ilska kommer från mig.ö När detta accepterande är hz<elhjärtat är det möjligt Smärta

Yamada Roshi säger: öSmärtan i benen är smaken i Zen.ö Ibland lägger han till medan han flinar åt sina elever: öJag undrar om ni förstår vad jag menar?ö Alla vet ju. Alla har ont i benen under sesshin. Smärta är alltså ett ämne som kräver speciell behandling.

Den första grundsanning om livet som buddhism betonar är att allt liv är lidande i någon form. Att undvika lidande ger ännu värre lidande. Det gör ont att inse hur kort det mänskliga livet är. Vi dricker alkohol helt öppet för att komma undan detta lidande och så skapar vi på det sättet mer lidande. Det gör ont att dela med sig och så skapar vi fattigdom och för krig för att försvara vår girighet efter en bekväm levnadsstandard.

Det gör ont att sträcka på benen men om vi försöker undvika den smärtan så lider vi istället av att inte kunna göra zazen. Var och en har sin egen speciella fysik och några kan aldrig sitta på kuddar. Det är helt OK. Sitt på det sätt som din fysik tillåter och du kommer att göra äkta zazen, även om du sitter i en stol.

En del människor daltar med sig själva. När jag ser mig omkring i dojon upptäcker jag veteraner inom zen som fortfarande sitter i med benen under sig (seiza) eller som flyttar fram och tillbaka från kuddar till stolar. Har man en skada som inte läker så är detta förlåtligt men där det bara är fråga om fysiskt motstånd är det egentligen fråga om andligt motstånd.

Zenträning är naturligtvis inte till för att skapa samurajer (japanska krigare). Den är inte till för att skapa handikappade hjältar. En gång bevistade jag en sesshin där läraren ville skapa uthållighet hos eleverna. Vi satt i perioder som kunde vara en timme och fyrtio minuter långa. Två personer fick nervskador i sina ben. Detta är helt vansinnigt.

Finn Mittens Väg! Žndra gärna position till seiza när en ny sittning börjar, för att vila benen. Eller byt till stol när en ny sittperiod börjar. Om smärtan blir för stark under en period så släpp ner en fot från halv lotus till burmesisk stil. Men pressa på dig själv lite grann. Om ett av dina knän inte vidrör den platta kudden så lägg en kudde under det. Gör den tunn så att får sträcka benet lite.

När du känner smärta, återvänd till räkningen av andetag. Gör precis som när du återvänder efter att ha suttit och tänkt en stund. Men liksom ilska eller känslomässig smärta kan bli för stark för att kunna ignorera den, kan också smärtan i benen bli för stor och överväldigande för träningen. I så fall kan du uppleva denna smärta ett tag, acceptera den som din egen smärta. Försök slappna av in i smärtan. När den blir lite svagare så återvänd till räkningen.

En av de tio paramitas - de buddhistiska dygderna eller perfektionerna, är tålamodets perfektion, fördragsamhetens dygd. Alla dygder - själuppoffring, visdom och så vidare - är typiska för Buddha. Buddhanaturen andas in och andas ut, men vilar ändå alltid. Att vila är det väsentliga i tålamodet. Odla alltså vilandet.

Den sjuka själen

Žnnu en kommentar kring tillstånd har med vad William James kallar öden sjuka själenö att göra. Johannes av Korset kallade det ösjälens mörka nattö och psalmisten David sjunger ödödsskuggans dalö. Detta är upplevelsen av en andlig öken där varken fukt att återvända till räknandet.

Om du blir arg på din granne i dojon som skaver och flyttar sig på ett omedvetet sätt, så är det på samma sätt lätt att återvända till andningen genom att klart reflektera på den sanna orsaken till din förargelse. Din granne har det svårt med sin kropp eller med sitt oroliga sinne. Varför är du så osympatisk med henne eller honom? Dessutom ser nog vakthavande personal oron och det störande beteendet och säger till vid ett passande tillfälle. Du behöver inte bry dig.

Att vara ilsken eller arg är ett tillstånd. Att vara lycklig och hänförd är ett annat tillstånd. Känslan av genomskinlighet är ännu ett tillstånd, sömnighet ytterligare ett och så vidare. Dessa tillstånd bör vi se som ytliga vågor på havet, ditt medvetande. De är den miljö i vilken du tränar. När du är arg så får du praktisera arg zazen. Bara fortsätt räkna andetagen, bara fortsätt arbeta med din koan mitt inuti detta arga tillstånd. När du känner dig inspirerad och lycklig så får du praktisera lycklig zazen. Men om du gratulerar dig själv för ditt lyckliga tillstånd så försvinner det genast. Ett lyckligt tillstånd är helt enkelt bara en skugga i din omgivning.

När du är sömnig så får du ha sömnig zazen. Sömnigheten är på något sätt släkt med djup zazen, för båda sker när hjärnan (hjärnbarken) är lugnare än vanligt. Makyo kan mycket väl uppträda. När vi just ska falla i sömn eller just ska vakna är tidpunkter då en mogen elev kan få sin insikt. Kämpa inte emot tillståndet. Under perioder av zazen så sitt bara med sömnigheten. Varje gång du nickar till så ta dig tillbaka till övningen, fridfullt och lättsamt.

Ibland kan du bryta en tillståndscykel genom att gå och skölja ansiktet i kallvatten mellan sittperioderna, eller kanske dricka något. Ibland finns det emellertid inget att göra åt tillståndet och kanske en hel förmiddag eller dag går i ett visst tillstånd med speciellt stark känsla. Men det passerar. Smärta går också över under sesshin när zazen går allt bättre. Det är som att ha en dröm på natten: när dagsljuset kommer är drömmen inte där längre.

Tänkande är också ett tillstånd. Sitt alltså i miljön av tankar. Dina tankar är din omgivning precis som rummet du sitter i och teven i grannens våning. Sitt med dessa tankar och låt inte denna miljö bemästra dig. Räkna öettö, ötvåö, ötreö, och alla distraktioner blir oväsentliga. Du är inte ute för att söka ett ögott tillståndö där du är lugn, eller för att undvika ödåliga tillståndö där du är orolig.

Då och då kommer läraren i zen att ställa frågor som avslöjar din självupptagenhet kring kvaliteten i din meditation, kvaliteten i din förståelse. Om du noggrant läser litteratur om zen på engelska (och svenska. ™vers.anm.) möter du lärare som rekommenderar vissa metoder för att nå djup absorption (samadhi ) - andas på ett visst sätt, placera koncentrationen i buken och så vidare. Naturligtvis är zazen i sig själv en väg till sådan djup koncentration. Men du måste klart och tydligt förstå att djup absorption inte är det fulla målet för zazen. Det är riktigare att säga att målet är ett genuint svar på målaren Paul Gaugains frågor (liksom Viktor Rydbergs Tomtens frågor.™vers.anm.) : öVarifrån kommer vi? Vad är vi? Vart går vi?ö Vi kan också säga att zazen är sitt eget mål.

Jag tror att det korrekta sättet att se på frågan om insikt är att inspirera de praktiserande att bli ett med träningen, att andas siffrorna eller koan, att låta räkningen sköta räkningen, att låta koan sköta koan utan inblandning. Det finns inget särskilt sätt att inrikta sina muskler för att låta detta ske, utom att slappna av i en bra sittställning och låta magen hänga fram naturligt. Mina egna erfarenheter av zenträningen, som sträcker sig över fyrtio år, säger mig att om en lärare betonar djup absorption så står detta i omvänd proportion till betoningen på insikt och förståelse.

Tvivel på sig själv

Perfektionism leder till frågan: öŽr jag seriös nog att kunna göra zazen?ö När man frågade Yasutani Roshi om att vara seriös, sa han: öŽr man fem procent seriös så räcker det till att börja med. Om du var helt seriös så vore du redan upplyst.ö Att vara seriös är något som byggs upp, såsom allt annat i vår träning. Det finns ingen anledning att fördöma oss själva för att vi är mänskliga.

Ibland känner du att din zazen är sämre än den var några månader tidigare. Det kan vara riktigt ; zazen går zick zack. Men detta gäller bara om man bedömer zazen utifrån idealet öett helt tyst sinneö eller idealet ö en perfekt koncentrationö. Du kan vara säker på att du mognar hela tiden. Det är faktiskt mer sannolikt att ditt minne spelar dig ett spratt. Din entusiasm som fyllde dig i början har slitits ut och du sitter där med den rena verkligheten i den svåra träningen. Eller så är du mer känslig för distraktioner och det oväsen som du inte märkte förr stör dig mer nu.

Men detta är bara funderande kring tillstånd. Glöm detta och återvänd till träningen!!

Zazen för gifta par

Om maken eller makan inte är intresserad av zazen eller av någon form av meditation så måste båda hjälpa till så att inte zazen blir något som splittrar dem. Speciellt i USA där paren till och med har matchande kläder när de försöker göra samma saker, kan varje separering av intressen bli ett hot. När endast en av dem är intresserad av zen måste hon eller han ge upp en stor del av träningen i zen för familjens liv.

Den ointresserade partnern får inte känna sig pressad till något som innebär ett brott mot övertygelse eller tro i livet. Det kan var en livsåskådning av humanistiskt, judiskt eller kristet slag som i början verkar hotad av att maken tränar zen. Det kan ta månader eller till och med år innan det visar sig att ingenting hotas av zazen. En del makar börjar med zazen efter ett tag. Det är de som övertygas av förändringarna hos sin partner, inte de som pressas till att börja.

Makar som är ointresserade av zazen måste vara välkomna till alla träffar och utflykter. Dessa träffar visar att lärare och elever inte är så konstiga när allt kommer omkring. Tvivel och rädsla försvinner ofta då.

Barn

Barnen vill kanske också pröva på zazen som sina föräldrar. I Japan uppmuntrar föräldrar inte sina barn till att göra detta. De lär barnen göra gassho och buga för altaret. De läser historier om Buddha för dem. Men under zazen sover barnen eller skickas ut för att leka. Tanken bakom detta är att det i regel inte finns verkligt intresse för zazen före puberteten. Om barnen är intresserade så kan de få sitta kortare stunder. Att sitta så länge som tjugofem minuter kan bara skapa motstånd och blockera intresset för att sitta längre fram.

Så om dina barn vill sitta så förklara för dem att det går bra en liten stund men de ska inte känna sig tvingade. De kan komma när de vill och gå när de vill. Gör en lek av att berätta vad de tänkte på när de satt! Om de undrar hur du gör så berätta om hur man räknar andetagen, men gör ingen stor sak av det. De ska känna att de kan pröva det om de har lust, eller näring finns. Det är en verklig attack av öbla-bla-blaö. Ingenting verkar ha något som helst värde. Allt som hade värde verkar nu meningslöst, absurt, poänglöst. Zeneleven blir pessimistisk och förlorar helt entusiasmen.

Detta tillstånd kan helt enkelt vara kronisk pessimism: eleven är överkritisk mot sig själv, överidealistisk kring möjligheterna till vad som ska kunna uppnås och kanske dessutom perfektionistisk vad gäller den personliga moraliska renheten. Kanske all denna negativitet har kommit fram i en enda hög. Lärarna kan i denna situation egentligen bara påminna om att vi alla är begränsade mänskliga individer med en viss kapacitet. Detta gäller också alla äldre traditionella lärare, de är enskilda individer med speciella kapaciteter, var och en för sig. Den finns inget skäl till varför inte alla ska kunna fullfölja sin egen väg alltefter den egna förmågan. Personen med sin personlighet är den som ska förverkliga zen. I en mening är zens insikt just att uppskatta sig själv till fullo. Självförakt och självbortträngande är återvändsgränder för alla zenstuderande.

? andra sidan kan öden sjuka själenö vara ett tillstånd som utgör en passage på vägen till insikt - alltså i sig själv en religiös erfarenhet. Men det är likafullt ett tillstånd av olyckliga känslor och som David skriver i den tjugotredje psalmen, så kräver det en hel del mod och tilltro för att ta sig igenom dena passage.

Judar och kristna har denna tillit i Gud. De zenstuderande som lever utan denna tro är kanske ännu mer ensamma och har sin enda tillit i zazens som fysisk och andlig process. Den sjuka själen är egentligen på väg att bli transformerad i en stor död, att alltså dö från sig själv, vilket är detsamma som att återfödas i rött förståelse av sin sanna natur. När du är i denna den sjuka själens öken så är det viktigt att hela tiden hålla zazen vid liv, låta öknen försvinna i zazen, låta den sjuka själen försvinna. Bara fortsätt att enkelt träna på det sätt du gjort fram tills nu. Investera i träningen så gott det går. Glöm dig själv i själva räknandet av andetagen eller i den koan du har framför dig.

Personliga problem

En annan missuppfattning av zazen som många zenstuderand tampas med är att sitta och tänka på personliga problem. Detta kan vi kan vi ta itu med på tre olika sätt.

Det första är att helt ignorera dem. Det kanske verkar lite förenklat. Men faktum är att vi föder våra personliga problem med tankar på dem och de växer med uppmärksamheten vi ger dem. Ofta är faktiskt problemen bara i vårt eget huvud. Jag tror det var Josh Billings som sa: öJag är en gammal man och många problem har jag haft, varav de flesta inte var verkliga.ö Behandla problemen precis som vilket distraktion som helst. Skicka dem vidare. Var öenfaldigö i träningen och låt alla viktiga personliga problem rinna bort.

Men dina personliga problem kan emellertid vara allt för påträngande för att kunna ignoreras. Kanske du kan vidta några praktiska åtgärder för att lösa dem. Tala igenom problemen med en vän du litar på, eller skriv det nödvändiga brevet, ring det nödvändiga telefonsamtalet! Se problemet i ögonen! Kanske dyker orsaken upp och överraskar dig.

Ibland försvinner inte det personliga problemet vare sig du ignorerar det eller vidtar åtgärder. Om det inverkar allvarligt på din träning, måste du kanske söka professionell hjälp. Jag hoppas då att rådgivaren eller terapeuten är positiv till zazenprocessen. Kanske kan detta psykologiska arbete gå jämsides med zazen. Kanske måste du vänta med zazen en tid.

Kapitel 5

Attityder till träningenOrdet özenö är det japanska uttalet av det kinesiska öch'anö vilket i sin tur är en förkortning av öch'an-naö som är så nära som möjligt för kinesiskan till sanskritordet dhyana, som betyder meditation. Därför kan vi säga att zen betyder meditation och zens väg är Meditationens Väg. I denna mening kan man säga att zen är helt fri från varje religiös och sekteristisk begränsning.

Harada Roshi citerade i sina öIntroductory Lecturesö de klassiska öFem typer av zenö och hans efterföljare har följt hans exempel. Men denna typologi har en viss godtycklighet i likhet med många förvetenskapliga klassificeringar och system och har en del typfel. Det innebär att de typer som framhålls är inte har nog åtskiljande egenskaper för att placeras i separata kategorier. En av kategorierna är till och med allt som är icke-buddhistiskt, vilket blir en papperskorg som är för oklar för att vara användbar.

Trots att Harada-Roshi försöker visa att zen inte är begränsad till en viss japansk eller kinesisk eller indisk tradition så blir det ändå lite underligt att använda ordet özenö om sådana gestalter som t ex Ramana Maharsi eller Inyayat Khan. Ska vi använda ordet även på sådana andliga lärare så drar vi i stort sett alla över en kam.

Så med all respekt för mina lärare lägger jag nu öTyper av Zenö åt sidan och säger istället något om vissa mänskliga attityder som man kan finna bland de som tränar. Min avsikt är som alltid att visa zen som ett val bland många andra val och om jag någonsin gör orättvisa jämförelser så är det på grund av bristande kunskap om andra vägar, inte för att jag vill visa zen i ett skinande ljus.

Den humanistiska attityden

Först vill jag ta upp en attityd som bäst kan beskrivas som humanistisk. Den är religiös eftersom den vägleder människor till ett livssätt, men den har ingen förbindelse med formell religion. Ett exempel kan vara Seiza Shiki, öEtt system för stilla sittandeö. Jag beskrev seiza-ställningen i kaitel två som den position där man sitter på en kudde med benen lagda bakåt så att fötterna är på varsin sida om sätet. Den här ställningen har sin bakgrund i det vanliga sättet att sitta på en tatami (matta) i Japan; ett annant namn för seiza är faktiskt Nihon-za , alltså sitta japanskt. I Seiza Shiki sitter folk på japanskt sätt på en lite pläd, men utan kudde, med sina fötter stuckna under sina stjärtar. Grupper möts för att praktisera seiza tillsammans i städer och byar över hela Japan. Man kan också se folk på tåg, bussar och väntrum sitta stilla med sina ögon nedsänkta och sina ansikten lugna. I Seiza Shiki lär sig människor en lugn utandning, de lär sig fokusera på andningen och centrera sig i buken. De sitter och sitter och säger att detta är väldigt bra för hälsan.

Seiza är den position många japanska konster använder sig av - kalligrafin, te-ceremonin, blomsterarrangemanget och så vidare. Faktum är att zazen lärs ut som naturlig del om de vill och när de vill. Om de väljer att inte alls sitta så visa dem att det är helt OK att de inte sitter. Barnen ska också vara välkomna vid sangha-träffar och utflykter.

Barn älskar ritualer så förutom att lära dem gassho och att offra rökelser och blommor, kan deras religiösa utbildning få omfatta en kort dikt eller vers före måltiderna, som den här:

Vi vördar de Tre Skatterna

och är tacksamma för denna måltid

många människors arbete

och deltagande i många andra former av liv.20

De Tre Skatterna diskuteras senare i Kapitel 6.

Nästa steg

Nu vill jag att du experimenterar med ett nytt sätt att räkna andetagen. Du har räknat utandningarna och hållt medvetandet stilla under inandningarna. Försök vända på denna process. Räkna endast inandningarna och håll medvetandet stilla på utandningarna. Detta är mindre naturligt eftersom dina mentala och fysiska aktiviteter i allmänhet är kopplade till utandningen, men det kommer att ge dig en ny vinkel på meditativ koncentration. När allt kommer omkring andas du ju in halva ditt liv. Ta in öettö, ta in ötvåö och så vidare upp till ötioö.

Arhat-idealet

I södra och sydöstra Asiens buddhism är Arhat idealet det yttersta målet för det mänskliga livet. Det är den upplyste eremiten som med Wu-mens ord öpromenerar ensam i universumö.23 Detta tillstånd beskriver en sida av den djupaste erfarenheten:

öEn munk frågade Pai-chang Huai-hai:

Vad kan man kalla en verkligt mirakel?

Pai-chang sa: Sitta ensam på Ta Hsiungs topp.ö

Ta Hsiung toppen var den plats där där Pai-changs kloster låg. Yasutani Roshi påpekar i sin kommentar kring denna historia att Pai-chang alltid gick ensam. Han åt ensam, promenerade ensam, skrattade i ensamhet.

Som kontrast till detta finns en annan sida av den djupaste erfarenheten. Det är den fullständiga föreningen med hela universum, vilket vi betonar i det s k bodhisattvaidealet som finns inom den nordliga buddhismen. Bodhisattvan offrar sig och sin upplysning för att hjälpa andra levande varelser. Pai-chang gav uttryck åt sin bodhisattvanatur när han talade med munken och gav ett svar som skulle kunna upplysa oss alla.

Vi får inte förväxla arhatens hållning med en ensidighet eller missuppfattning.Den som är arhat vet att hon eller han är ett med med allt som existerar. Arhathållningen är bara en del av livets sanning precis som bodhisattvahållningen är en annan. I grunden är båda hållningarna en enda, och inte ens en enda.

En vanlig missuppfattningen är den självupptagna hållningen, hållningen där jag använder dig. Industrichefen säger: öJag kan ha användning av den där personen.ö Den anställde säger: öJag kan ha användning för den här firman.ö På det här sättet fortlever systemet.

Den som testar ett träningscenter för zen och zazen kanske säger: öJag behöver en bra plats att göra zazen på.ö Detta är ett naturligt och harmlöst påstående men det ger uttryck ett självupptaget intresse. Efter en tid av träning så kommer emellertid samma individ kanske säga:öJag vill gärna hjälpa till att göra den här platsen till en fin plats för zazen.ö

Den buddhism som idealiserar arhathållningen, buddhismen på Sri Lanka, i Burma,Thailand och andra länder i Sydostasien, har kallats Hinayana, eller öDen mindre vagnenö. Läran har missförståtts, man har trott att den går ut på att du i första hand måste söka din egen befrielse. Denna id‚ har sedan kontrasterats mot Mahayana, öDen stora vagnenö, där eleverna är intresserade i första hand av alla levande varelsers befrielse. Dessa nedsättande omdömen har skapats av Mahayanbuddhister, som därigenom endast visar sin snålhet och skryter om sin egen generositet.

Som vi har sett vet en person med arhathållning mycket väl att hon eller han är ett med allting. Denna insikt realiseras i den södra buddhismen, t ex på Sri Lanka, där två av de viktigaste universiten drivs helt och hållet av buddhistmunkar. Hem för föräldrarlösa och sjukhus drivs också av munkar. Sarvodaya Shramadana, en rörelse för stadsutveckling som finns över hela landet, är baserad på buddhistiska principer. Liknande buddhistiska rörelser kan vi finna i Thailand medan i ett land som Japan saknas nästan helt denna välgöav tekonsten i vissa akademier. Många lärare i aikido och karate lär sina elever att sitta i seiza eller till och med i lotus en stund innan övningarna börjar. Tanken bakom detta verkar vara att om eleverna lugnat sina sinnen så stärks deras andliga-kroppsliga kraft, ki, som är en vital del av dessa kampkonster.

Den japanska arm‚n har länge använt seiza för att diciplinera soldaternas sinnen, un- gefär som mödrar i Västländerna har satt sina barn i skamvrån när de ha blivit för busiga. Under senare tid har kriminalpolitiker utvecklat ett system för att förändra karaktärerna på brottslingarna och där använder man seiza tillsamans med vissa teman krilg lydnad inför föräldrarna.

Utifrån min begränsade erfarenhet av zenbuddhistiska kloster i Japan har jag lärt känna munkar som rakat sina huvuden och tagit livslånga löften av en rad skäl som bara kan kallas terapeutiska. Jag kände en munk som försökte kurera sig från sin astma, en annan som försökte få bort sin tendens till kleptomani, ytterligare en som i sitt liv som kalligrafilärare inte var nöjd med sin egen kalligrafi. Den sista av dessa lämnade sin familj och sin karriär och levde som munk i åtta år på Ryutakuklostret i Mishima. När han var nöjd och kände att han mognat återvände han till sin familj och sin skola som lärare.

Så är det i Japan. Men i väst kommer folk till zazen med många skilda attityder och syften, många av dem inte direkt religiösa. Skillnaden mellan humanistiskt och religiöst är inte sann, den är i grunden falsk . En bättre distinktion vore den mellan öytligö och ödjupö attityd, och förresten startar vi alla ganska ytliga.

Den eskatologiska attityden

Eskatologi är läran om de yttersta tingen, alltså om livet efter detta. Den eskatologiska attityden sysslar med framtiden och med den träning som nu är nödvändig för att denna framtid ska vara givande. Denna framtid kan utsträcka sig i evighet, i liv efter liv, lite beroende på vilken tradition man tänker i.

Jag mötte en tibetansk buddhist och lärare som just anlänt till väst. Han hade hört talas om Zen och var full av frågor. öVilken sorts visualiseringsövningar arbetar ni med i zen?ö frågade han.

Jag förklarade att vi börjar med att räkna andetagen och sedan, om det känns bra, går vidare till studiet av koan. öVad är koan?ö frågade han.

Jag sa: öNär Buddha fick insikt utropade han: Nu ser jag att alla varelser är fullkomliga.Vad menade han med detta?ö

öHan menade att alla varelser har ett frö av buddhaskapet i sigö.

Att ha ett frö av buddhaskapet i sig är inte detsamma som att vara Buddha från första början. I den tibetanska tradition, som denna lärare kom från, odlar man utvecklandet av buddhaskapet. I zen tränar vi förståelsen av något som alltid varit ett sant faktum. Vi stryker undan andra begrepp och problem, missuppfattningar och begär, men som Hakuin Zenji säger: öNirvana är just här framför våra ögonö.22 Båda dessa vägar kräver tid och ansträngning, men attityderna och syftena är väldigt olika.

Ett annat exempel på eskatologisk attityd kan vi finna i tankarna bakom Jodo Shinshu som är en av grenarna i Rena Landet Buddhismen i Japan. Den vanliga Shinshu-medlemmen sjunger hymner till Amitaba Buddha, alltså det eviga ljusets och livets Buddha. Man sjunger öNam renhet, universiteten är i regel svaga utom på speciella områden. Det enda som de traditionella buddhisterna gör på det sociala området är att med diverse uttalanden försvara statusen på sin egen sekt. Tydliga undantag är vissa undersekter i Nichiren-traditionen, t ex Nichihonzan Myohoji, som är aktiv i rörelsen för fred och social rättvisa.

Termerna Hinayana och Mahayana passar forskarna, precis som vissa sexistiska uttryck passar engelskspråkiga författare. Det är viktigt att vi är noga med att undvika nedsättande termer samtidigt som vi håller på sanningskrav och retorikens krav.

Bodhisattvaidealet

Bodhisattvaidealet, idealet att hjälpa andra, växte fram i den norra buddhismen, men det är naturligtvis intebegränsat till någon kultur. Moder Teresa, Mahatma Ghandi, A.T.Ariyaratne - bodhisattvahållningen finns i alla religioner och kulturer. Min första lärare, Sensaki Nyogen Sensei, brukade kalla oss unga elever bodhisattvor, när han hälsade på oss, ungefär som någon säger öMina damer och Herrarö. Han tänkte på den bodhisattvanatur vi alla har.

Om det inte vore för Senzaki Sensei skulle vi kanske inte ha någon västerländsk zen idag, åtminstone inte i den form vi nu har. Han var en man som levde stillsamt i Los Angeles med en liten grupp elever. I över femtio år gav Senzaki Sensei av sin kunskap och sitt liv till oss, hans elever. Han var en sann bodhisattva. Oräkneliga bodhisattvas har levt före honom och de har alla ägnat att sin energi åt sina elever. Om inte vi också utvecklas till bodhisattvas så blir det ingen sann lära här och nu - det blir bara ett minne som då och då skildras ytligt i böcker.

Universum är ett. Hur kan du bli upplyst om inte alla andra upplyses också ? Paulus säger: ( i eng.övers.™vers.anm.) öThe world groaneth and travaileth in pain together until now.ö Ordet ötravailethö betyder här arbetet med att föda barn. Vi är alla involverade i detta födsloarbete. Det är detta vi säger i våra löften:

De många levande varelserna är oräkneliga

jag lovar att rädda dem

girighet, hat och förvirring uppstår hela tiden

jag lovar att avstå från dem

sanningens portar finns överallt

jag lovar att vara vaken för dem

buddhavägen är oöverstigbar

jag lovar att förkroppsliga den helt och fullt

Jag har hört folk säga: öJag kan bara inte recitera dessa löften när det inte är möjligt för mig att hålla dem.ö Men Kanzeon, inkarnationen av mildhet och medkänsla, gråter för att hon inte kan rädda alla varelser. Ingen fullföljer dessa öStora löften för allaö. Men vi lovar dem för att göra så gott vi kan. De är vår väg.

Inre fullständighet

Inställningen att alla varelser är fullständiga från första början är gemensam för både arhaten och bodhisattvan. Det är insikten att den perfekta essensen i tillvaron är just den här världen. Denna konkreta värld med dess vinst och förlust, dess födelse och död, dess orsak och verkan. Vi tränar som arhat och som bodhisattva för att förstå det som alltid varit sanningen om alla levande varelser. När Dogen Zenji saäger: öZazen är i sig själv upplysningö, så talar han ur denna insikt.

När vi räknar andetagen så praktiserar vi den inneboende fullständigheten i allting. Detta öettö är en fullständig presentation av hela universum. Detta ötvåö är likaså en perfekt presentation av hela universum. Och så vidare genom siffrorna.

Vid varje steg på vägen visar sig den fullständiga varelse vi är. Vid varje steg är du bodhisattvan Kanzeon med elva huvuden och tusen armar och du tänker frälsa alla varelser. Någon frågade den koreanska läraren Seung Sahn: öHur skulle jag kunna frälsa alla varelser?ö Seung Sahn svarade: öDe är redan frälsta.ö Våra öStora Löften för Allaö är redan fullföljda.

Mozarts musik är redan himmelsk. Vi spelar den, först klumpigt och tvivlande, sedan allt bättre. Men varje not står där redan perfekt, fullkomlig och tydlig.

Likaså tar oss irrande tankar bort från koncentrationen och vi så återvänder vi igen och igen till öett.ö Vad är detta återvändande om inte den innbeoende fullständigheten i öettö? Kanske vill vi listigt fråga: öMen då är ju även sensuella dagdrömmar om samlag fullständiga och kompletta?ö Ja naturligtvis! Ingenting saknas där heller! Ingenting för mycket, ingenting för lite! Det är fritt fram att sitta där och fortsätta drömma. Allting stämmer med filosofin. Men jag vill att det ska stämma i praktiken också.

Att praktisera zen är inte den enda vägen till att upptäcka den inre fullständigheten. Inom Jodo Shinshu-traditionen har vi Myokonin, öDet subtilt rena folketö, som med hjälp av sin recitation öNamu Amida Butsoö tränar insikten att de inte bara kommer att återfödas i det rena landet när de dör, utan också att detta rena land är den grund de redan står på och att Amitabha är deras egen natur - ett klart eko av Hakuin Zenji i hans öZazens sångö :

Just den här platsen är Lotuslandet,

just den här kroppen Buddha

Vi finner även denna undervisning om himlen som platsen här och nu i några andra traditioner i väst och i mellanöstern (t ex kristendomen, ™vers.anm.) likaväl som i zenbuddhismen. Den finns i gnostiska läror som ibland förbjudits av ortodoxa eskatologer. De fortsätter emellertid att leva; vi finner således att Meister Eckharts predikningar och Rumis poesi samklingar med Hakuin Zenji.

De finns fler problem med den eskatologiska attityden. Den skapar ibland tendenser att vara alltför upptagen av den egna synden och av mänskliga fel. Detta skjuter upp realiseringen till en avlägsen framtid som ska visa sig fullkomlig.

Det finns problem i Hakuin Zenjis uppfattning också. Risken finns att helt bortse från mänskliga svagheter och inta en motsägelsefull attityd: öJag är upplyst så jag kan göra som jagvillö. Av dessa två problem tycker jag den sistnämnda är mest fördärvlig med sin arrogans i att tro sig vara perfekt. Jag känner mycket mer kontakt med den ödmjuka reliNär vi startar på vägen kanske vi har en del personliga problem. Vi kanske bryr oss mest om andras attityder till det vi gör, vi kanske har alltför självupptagna ambitioner kring religiösa erfarenheter och med ledarna. Men allteftersom träningen fortskrider fördjupas motivationen. Då kan vi lägga sådana personliga angelägenheter åt sidan och ägna oss åt träningen med våra systrar och bröder.

Så som världen ser ut idag så är bodhisattvaidealet det enda hopp vi har för vår egen och egentligen alla arters överlevnad. Jag tror att om vi inte kan inta den radikala bodhisattvans attityd, så kommer vi inte ens att kunna dö med värdighet.

Hokkaido, Osaka, Wakayamaprefekturen, Kyushu, M?nchen, Hawaii och Manila.The Diamond Sangha är centret på Hawaii. I sin tur har detta center förgreningar i

Hokkaido, Osaka, Wakayamaprefekturen, Kyushu, M?nchen, Hawaii och Manila.

The Diamond Sangha är centret på Hawaii. I sin tur har detta center förgreningar i Sydney, Australien (The Sydney Zendo) och Nevada City, Californien (The Ring of Bone Zendo). The Zen Center of Los Angeles har förbindelser med Sanbo Kyodan genom sin lärare Maezumi Hakuyu Roshi, som var elev till Yasutani roshi och som också är arvtagare till traditionella Rinzai- och Sotolinjer.

Nästa steg

Nu skulle jag vilja att du försöker dig på ännu ett sätt att meditera. Räkna inte andetagen. Bara följ med andningen, inandning, utandning. Låt alla tankar passera tills det ingenting annat återstår förutom andningen. Som Suzuki Shunryu Roshi brukade säga, det är som en dörr som står och svänger i vinden, ingenting kommer in, ingenting passerar ut.

giösa attityden hos de som arbetar på fältet om dagarna och ber om nätterna, aldrig tvivlande på att Guds Härlighet väntar.

Olika slag av Zenbuddhism

Attityder inom religiös utövning utvecklas naturligt till sekter. Inom japansk zen finns tre sådana: Rinzai, Soto och Obaku.

Rinzai och Soto introducerades i Japan under sent elvahundratal och under tolvhundratalet.. Obaku är ett återinförande av Rinzaiskolan efter att den hade blandats upp med Amitabhapietismen i Kina. Obakuskolan är ganska liten och isolerad från de andra större två linjerna.

Både Rinzai och och Soto förlorade gradvis i kvalitet efter att ha blomstrat under Kamakura-perioden och ett tag därefter. Hakuin Zenji omorganiserade Rinzai och gav den nytt liv under sjuttonhundratalet. Idag leder alla Rinzaiskolor tillbaks till honom, medan alla andra linjer har dött ut. Fastän Rinzai har försämrats igen under de sista hundra åren och flera av deras tempel blivit muse‚r, så fortlever den ändå i många kloster.

Sotolinjen grundades i Japan på tolvhundratalet av Dogen Zenji , som är en portalfigur för buddhismen i allmänet och Zen i synnerhet. Sedan hans tid kan vi emellertid se en stadig nedgång för Soto genom seklerna. En del ovanligt framstående lärare, som den bortgångne Suzuki Shunryu Roshi vid San Francisco Zen Center, dyker fortfarande upp. Man märker hos de som praktiserat Soto länge, en viss blygsamhet i karaktären som kommer av träningen i shikantaza, örent sittandeö. Modern Soto använder inte studiet av koan och talar sällan om realisering, om insikt. Betoningen ligger istället på öbara sittaö, på uppmärksamhet och på att hjälpa andra.

Sanbo Kyodan

I början seklet var sotomunkarna missnöjda med att äkta zenträning i allmänhet inte fanns tillgänglig inom deras skola. Munkar som Watanabe Genshu, Koho Chisan och Harada Daiun studerade för Rinzailärare. Watanabe och Koho studerade för Miyagi Sokai Zenji och Shaku Soen Zenji i Kamakura medan Harada studerade för Toyota Dokutan Zenji i Kyoto. Dessa tre återvände sedan till Soto efter avslutade studier i Rinzai. Men Harada Roshi satte igång med att omorganisera träningen i sitt kloster så att de började använda koanstudium i träningen.

Harada Roshis träning i zazen för elever som är intresserade av att inse sin egen natur, börjar i regel med Mu-koan. Ibland kan någon annan koan bearbetas först. Mu-koan följs sedan av en rad andra koans för att säkerställa ett perspektiv på träningen och sedan följer fyra antologier koans - två samlingar som är allmänt förknippade med Rinzailinjen och två andra med Sotolinjen. En femte samling sammanfattar och repeterar de tidigare insikterna från koanträningen och förståelsen för de buddhistiska föreskrifterna.

Denna linje av lärare - Harada, Yasutani Hakuun och Yamada Koun har växt fram som en lekmannarörelse, känd som Sanbo Kyodan. Det betyder öDe tre skatternas orden.ö Det är en oberoende sekt inom zenbuddhismen som har till mål att sätta liv i linjen från Dogen Zenji. Huvudkvarteret finns i Kamakura vid Sanun Zendo. Andra centra finns på

Kapitel 6

De Tre Skatterna

De tre skatterna är Buddha, Dharma och Sangha. Den ceremoni som erkänner dessa som vårt hem är central för zenbuddhistens religiösa liv, ungefär som den heliga kommunionen är central för katoliken. Den ceremonin utgörs av den kända formeln Ti Sarana Gamana, eller öDe tre tillflykternaö. Den är viktig för alla buddhister, inte bara zenelever. Vi kan finna denna ceremoni i alla buddhistiska tempel, i södra och sydöstra Asien, i den tibetanska buddhismen, på Taiwan och i Hong Kong, i Korea och Japan.

Buddha

Den första skatten är Buddha. Det handlar naturligtvis om Shakyamuni, den historiska grundaren av buddhismen, men ordet har en mycket vidare mening än så. Det inkluderar mytiska fiiurer som lever före Shakyamuni och ett dussin personligheter i det buddhistiska panteon, den buddhistiska gudavärlden. Det innehåller också de stora lärarna i vår linje - Bodhidharma, Hui-neng, Ma-tsu, Pai-chang, Chao-chou, Yun-men och vidare till sådana japanska storheter som Dogen och Hakuin ända fram till våra egna lärare. Det inkluderar inte bara sådana framstående figurer utan också var och en som uppfattar sin egen natur - alla de hundra tusentals munkar, nunnor och lekmän i den buddhistiska historien, som har skakat livets och dödens träd.

Vi är allesamman buddha i en mer ordinär och samtidigt avgörande dimension. Vi har inte insett det än. Men det förändrar inte faktum. Shakyamuni utropade: öAlla varelser i universum är den perfekta varelsenö. Buddhistiska uttalanden låter ofta pretentiösa, men de handlar om bland annat sådana ödmjuka varelser som nässlor och maskar. Hela universum utgör upplysning.

Människor i vår nuvarande fas av världens utveckling har genom zen en möjlighet att förstå sig själva som en fullständig varelse. Detta är en underbar insikt att ta vara på. Den innebär att se tingen som de redan är.

När Hakuin Zenji i sin Zazens sång skrev: öAlla varelser är genom sin egen natur buddhaö så använde han den japanska översättningen av buddha : hotoke. Det finns också en japanska term - butsu - som är en translitteration av öbuddhaö. Den termen har speciellt tekniska eller sektangivande referenser. Hotoke betyder buddha, men också något som ligger närma det västerländska ögudarö, som i det grekiska och romerska panteon. Shibayama Zenkei Roshi påpekar i sin bok A Flower Does Not Talk att Hakuin var radikal i detta påståend, för när han använder termen hotoke istället för butsu eller någon sammasättning med butsu så menade han faktiskt att alla varelser också är gudar.27 Verkligen pretentiöst!

Žven om det nu är så att alla varelser redan är den fullständiga varelsen, så kan det Sydney, Australien (The Sydney Zendo) och Nevada City, Californien (The Ring of Bone Zendo). The Zen Center of Los Angeles har förbindelser med Sanbo Kyodan genom sin lärare Maezumi Hakuyu Roshi, som var elev till yasutani roshi och som också är arvtagare till traditionella Rinzai- och Sotolinjer.

Nästa steg

vara en missuppfattning att påstå det för sin egen del, ja bara att tänka det, även för den högste och bäste. Den som har förstått vet om det men fäster sig inte vid sådana ord som öbuddhanaturö. På så vis är ofta orden desamma för upplysta och oupplysta.

I Japan finns ett talesätt: : öden vanliga människan är buddha.ö Nan-ch?an P'u-yan, en av de stora lärarna under T'ang-perioden, sa: öDet vanliga medvetandet är vägen.ö 28 De flesta inom zen lever triviala liv och använder inte zentermer till vardags. De har inget speciellt zenbeteende. De försöker inte vara visa eller fromma. De inser bara att alla varelser, de själva inräknade, är tomma och fulla av energi på samma gång. Insikten är buddha. Det fordrar hård träning.

Dharma

Den andra skatten är dharma. Dharma är det stora, vida och omätliga universum : å ena sidan tomt och å andra sidan fullständigt och perfekt. Dessa två aspekter ställer vi fram för att förtydliga. I verkligheten är dharma på en enda gång både tom och överflödande av varelser och ting.

Ur den kraftfulla tomheten, såsom varande just kraftfull tomhet, kommer rikedomar, universums alla element. Därför finns en annan översättning av ordet dharma och det är öfenomenö. Också alla tankar och våra slutsatser om vad vi ser i yttervärlden är dharma.

Buddhadharma är den buddhistiska undervisningen om universum. Tusentals böcker och miljontals ord utgör dharma i just denna mening. Det betyder också ösanningen i buddhismenö. Vi använder denna betydelse när Shakyamuni predikar, när han snurrar på dharmans hjul.

Dharma är vägen och ordet översätts faktiskt till kinesiska med ordet ötaoö. Tao har som term en alldeles egen rikedom. Taoismens grundbok, Tao te Ching, Boken om vägen, säger: öDen väg som kan följas är inte den rätta vägen.ö29 Vi följer inte buddha, vi tränar på den väg han avslöjade, vi gör dharma.

Ordet ödharmaö skrivs med karaktären för ölagö i både kinesiska och japanska vilket är etymologiskt riktigt med tanke på sanskritordet ödharma ö. Därigenom kan vi inse konsekvenserna av dharma som en lag för universum, det sätt på vilket allting är och beter sig. För buddhisten är det ingen skillnad mellan buddhadharma och alltings ordinära dharma. Båda är dharma, ibland förtydligad av en buddhist, ibland av en astronom, ibland av en poet, ibland av en sten eller en fågel.

Allra enklast uttryckt så beter sig tingen genom rörelse. Tingen rör sig. Vi kan faktiskt säga att allting, alla fakta och alla föremål inte är något annat än sina beteenden i rörelse. Allting agerar och reagerar tillsammans med alla andra ting. Stenen sitter i jorden men att detta skulle vara statiskt eller orörligt sitter bara i den otåliga människan blick, för stenen reagerar hela tiden med jorden, vinden, solskenet och regnet. Fenomenen är inte substantiv

Detta är karma, den handling som dharma skapar och är. Karma förstås av många på ett vidskepligt sätt som att vi måste betala för alla dåliga handlingar vi begått i det förgångna, även i tidigare liv. Detta skulle vara sant om vi var ett slags automater som alltid svarade på vår omgivning med förbestämda kontroller. En sådan syn på karma försummar individens , som träder fram med den grundläggande och sanna naturen. Du och jag samverkar med varje händelse i nuet. Alla fenomen i det förgångna, i nuet och i framtiden är med i den samverkan. Den individuella handlingen är en kreativ gestaltning av universum.

Med våra missuppfattningar och bindningar kanske vi inte kan handla utifrån vår dynamiska och tomma natur. Bindning är en blind reaktion inför någon handling i det förflutna, enligt Buddhas sätt att använda ordet. Om någon slår mig så slår jag tillbaka. Om mina föräldrar slår mig så slår jag mina barn. öFrihet från karmaö är inte ett mirakulöst bortsopande av ens förgångna, utan istället frihet från blind reaktion inför det. Om någon slår

zen. Det betyder att jag inte längre är tyngd av sorgen och ångesten som jag själv har skapat i världen. Jag erkänner existensen av sorg och ångest och min egen del i ansvaret för dem, inte bara för mig själv utan öppet för alla. I början av Diamond Sanghas sutraceremoni reciterar vi Renandets Gatha

De många levande varelserna är oräkneliga

jag lovar att rädda dem

Girighet hat och förvirring uppstår hela tiden

jag lovar att avstå från dem

Sanningens och Medkänslans portar finns överallt

jag lovar att vara vaken för dem

Denna nuets heliga väg är oöverstigbar

jag lovar att förkroppsliga den helt och fullt

Denna gatha innebär problem för en del personer som liknar deras svårighet med De stora löftena för alla. Hur kan jag bekänna alla de synder jag begått i fem små rader? Det kan jag inte. Men denna bekännelse väcker det medvetandet som varken är rent eller orent och som alltid vilar.

Blind reaktion är inte möjlig när du reciterar denna gatha och repeterar den ur ditt hjärta. I den buddhistiska litteraturen finner vi många historier med hemska brott som genomärlig träning av förövaren blir tomma på hinder för realiseringen av vår sanna natur och ett lugnt medvetande.

En sak till om karma: det är bara ett ord. En gång hörde jag någon säga: öJag är här på grund av karmalagen.ö Det är inte så. Žpplet föll inte vid sidan av Newton på grund av gravitationens lag. Denna lag är bara något vi säger om fenomenen. Många skyller sina olyckor på något de kallar karma.

utan verb. Allting manifesterar aktivt universums lag som också är individens lag. Vad är det för lag? Det är handling och den oundvikliga konsekvensen av handling. Vad jag nu säger kanske inte är så djupt eller viktigt men det kommer att vibrera genom alla tider som en perfekt klocka, vars ljud orsakar förändring efter förändring.

När vi förstår att karma bara är ett ord så får vi hjälp att inse att det inte finns något sådant som isolerade orsaker och effekter. Allting är orsak. När Chu-chi sträcker upp sitt finger så är detta en fullständig handling utan framtid eller förgången tid. Žndå kom denna handling ur det vida förflutna och sträcker sig in i den oändliga rymden av framtid.

Žr din läsning av denna bok en effekt, en verkan? Ja, den är resultatet av 84 000 influenser. Žr den en orsak? Ja, både på ont och på gott. Žr den fullständig i sig själv? Ja , men kanske är det lite synd att säga det rätt ut.

Vår träning i zazen är sådan - fullständig och komplett i varje andetag. Varje andetag saknar ingeting och har ingenting för mycket. Men samtidigt finns utveckling. Din träning blir renare och renare tills du kan se din egen natur. Till slut kan du integrera din realisering i vardagslivet och alla spår av någon särskild upplysning försvinner. Detta är den karmiska utvecklingen av zazen steg för steg.

Därför kan karma förstås som ett ord som beskriver dharma och dharma kan förstås som ett ord med oändliga möjligheter. Dharma är i grunden den rena och klara essensen i vår natur. Dharma träder fram som en form av denna oändliga tomhet. Såsom Hjärtsutran uttrycker det:: ö Tomhet är ingenting annat än form, form är just precis tomhet.ö32 Buddhas undervisning, karmalagen, fenomenen själva - allt är juveler i den tomma oändligheten. David, psalmdiktaren i GT , uttrycker det på sitt sätt::

Himlarna förklarar Guds härlighet

och jorden visar hans hantverk. Sangha

Sangha kommer från en sanskritrot som betyder öett aggregatö och syftade ursprungligen på eleverna hos den historiska Buddha. Senare kom detta ord att betyda öprästerskapö när den buddhistiska religionen bildades. I vissa moderna strömmar av buddhismen syftar ordet fortfarande enbart på munkar och nunnor som en stor grupp. Men inom zen har sangha alltid haft en vidare betydelse än bara prästerskap, eller bara en grupp troende, mer än bara buddhister. Sangha betyder faktiskt gemenskapen mellan alla ting, alla varelser i detta universum och i alla universa som finns i det förflutna, i det närvarande och i all framtid, genom ändlösa dimensioner. Det är upplysningen av denna stora sangha som vi ger oss åt i våra löften.

En gång visade Anne Aitken och jag Nakagawa Roshi runt i Ojai Valley i Kalifornien. Han betraktade en gräsbeklädd bergsluttning med många stora stenblock uppstickande genom gräset och utbrast: ö?h så många medlemmar det var här!ö Varje stenblock är en medlem, varje trä, varje mus, varje tarmmask.

En annan gång frågade någon mig: öVad är en varelse?ö Jag svarade:öEn kvadratisk ekvation.ö Senare återvände han och frågade: öHur kan jag rädda en kvadratisk evkation?ö Jag svarade: öGenom att inkludera den.ö

Vi räddar alla varelser genom att inkludera dem. Den sjätte patriarken, Hui-neng, Buddhanam saranam gacchami

Dhammam saranam gacchami

Sanghanam saranam gacchami.34

Genom att använda den södra buddhismens liturgiska språk i denna gatha, så följer vi Senzaki Nyogen Senseis exempel. Han försökte alltid visa att buddhismen är en enda ström och inte delad i flera sekter.

I regel översätts öTi Saranaö så här:

Jag tar min tillflykt till Buddha

Jag tar min tillflykt till Dharma

Jag tar min tillflykt till Sangha

Detta kanske är den bästa översättningen när allt kommer omkring men det är viktigt att noggrant undersöka dessa ord på pali så att vi kan uppfatta nivåerna av betydelser som inte kommer fram i svenskan.

De första orden i varje rad är böjda former av öBuddhaö, öDharmaö och öSanghaö. öSaranamö är en böjd form av ösaranaö som betyder öskyddö, öbeskyddö,öbostadö, öfristadö, öönskad och vald tillflykstortö.

öGacchamiö är ett verb som betyder ögå tillö eller ötänker göraö. En översättning av den första raden skulle kunna vara öJag tänker se till att finna mitt hem i Buddhaö , och de tre linjerna är alltså mer löften än böner. Innebörden är att jag genom att finna mig ett hem i Buddha, Dharma och Sangha kan befria mig från blind betingning och förverkliga den sanna naturen. öTi Saranaö kommer först i ceremonin som inleder varje ny dag av zazen och är ett förnyande av hängivelsen på denna väg av upplysning, träning och medkänsla.

På sino-japanska översätts öSaranam gacchamiö med ordet ökie ö som betyder öatt vända sig till och lita påö. öKiö betyder öåtervända tillö och dessutom ökomma fram till, restultera i, tillhöraö. Denna översättning gör det klart att Buddha, Dharma och Sangha redan är mitt hem och jag känner hängivet för alla tre. Med dem som min bostad blir jag fri från orsaksförlopp som binder mig till att repetera handlingar och reaktioner.

Att förverkliga hjärtat i den grundläggande naturen, det är att ta sin tillflykt till Buddha. Att kultivera insikternas trädgård, det är att ta sin tillflykt till Dharma. Att dela med sig av frukterna i denna trädgård, det är att ta sin tillflykt till Sangha. Yasutani Roshi säger: öTi Sarana Gamana är grunden och helheten i buddhismens vägö.

De tre skatterna i träningscentret

Allting är egentligen från början upplyst och vår uppgift i ett träningscenter är därför att realisera detta faktum på ett klart och djupt sätt. Hakuin Zenji säger i sin öZazens sångö att alla perfektioner finner sitt hem i zazen. Perfektionerna är avstående, ett gott moraliskt beteende, fördragsamhet, hänförelse, meditativ koncentration och visdom. Som jag antydde tidigare så betyder öparamitaö öpefektionö vilket här innebär att praktisera buddhaskapet. Detta buddhaskap inserr vi genom effektiv zazen och genom samtal med läraren, genom att lyssna på dharmalektioner och dharmatal, genom studier och läsning, genom socialt liv och arbete med skötsel av träningscentret och alla aspekter av livet på centret förklarade det första löftet så här: öTrots att de många varelserna är oräkneliga så lovar jag rädda dem i mitt medvetande.ö33

Mitt medvetande och ditt medvetande inkluderar redan alla varelser. De är redan räddade. Vår uppgift som sangha är att inse detta faktum i våra hjärtan och i allas hjärtan.

Det finns många sanghas inom den stora sanghan som är universell. Buddhasanghan är en av dem. Det är gemenskapen mellan alla buddhister. Zenbuddhismen är en annan sangha. Den omedelbara sanghan av de som tränar tillsammans är en tredje. Ur familjen stiger vi ut i världen. Ur träningscentrets familjegemenskap stiger vi för att odla upp livets stora trädgård.

I vårt träningscenter har vi att välja mellan olika former av organisation. Vår modell är öIndras Nätö. Varje knut i detta gudomliga nät är en individuell person, helt och hållet sin egen juvel, inte lik någon annan. Samtidigt speglar var och en alla de andra juvelerna. Om vi lägger alla våra pengar och all vår energi i en enda kollektiv pott så försummar vi den unika individen. Om vi bara råkar sova i samma hus och varje person lever helt oberoende av de andra så försummar vi gemenskapen. En del pengar måste ges av alla till tempelprogrammet, en anan del måste vara för privat bruk. En del av tiden och energin går till det gemensamma schemat, en annan del måste vara fritid för var och en. För att få ordning på allt detta behövs flexibilitet och medkänsla och de slutliga linjerna måste vara klara och tydliga.

Om vi använder en speciell stil så är risken att vi blir en sekt. De tre gifterna girighet, hat och okunnighet kan då blir våra falska ledare och vi blir snart exklusiva som en egen ras, en egen klass och eller en egen nation. Hela vår värld är i fara därför att nationer inte kan komma över nationalismen. En del undrar varför jag håller sesshin för kristna ibland. Jag svarar: öFör att hjälpa dem bli bättre kristnaö men det är inte alltid denna poäng går fram.

För att berätta en historia till om Nakagawa Roshi: en gång var Anne och jag hos hans farmor i Ryutakuji och lyssnade till en skiva med gregoriansk sång. Innan han lade på skivan förklarade Nakagawa för sin sekreteraremunk: öDet här är sutrareciterande av västerlänningar.ö Under dessa ord låg övertygelsen att öst är öst och väst är väst; vi har vår sangha och de har sin. Men vi kommer alla till slut fram med presentationen av den grundläggande naturen hos alla varelser. Vi är alla från samma sangha. Eller som Nakagawa Roshi sa vid ett annat tillfälle: öVi är alla medlemmar i samma hål-i-näsan-samhälle.ö

Slutligen är det viktigt att erkänna sanghan som enheten av buddha och dharma. Oändlig tomhet, full av dynamik och kraft, har sin form i fenomenen runt omkring oss, på just det sätt de dyker upp och försvinner. Detta är buddhismen centrala sanning: öForm är tomhet, tomhet är formö, vilket modern fysik på sitt komplicerade sätt kommer fram till idag. Sangha är vår insikt i denna harmoni, denna enhet, denna odifferentierade kraftfullhet i det okända och ogripbara som samtidigt uttrycks med sången hos den kinesiska trasten. Vi alla, du och jag, är den Upplyste och vi använder denna harmoni i alla våra handlingar, när vi står, när vi sitter, när vi tar på kläder, när vi äter. All gemenskap, all den andlighet vi har tillsammans, kommer ur denna intima situation.

De tre tillflykterna

I början av våra sutraceremonier sjunger vi på pali öTi Sarana Gamanaö:

Kapitel 7 De tio stora reglerna

Gemenskapen på ett träningscenter är som ett mikrokosmos. Makrokomos är gemenskapen med hela universum, med alla organiska och oorganiska ting, alla osedda element och alla okända dimensioner. En djup känsla av sangha når vi med systrar och bröder som tränar tillsammans med oss. Denna harmoni kan vi se i ett slags skiss genom De tio stora reglerna som döttrar och söner till Buddha följer.

Reglerna som kärleksuttryck

Det kan till en början se ut som om dessa tio regler bara är negativa befallningar, ungefär som folk kanske uppfattar Tio Guds Bud inom den judiska och kristna traditionen. Men dessa regler säger inte: öDu skall inteö utan snarare öDet finns ingen...ö Alltså, i vårt medvetande finns ursprungligen inget dödande, inget stjälande och så vidare. Detta betyder inte bara att vi ska träna oss till att nå det relativa tillstånd där vi är rena i medvetandet, utan även att vårt medvetande som är detsamma som universum i sin helhet, detsamma som buddhasinnet, från början saknar dödande, stjälande och så vidare. En del kommentarer hos Dogen Zenji kring de tio reglerna har verbet öfår inteö men man bör förstå detta i träningssyfte. Som ett medel i träningen öfår du inte stjälaö och träningen leder till insikten att i ditt medvetande finns inget stjälande.

Också med sina uppfordrande innebörder så är de moraliska buden uttryck för kärlek. Det är att vara kärleksfull när man ibland säger: öGör inte så!ö På båda sätten, som en presentation av enheten med alla levande varelser och som ett korrektiv och medel i träningen, så är den tio stora reglerna uttryck för medkänsla. Vi kan därför säga att dessa tio regler helt enkelt är tio olika sätt att visa kärlek.

De tio reglerna är formuleringar kring hur vi inser det inneboende goda. Detta goda är inte motsatsen till det onda. Det är istället självnaturen, buddhanaturen. Alla varelser är till sin natur buddha - men missuppfattningar och begär hindrar oss från att uttrycka detta faktum. Reglerna är en guide bort från självupptagenheten och ett sätt att ägna sig åt Buddhas egen fulla och kompletta realisering av sanning och medkänsla. De pekar mot en väg till föverkligande av vår egen buddhanatur.

Att tillämpa reglerna

Rent historisk var de tio stora reglerna, den åttafaldiga vägen och de andra buddhistiska föreskrifterna till för Buddha Shakyamunis egna elever. De skulle tillämpas individuellt liv och arbete med skötsel av träningscentret och alla aspekter av livet på centret och i våra egna hem. På så sätt finner vi vårt hem i Buddha.

En del personer kommer till centret för att vara med på träffar eller sesshins. Andra kanske bor på centret och stannar fulltid för zazen och skötselsarbete. Eller så går de till sitt arbete under dagen eller går för att studera vid någon skola eller universitet. Då är det morgnar och kvällar som ägnas åt zazen. Men vare sig du är medlem i kommuniteten eller bor på centret så kan du delta med systrar och bröder i detta: att kultivera varje ögonblick såsom en skatt i Dharma.

En annan sutra vi reciterar heter öEnmei Jikku Kannon Gyo ö vilket betyder öKanzeons Tio Verser om det eviga livetö och några ord vi reciterar är dessa: öNen nen ju shin ki /Nen nen fu ri shinö. De kan översättas: öTanke efter tanke dyker upp i medvetandet / Tanke efter tanke är inte något annat än medvetande.ö Med andra ord är ötanke efter tankeö vårt medvetandes verkliga natur.

När denna verkliga natur av ötanke efter tankeö flyter harmoniskt i samarbete med andra människor, i samlivet med djuren, växterna och alla tingen i världen så blir vi ett med det vi sysslar med och med alla förändringar som sker i vår verksamhet. Vi flyter i enhet med vardagens dharma. Vi förser denna dharma med energi. Vi kanaliserar okänd energi från en okänd källa ut i denna vardagens dharma. Vi känner igen vårt hem i dharma och deltar i världen.

Yasutani Roshi brukade säga: öMänsklighetens grundläggande missuppfattning är tron att jag är här och du är därö. Han brukade peka på sig själv öhärö och på sina åhörare ödärö och gjorde minen av människans självcentrerade känsla av skillnad . Genom att leva tillsammans på träningscentret, eller i sitt hem och med träning på centret tillsammans med de som bor där, lär vi oss så småningom att korrigera denna självupptagenhet. Naturligtvis ger den vanliga arbetsdagen i världen många lämpliga medel till att ändra denna missuppfattning. Men i denna värld finns en smutsig hemlighet : vi samarbetar i vår girighet så att vi kan fortsätta med den och utveckla den för egen del. De flesta situationer i denna vardag bygger på ideologin att vi inte ska bry oss för mycket om varandra. För oss i sanghan innebär detta att vi måste leva i kärlekens motstånd mot denna attityd.

I centret för zenträningen och i alla andra religiösa centra och humanitära organisationer, finns en klar och tydlig ideologi att motarbeta girigheten, hatet och likgiltigheten som finns överallt på jorden. På så sätt kan vi verkligen inse att vi är en stor familj, en enda organism tillsammans med alla levande varelser och med alla oorganiska ting i universum. Tillsammans berikar vi denna realisering i varje individ och i hela vår församling, hos oss själva, hos våra grannar och i världen som helhet. Vi finner vårt hem i Sangha.

Nästa steg

Nu vill jag att du experimenterar med ännu ett sätt att göra zazen. Detta kallas shikantaza, vilket betyder rent sittande. Det är ett moget sätt att göra zazen på. I regel passar det enbart för de mest erfarna. Men alla bör ha känt på vad det är. Dessutom kan shikantaza vara den bästa vägen för vissa personer redan från första början.

När du har räknat andetagen två eller tre sekvenser så sitt bara och möt den tomma närvaron i ditt medvetande. Låt detta möte ske i hela kroppen. Inga tankar, inga siffror och inga teman eller frågor alls. Gör så gott du kan åtminstone några sittningar.

De tio stora reglerna

Reglerna som kärleksuttryck

Det kan till en början se ut som om dessa tio regler bara är negativa befallningar, ungefär som folk kanske uppfattar Tio Guds Bud inom den judiska och kristna traditionen. Men dessa regler säger inte: öDu skall inteö utan snarare öDet finns ingen...ö Alltså, i vårt medvetande finns ursprungligen inget dödande, i********************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************dvetande finns inget stjälande.

Att tillämpa reglerna

person måste rättfärdiga sina handlingar, bygga upp en struktur av oskuld, trots att alla ursprungligen är oskyldiga!

Vårt samhälle bygger på att förvärva saker och ting. Vi kan inte låta bli att delta i tjuvaktigheten, direkt eller indirekt. Det går inte att göra något åt detta. Vi kan endast starta med oss själva och börja uttrycka tacksamheten över att alla varelser och tings redan finns. Fast redan det att plocka en blomma är ett slags stöld så så gör vi det med samma känsla som när vi accepterar maten på middagsbordet.

Liksom i fallet öInget dödandeö så har öInget stjälandeö sin tillämpning både i den omedelbara buddhasanghan och ute i den sociala verkligheten. Buddhas uppmaning i öDen åttafaldiga vägenö som handlar om örätt kallelseö pekar hän mot ett liv med minimal exploatering. Men de konsumtionsvanor vi har uderstödjer en massiv exploatering som är återkallelig, en exploatering av djur, träd, jord och vatten och luft. När många människor samlas i gemenskap för att komma överens om att bevara former av energi i universum och skydda varelser och element, så är det fråga om stora krafter som laddas i denna regel om öinget stjälandeö.

3. Inget missbruk av sex. Medvetandet - det universella medvetandet som är det egentliga mänskliga medvetandet - är rent, tomt och oändligt. Där finns ingenting av sexuellt utnyttjande. Vi gör detta medvetande otydligt genom beräkning och begär. Sex är att dela något men när det blir att använda något så perverteras det sexuella och blir ett brott inte bara emot denna regel utan även de två första. Det blir ju nämligen ett slags brutaliserande och ett stjälande från andra. Liksom tjuven försöker den som använder sex skaffa sig någonting utifrån. Ett annat slag av tillfällig sex uppstår som ett resultat av misstroende emot det egna självet som kanal för dharma. Det är ett slag falsk delaktighet, en prostitution.

Personer som har betingats av en alltför bokstavlig katolicism eller följt Yogananda eller andra hinduiska lärare kommer ibland till zenbuddhismen med renhetsideal som stör träningen. När sex är ett psykologiskt problem för en person så finns mycket litet energi över till zazen. Sex är varken något rent eller orent. Vår attityd till sex kan vara kan däremot vara antingen stödjande eller hindrande när vi praktiserar. Om två personer är engagerade i varandra så är deras sex ett fullföljande som stöder zazen positivt.

4. Inget ljugande. Under alla omständigheter är den första plikten gentemot vårt medvetande att vara sann. Det är vår primära lojalitet emot tomheten, jämlikheten och alla tings egen tillvaro. Detta medvetande är outgrundligt och samtidigt subtilt och uppträder i denna värld av fenomen med sina variationer och sin rikedom. Alla ansträngningar att manipulera och förneka dessa fenomen och dölja deras verkliga natur är att bryta mot denna regel. Sådan manipulation sätter upp en struktur av försvar, en dimma läggs framför ord och tankar och ingenstans kan vi se buddhadharman.

Men om en sinnesjuk person kommer och knackar på och vill ha tag i någon därinne, så ljuger jag kanske och säger att personen inte är hemma. Att göra detta är att stödja regeln, inte att bryta den, eftersom innebörden i alla reglerna är att rädda alla levande varelser, lösa upp alla gifter och realisera dharman och nå fram till buddhavägen.

5. Inget användade av droger. Denna regel syftade ursprungligen på alkohol men naturligtvis handlar den också om allting som skapar dimma i vår perception. Att hänge sig åt tevetittande eller dum konversation är att bryta mot denna regel. För de flesta människor

och alla skulle på det sättet bli räddade. Faktum är att alla blev räddade genom erfarenheten av upplysning som var och en av eleverna fick. Men Buddha fördömde emellertid kassystemet och i hans undervisning finner vi implicit att det är fåfängt att straffa bort kriminalitet, vi finner förbindelsen mellan fattigdom och brott och vikten av ekonomiskt välstånd för alla. Han levde inte i en tid som vår med hotet om att inbördes fientliga nationer får världen att gåte fr†ga om att f"rändra eller anpassa sig själv. Det är istället att gl"mtån en kvinnorörelse. Jag undrar vad han skulle säga idag.

I väst har vi en klar känsla av personligt ansvar och ansvar i grupp för den regering vi har och för välfärden åt alla medborgare, ett arv från Locke, Rousseau och andra filosofer under sjuttonhundratalet, vars ide‚r växt vidare i våra europeiska demokratier och i Nordamerika och Sydamerika. Som västerlänningar bygger vi på en tradition av socialt ansvar som går genom sådana lärare som Moses, Jesus, Platon och en annan tradition som odlats i klostermiljöer av yogis, taoister och buddhister liksom även den konfucianska traditionen, där man sökte den högsta formen av rättskaffenhet. Med en sådan syntes av traditioner är det högst sannolikt att buddhismen i väst av idag kommer att tillämpa de tio stora reglerna på ett nytt sätt.

Vi kan också se nya utgångspunkter i ™st för buddhistiska sociala kontrakt. Sarvodaya Shramadana på Sri Lanka , till exempel, försöker utifrån buddhistiska ideal bygga självbärande byar inom hälsa, arbetstillfällen, konst och hantverk. ? andra sidan är den monastiska buddhismen på kraftig nedgång och den reformerade buddhismen spär ut det ursprungliga budskapet från de autentiska lärarna med gifter från det giriga moderna samhället och sprider giftet i buddhadharmas ström. Det är mycket angeläget att vi förstår dessa förändringar.

De tio stora reglerna

1 Inget dödande. Det finns ursprungligen ingen födelse och ingen död vare sig när vi föds eller när vi dör. När vi dödar anden som kan inse detta faktum, så bryter vi mot denna regel. Vi dödar denna ande i oss själva och i andra när vi är brutala emot den mänskliga rikedomen, djurens rikdeom, jordens rikedom. Ibland agerar vi brutalt genom en snabb blick eller ett kvickt ord, det krävs inte någon bomb eller slagklubba.

Krig och andra organiserade våldshandlingar, även socialt förtryck, är massiva former av brott mot denna regel. Det är en stor ironi att vissa ibland är omtänksamma och känsliga inför sina vänner och grannar och samtidigt går till ett arbete som går ut på att sprida lidande över hela världen.

På den andra ändan av skalan finner vi jainistiska munkar som filtrerar vattnet för att inte skada mikroorganismer som lever i det. Studier visar att morötter och kål reagerar när vi skär i dem och drar upp dem ur jorden. Vad kan vi göra? Svaret är enligt min mening att äta och dricka i en anda av tacksamhet och delaktighet. Jag har hört att någon en gång frågade Alan Watts varför han var vegetarian och han svarade: öDärför att kor skriker högre än morötterö. Det svaret kan vara en vägledning för oss. Somliga vägrar äta rött kött, andra att dricka mjölk. Somliga äter vad som ställs fram men begränsar sina inköp av animaliska produkter. Du måste finna en egen linje för din egen och andras hälsa.

2. Inget stjälande. Det finns inget stjälande och inget som kan stjälas. Att tänka i termer av ägande är att bryta mot denna regel. Den person som stjäl är vilseledd i sin kärlek och stjäl därför att han eller hon känner behovet av något som andra har. En sådan

person måste rättfärdiga sina handlingar, bygga upp en struktur av oskuld, trots att alla ursprungligen är oskyldiga!

är det omöjligt att göra zazen efter bara ett glas öl eller efter endast ett bloss på en marijuanacigarett. Därför bannlyser vi alkohol och droger på på våra träningscentra. öInget innehav, inget försäljande eller bortskänkande och inget användadeö är reglerna. Men undantag finns vid fester som inträffar sällan då vi kan dela på några flaskor vin när vi skålar för någon gäst som vi vill hedra. Jag har märkt under långt tid att marijuana, även när den används endast på fritid och när man inte är på träningscentret, har en dålig inverkan på träningen. Därför hävdar jag nu för tiden fullständig avhållsamhet från denna drog.

Att röka tobak kan vara ett problem vid ett träningscenter. Rökarna distraheras av sin röklusta, icke-rökarna distraheras av lukten och röken och av sin isolering från rökarnas gemenskap. Allting är i grunden tomhet och renhet men vi måste också tänka på den miljö vi skapar för denna renhet.

6. Inget skvaller om andras fel. Varje varelse utvecklas hela tiden och ett personligt fel kan vara den punkt på vilken personen håler på att utvecklas. En persons utveckling kan stimuleras på en rad vis men skvaller om personers fel leder till schabloner och traditioner av skitsnack som separerar den omtalade från oss andra. Detta gör oss blinda för den mognad som våra kolleger arbetar sig fram till via just de svagheter vi fördömer.

Om till exempel en av våra kamrater blir ilsken vid minsta provokation så kan denna passion för ilska småningom kanaliseras till en mycket inspirerande protest mot sociala orättvisor. Men om vi gör en schablon av denna person som öargö så kan vi därigenom hindra den personen genom att tvinga honom eller henne att inta försvarsattityder. Om visdomen ska förverkligas så måste vi ge varandra en chans.

7. Inget skryt om oss själva medan vi nedvärderar andra. Detta är en utvidgning av den förra regeln, som pekar på ett ödeläggande sätt att dölja verkligheten i det faktum att du och jag som individer samtidigt är en och samma universella organism. Varifrån kommer detta sätt att bryta mot regeln? ?terigen är källan bristen på förtroende för oss själva som ett fullgott instrument för dharma. Vi kompenserar geom att framställa oss själva i god dager och försvarar oss själva på bekostnad av andra.

Denna regel utesluter inte korrektion av andra. Om någon är stökig när det ska vara stilla så hjälper vi praktiken alla genom att påminna den stökige. Reglerna är inte trånga påbud utan förutsätter hela tiden en känsla för proportioner.

Den sjätte och sjunde regeln är allra lättast att bryta mot. öHela världen är knepig men inte du och jag, fast till och med du är en smula knäppö. På det viset separerar vi oss från andra och faller in i den grundläggande missuppfattningen om mänskligheten.

8 Ingen snålhet vad gäller dharma. Här innebär dharma den buddhistiska undervisningen och den undervisning som allting i vår omgivning skänker oss. Sanningen är manifesterad i överflöd runt omkring oss. Om vi döljer detta faktum med självcentrerat pratande och handlande så byter vi mot denna regel.

Att leva fri från självupptagenhet innebär att vara dominerad av generositet i vilken vi delar med oss av allt vi lär oss från Buddha och alla de ting som tillfälligt kommer i våra händer. Maezumi Roshi översätter denna regel så här: öVar inte knussligö.37

Men du räknas fortfarande som en av alla varelser. Jag räknas som en av alla varelser. Jag kanske kan hjälpa dig att skaffa en skrivmaskin, men du kan inte ta den jag har i mitt arbetsrum för jag behöver den för mitt arbete.

9. Ingen medveten vilja att vara förargad. Det finns egentligen ingen ilska eller förargelse och inte heller någon att vara arg på. Men i zenträningen, som kan vara ganska krävande,

dyker gamla trauma upp på nytt och då blir ilskan och förargelsen en ötotal miljöö just för mig som är arg och ilsken.

Detta kan inte hjälpas. Att vara arg och förtvivlad hör till vår emotionella liv och är en form av vitalitet. Om vi är medvetna om att ilskan och förargelsen kommer inifrån oss själva och inte nödvändigtvis är försvarbar utifrån yttre förhållanden, så kan vi förändra oss själva genom att erkänna: öDetta är mitt eget fel.ö

Men ibland kan vi höja rösten och visa ett hårt ansikte. I sådana omständigheter där vi kan förbättra kamraters träning så är detta inte att bryta regeln. Medveten förargelse av ett mer självupptaget slag separerar dock människor från varandra.

Nära intill att vara arg ligger att hata. Vi bär på agg mot någon, vi liksom försörjer vår vrede med energi så att det blir hat av det, ungefär som girighet föder självupptagenhet och som man skyddar sig själv genom att repetera misstag i det oändliga. Hat är ett gift som på ett permanent sätt skiljer folk åt. Hat skapar och rättfärdigar brott mot alla reglerna och grusar alla möjligheter till medkänsla.

10. Inget struntprat om de Tre Skatterna. Buddha, Dharma och Sangha är alltid över struntprat, det är självklart. Till och med struntprat är i sig själv de Tre Skatterna. Men det krävs ett öppet öga för att se detta. Tillfälligt och substanslöst skvaller om insikt, om vägen och om zenfolk i allmänhet kan förstöra entusiasmen för de seriösa och blockera vägen för dem.

Skvaller av alla slag kan skada själva roten av sanghan. Dåligt beteende av buddhister kan också vara skadligt. Varje zenbuddhist är en ledare i sanghan. och påverkar alla andra, men i synnerhet har veteranerna detta ansvar. Deras beteende anger tonen på träningscentret och de Tre Skatterna blir antingen positivt belysta eller negativt skuggade.

Förtroende

Förutom de klassiska reglerna skulle jag vilja lägga till en ytterligare, en regel om tystnad kring den personliga träningen i zen. Denna försiktighet tillämpas redan på alla träningscentra fast den ofta bryts.

Det finns ingenting mer störande för en som tränar zen än att höra skvaller i stil med öRoshi sa så här och så här till mig.ö Det roshin sa var riktat till just den personen och kan vara helt olämpligt för någon annan. Om det var uppskattande ord så blir det negativt för den som får höra skvallret. Visa hänsyn till andra - håll din träning personlig.

Att hålla tyst om sin personliga utveckling hjälper sanghan att undvika konkurrens och elitstyrning. Det är inte nödvändigt att tala om hur man förstår koans för att etablera sig själv som en zenstudent. Håll alla sådana saker personliga med din lärare!

Naturligtvis får det inte bli en hysch-hysch-stämning vilket ju leder till en hel massa spekulation och rykten. Det faktum att någon fungerar bra i träningen är uppenbart för alla. Det finns ingen anledning att förneka det. Ha en känsla för proportioner!

Zen och etiken

Jag har hört folk säga att eftersom zen vill att vi ska grunda oss själva på den plats där det varken finns gott eller ont, så kan zen inte ha någon etik. Men om vi inte tillämpar vår upplevelse av enhet och vår insikt i att alla individuella ting både är ett och sig själva, så blir zen bara en stel och stum övning i att vara isolerad, i att vara död. Yamada Roshi säger: "Syftet med zen är att att nå den fullkomliga karaktären." Det är ett sätt att göra vår sanna karaktär verklig - och att tillämpa denna i vardagslivet På träningscentret är detta vardagsliv närvarande. Kan du öppna dig socialt där, så går din träning mycket bra.

Det påminner mig om en historia om "Roshin med fågelboet". Han var en stor lärare under T'angperioden i Kina och brukade sitta zazen uppe i ett träd. Guvernören i denna provins, Po Chi, hörde talas om detta och kom en dag dit. Det var inte en vanlig guvernör, han var poet och känd för sina zenpåverkade fraser. Nedanför trädet ropade han till honom: öDu fågelbo-roshi, det ser ut som du sitter hemskt osäkert däruppe.ö Roshin tittade ner och sa: öDet ser ut som du står hemskt osäkert därnere.ö Allting förändrar ju sig i tillvaron och särskilt en politisk karriär.

Guvernören Po Ch?-i förstod genast vad roshin talade om och försökte med: öBerätta vad det är som alla buddhor har lärt ut!ö Roshin citerade Dhammapadans ord:

öGör alltid det goda,

aldrig det onda

håll medvetandet rent,

det är vad alla buddhor lärdeö

Då svarade Po Ch?-i : öGör alltid det goda, aldrig det onda, håll medvetandet rent - det visste jag som treåring.ö Roshin i trädet påpekade : öJust det, en treåring vet det men inte ens en åttiåring kan inte tillämpa det.ö38

Att fullkomna sin karaktär sker genom att träna det rena medvetandet, men som den sjätte patriarken Hui-neng sa så gör en enda vanlig tanke oss vanliga igen.39 Praktiserandet till vardags är detsamma som praktiserandet på kuddarna: håll still de vanliga tankarna som drivs av girighet, hat och likgiltighet och återvänd till det ursprungliga rena medvetandet. Det handlar om ett livstidsarbete, precis som zenstudiet över huvud taget. Och för att avsluta med Yamada Roshis ord så är zenstudiet en förändring av karaktären.

Kapitel 8

Att lägga grunden till

sin träning

Zenträningen handlar om att sluta vara likgiltig inför vår verkliga natur och se till att denna natur får näring och uppmärksamhet. Det innebär att ge efter och släppa sitt gamla liv för att förena sig med ett objekt för vår uppmärksamhet. Under zens historia är det kanske endast Shakyamuni Buddha som kunde nå den fulla mognaden utan minsta vägledning av en lärare. Den sjätte patriarken Hui-neng och några andra genier levde i miljöer och kulturer som hade ett levande intresse för zen och behövde bara möta en lärare för att försäkra sig om sin egen insikt i den sanna naturen.

Men de flesta oss behöver mer vägledning. Jag har faktiskt märkt att de som ivrigt påstår att de inte behöver lärare inte riktigt är mogna att ägna sig åt zazen.

Roshins (lärarens) roll

Det är viktigt att från början förstå roshins funktion. För att ta det från början - ordet öroshiö betyder bara ögammal lärareö. Det är lika mycket ett uttryck för humor och kamratskap som det är en officiell titel. Det betyder inte alls guru och detta är en viktig skillnad.

Roshin bör vara en vägledare i okänt landskap. Precis som en guide i en tropisk djungel måste vara ganska bestämd mot oss med vissa regler för vandringen, måste roshin vara noga med vissa förhållningssätt i träningen. Eftersom träningen går ut på att vårt själv faller undan i räkning av andetag eller under mötet med en koan så står roshin vid sidan och uppmuntrar oss till denna erfarenhet av frihet. När det begränsade självet faller undan så känns det underbart, man finner sin verkliga natur. Roshins uppgift är nu att uppmuntra en allt djupare förståelse för denna underbara känsla och hur man gör för att leva med den i alla livets omständigheter.

En guru uppmuntrar säkert också till detta bortfallande av det olyckliga självet men gör det genom att stimulera eleverna till identifikation med gurun. Gurun blir allsmäktig trots att han eller hon kanske försöker göra sina elever självständiga, eftersom läran kommer att ha en särskilt namn och förbindas med en särskild person. Eleven blir inte fri.

Kanske jag inte gör rättvisa åt alla relationer mellan guru och elever men min avsikt är att visa hur en roshi alltid strävar efter elevens egen fria odling av den djupaste möjligheten till sann tillvaro. Roshin är inte intresserad av att eleverna identifierar sig med honom och vill absolut inte bli helgonförklarad, vägrar att bli placerad på en tron.

Att lita på roshin

Det är lika viktigt att lita på roshin som att lita på en vägvisare i okänt land. Det handlar alltså inte om något slags storhet hos vägledaren utan det är viktigt bara för den som tränar i det okända landet och kan vara mycket viktigt i vissa lägen. Utan tilliten till läraren blir träningen bara stel koncentration utan rörelse mot något mål, utan riktning mot insikt och vidare bortom insikt. Den praktiserande vågar då inte ge sig själv en chans.

Situationen är ungefär som för den som ska dyka från hög höjd första gången. Tränaren säger: öKom igen. Hoppa!ö Om du litar på tränaren så glömmer du allt och dyker. Annars är det enda alternativet att dra sig ur det hela. Roshin har mänskliga svagheter och är en vanlig syndare som vi alla. Men vi måste lita på honom i det som saken gäller. Att lita på roshin innebär ju inte att vi kräver felfrihet eller övermänsklighet av henne eller honom.

Roshin blir bara glad om du upptäcker någon annan lärare som passar dig. En roshi har inte som första uppgift att skaffa anhängare. Men du bör i så fall naturligtvis följa en viss etikett när du byter roshi. Tala med din roshi och be om att få byta. Detta är ju faktiskt bara ett praktiskt förfarande. Inga ursäkter behövs och ingen blir besviken. Inom zen har folk i alla tider bytt lärare till och från, ofta på förslag från lärarna själva.

Men sedan finns naturligtvis ett mindre bra beteende när någon hoppar från lärare till lärare och springer på en rad olika sesshins utan att ägna sin energi åt vägen. Du bör slå dig ner någonstans. Det är vad zen handlar om, att rota sig.

Relationen mellan roshin och hans elev är en ömsesidig investering. Om du kan förutse förändringar i ditt liv som kommer att påverka din träning, som till exempel att flytta från sanghan, så se till att roshin får veta det innan det sker.

Att ta kontakt

När jag undervisade i skolan så kände jag alltid att det fanns mer hopp för den elev som kastade en krita på min rygg än för den som bara lutade sitt huvud ner mot bänken. Den där kritan gav mig nämligen en chans att göra någonting, att säga något. Men kan man verkligen göra något när ingen respons finns? När du träffar roshin så är det viktigt att du talar ur skägget och visar något av dig själv. Hitta inte på konstgjorda frågor under intervjuerna utan säga bara öIdag har jag ingenting att säga direktö om just detta är sant. Det är den mest kompletta svaret.

I dialogen ligger hjärtat inte bara av zen utan av all god religion. Denna dialog leder alltid till att eleven vaknar upp alltmer och detta uppvaknande är dialogens mening. Det är ingen mening i att dialogen stödjer någons självuppskattning.

En munk sa till Y?eh-shan Wei-yen: öJag har ett problem och jag undrar om du kan lösa det åt mig?ö

Y?eh-shan sa: öJag löser problemet åt dig inattö.

När kvällen kom satte sig Y?eh-shan på sin kudde och sa: öKan munken med problemet kliva fram!ö

Munken klev fram. Y?eh-shan tog ett fast tag i skörten på munkens klädnad, skakade honom och ropade: öO ni alla munkar, den här munken har ett problem!ö Sedan sköt han undan munken och gick därifrån.

Missförstå inte denna historia. Roshins gav ett direkt och kärleksfullt svar på munkens problem och förfrågan. Historien handlar om roshins medvetande. Om du har denna historia framför dig som en koan så får du strax ett sådant medvetande. Men Y?eh-shan sa också något om problem i allmänhet. Om du inte har problem så slipper du oron; om ingen oro är närvarande så försvinner även energin.

Ett praktisk problem kan uppstå. öMin mamma är sjuk, ska jag resa hem eller stanna här på centret?ö Žven sådana saker bör du ta upp med roshin. Då blir roshin en rådgivare och det är en annan roll som roshin har. En äldre zenstudent kan också fylla den funktionen.

Shoken och dokusan

Efter att ha genomgått en orienteringskurs och hört roshin hålla en teisho ( ett dharmatal ) och dessutom träffat roshin privat så vet du nog för att kunna avgöra om du vill acceptera denna roshi som din egen lärare. I så fall kan det ordnas en första formell intervju. Denna shoken varierar ganska mycket i utformning från center till center.

På Diamond Sangha i Honolulu har vi den traditionen att vi bugar tre gånger under den vanliga regelbundna intervjun. Men den första intervjun, shoken, är speciell och vi bugar nio gånger och skänker dessutom lite pengar till rökelse som ett bevis på ditt engagemang tillsammans med denna lärare.

Under shoken kommer läraren att fråga varför du valt att ägna dig åt zazen. Detta är en viktig fråga och du ska förbereda dig för den. Har du inget speciellt att säga så är det också bra.

Poängen är att roshin vill veta hur han ska lägga upp ert ömsesidiga arbete. Han kommer att ta reda på ålder, om du är gift, vad du arbetar med och så vidare. Men den väsentligaste saken är varför du gör zazen : öVarför har du kommit hit ?ö

En gång fick några personer punktering utanför huset där Maui Zendo låg. De kom in och lånade telefonen och stannade kvar sex månader. Det finns en mening i varje möte mellan människor så du behöver inte hitta på någon särskild god orsak till att du har kommit hit.

Roshin vill ge dig den undervisning som passar just dig. Det är mindre bra att ge stark currymat till en person med magsår. Du måste därför visa dig själv som du är för läraren. När det sker så föreslår läraren en praktik som passar dig, en zazenteknik som du redan känner till eller kanske koan Mu. Det finns gott om tid för frågor efter intervjun men det går också bra att avbryta med frågor under intervjun. Frågor dyker givetvis upp senare och då återvänder du för vanliga intervjuer och pratar om dessa.

Yasutani roshi brukade säga att frågor om vilken bok som är bäst att läsa om zen eller om buddhistisk filosofi i allmänhet inte är så bra frågor att ta upp under dokusan. Han sa: öMen om du undrar varför dina tänder gör ont under zazen eller varför magen kurrar, så tar jag gärna upp sådana saker under intervjun.ö Mitt eget sätt är nog snarare att tillåta alla slags frågor du verkligen har och istället bestämma en tid för lite längre samtal kring frågor som är tidskrävande. Under det personliga samtalet har vi kanske bara fem minuter att röra oss på för många står i kö.

Det finns en del procedurer vi fölljer i dokusanrummet. Dessa kan du träna på med någon äldre elev. Meningen med dem är öppenhet och respekt. Du måste vara öppen för förändring. Bugningarna betyder att du är redo att släppa efter och ge bort allting.

Till sist

På våra sanghas, Diamond Sangha centers, kan du välja att komma till träffar utan att ha haft shoken eller dokusan. Den enda begränsningen är att du inte kan vara med på sesshin om du inte har börjat arbeta tillsammans med roshin. Andra zencentra kan vara mer strikta med dessa ting.

Nu vill jag att du ska återvända till räkningen av andetagen. Du kan räkna utandingarna eller både in- och utandningar.

Du ger dig nu ut på ett stort äventyr för du tänker ta dig genom den stora skog som träning i zen innebär. Precis som vår föregångare Shakyamuni kommer du att uppleva både svårigheter och underbara insikter. Precis som Shakyamuni och många av hans efterföljare kan du hoppas på att en dag se den innersta naturen hos dig själv och hos alla andra varelser och ting.

Det första steget är likadant som det sista steget på denna vandring. Innehållet är detsamma. Tro inte på dina föreställningar om utveckling och framgång hos dig själv. Varje enskild utandning och varje enskild siffra i räknandet kommer visa sig vara härligheten själv.

Kapitel 9

Koan Mu

Nu är du insatt i tankarna bakom zenträningen och känner till metoden i zazen. Och nu vill jag erbjuda koan Mu för alla som är speciellt intresserade av odlandet av vår sanna karaktär. I samråd med roshin kan du börja med denna koan sedan du har rotat din träning i räkningen av andetagen. Denna koan kommer från Wu Men Kuan, en antologi med klassiska zendialoger, dessutom med kommentarer av Wu-men Hui-k'ai från början av elvahundratalet. Somliga dialoger är mycket korta såsom mu-dialogen.

Dialog

En munk frågade Chao-chou: öHar verkligen en hund buddhanatur, eller har den det inte ?ö

Chao-chou sa: öMuö.

Wu-mens kommentar

Det är mycket väsentligt att du tar dig igenom den kreativa barriär som de äldre lärarna satt upp åt dig i din träning. För att du ska nå en fin förståelse av din sanna natur så kom ihåg att det viktigaste steget är att släppa tankarnas väg. Om du inte vill bryta genom barriären och släppa tankarnas väg så blir du lik en osalig ande som far mellan buskar och grästuvor.

Vad är det för barriär som våra äldre lärare givit åt oss ?

Det är helt enkelt detta enda lilla ord - mu. Detta ord är den enda ökreativa barriärenö i vår tro. Vi kallar detta ord öDen grindlösa barriären hos zensektenö. När du passerar genom denna barriär kommer du att samtala intimt med Chao-chou och gå hand i hand med alla de gamla lärarna. Det finns i historien många generationer lärare i vår linje och dina ögonbryn kommer att vidröra deras, du kommer att se med deras ögon och höra med deras öron. Vore inte det underbart ? Skulle någon kunna påstå på allvar att hon eller han inte vill tränga genom denna barriär?

Alltså - koncentrera dig nu på detta lilla ord ömuö. Gör hela din kropp till en enda undrande massa. Koncentrera dig med dina 360 ben och dina 84 000 hårsäckar och gör det dag och natt, borra dig allt djupare in i mu. Tro inte på föreställningen att mu är ett ingenting. Tro inte på föreställningen att något öharö eller öinte harö en viss egenskap. Det hela är som att svälja en het järnkula. Du vill kanske spy upp den men kan inte. Med tiden blir allting renare inombords och du avlägsnar misstag och felföreställningar som du kanske har använt sedan länge. Den inre världen och den yttre blir detsamma och du själv blir som en stum person som just vaknat upp ur en dröm. Detta vet du inom dig själv och endast du vet det.

Plötsligt öppnar sig mu. Himlarna blir förvånade och jorden skakar. Det är som om du lyckas knycka det stora svärdet från general Kuan. När du möter Buddha så dödar du Buddha. När du möter Bodhidharma så dödar du Bodhidharma. Vid födelsens och dödens klippavsats finner du den stora friheten. I de sex världarna och i de fyra sätten att födas kommer du att njuta i en absorberande uppmärksamhet, livet blir lek och glädje.

Hur ska du nu arbeta på detta? Använd all daglig energi på detta enda ord mu. Om du inte svävar på målet så är det hela klart ! En enda liten gnista tänder ditt eget sanna ljus.

Wu-men's vers

Hund ! Buddhanatur !

En perfekt presentation av helheten.

Med en bit öharö och öinte harö

faller kroppen bort, livet faller bort. 41

Chao-chou Ts'ung-shen

Chao-chou (jap.Joshu) var en märklig lärare under en märklig tid. Han levde under T'angperioden vilken var en guldålder för zen, och han blev nästan 120 år (778-897). Zenlärare är kända för sina långa liv, många av de gamla lärarna blev över 80 år gamla vid en tid då genomsnittet för livslängden var ungefär 50 år. Kanske säger du att livslängden är bara ett fysiskt fenomen, en kombination av goda gener, bra mat och så vidare. Det tänker jag inte argumentera om. Spara ditt omdöme och begrunda denna livshistoria!

Chao-chou blev munk vid unga år och kom för att träna med Nan-ch'uan P'u-yuan när han var arton. Just vi den tiden kände sig Nan-ch'uan inte bra. De fick ha sin första intervju i sängkammaren. Nan-ch'uan låg till sängs.

Nan-ch'uan frågade honom: öVar har du varit nyligen?ö

Chao-chou sa: öI Shui-hsiangö (vilket betyder öLyckobringade teckenö)

Nan-ch'uan frågade: öSåg du det lyckobringande tecknet?ö

Chao-chou sa: öJag såg inte tecknet men jag ser en liggande Tathagata.ö42

Dialogen fortsatte men Nan-ch'uan hade redan insett att den unge mannen verkade lovande. Han stannade hos Nan-ch'uan tills den gamle läraren avled fyrtio år senare. Därefter tillbringade Chao-chou två år i sorg vilket klostret föreskrev för sina munkar. Han begav sig därefter ut på vallfärd för att hälsa på de stora lärare som fanns vid denna tid för att på så sätt fördjupa sina egna insikter genom samtal.

När han startade sin resa sa han: öOm jag möter en sjuåring som kan lära mig något så stannar jag hos det barnet som elev. Om jag träffar en hundraåring som vill lära sig något av mig så blir jag gamlingens lärare.ö Mot den konfucianska bagrunden med dyrkan av förfäder och föräldrar kan man se Chao-chous radikala inställning till zen.

När Chao-chou var åttio år slog han sig slutligen ner och tog emot några elever. Han fortsatte som lärare fyrtio år framöver. Således var han gammal när han började undervisa och hans röstresurser var små. Hans stil brukar kalla öLäpparnas zenö. Det sägs att ett ljus spelade kring hans mun när han talade. Dogen Zenji som ju var kritisk till de flesta av sina föregångare, hade bara högsta respekt för Chao-chou och kallade honom öden gamle buddhanö.

Dialogen

Vi kan vara säkra på att munken som frågade om buddhanaturen mycket väl kände till att buddhanaturen finns i allt. Det står i de stora sutrorna och kanske läste munken varje dag sådana citat. Men han hade inte riktigt insett vad det var frågan om. Han tänkte måhända att buddhanaturen ändå var något som man uppnådde. Shakyamuni satt ju i alla fall under bodhiträdet sex långa år innan buddhanaturens innebörd gick upp för honom:

öOch min egen lärare Chao-chou arbetade med sin lärare i fyrtio år och vandrade sedan omkring i tjugo år till innan han var säker på vad vår sanna natur var. Själv har jag knappast nått dit. ännuö För att visa detta tvivel på det mest konkreta sättet han kunde finna, frågade han Chao-chou: öHar en hund buddhanatur?ö Alltså: menar du verkligen att en vanlig hund har buddhanaturen från början?

Nu kan vi naturligtvis säga överklig naturö eller överklig karaktärö istället för öbuddhanaturö. Vi kan också säga övårt sanna självö eller ösjälvets naturö eller ösjälvets karaktärö. Munken frågar egentligen det här: öVad är buddhanaturen för något?ö Det är alltså en helt fundamental fråga för varje människa.

Chao-chou sa: öMuö. Detta ord ömuö betyder önejö. Det kan kan också betyda öhar inteö. Men Chao-chou menade inte så. Hans avsikt var istället att direkt och med ett kort svar visa själva den natur som munken frågade efter. Samtidigt kan man säga att han visade hur vi alla kan träna. Vi kan ta hans lilla korta svar och bara säga det lugnt och medvetet där vi sitter i zazen på kuddarna: ömuuuuuuö. Vi kan andas in ordet mu, andas ut ordet mu. Vi kan andas mu bara på utandningen. På inandningen kan vi då hålla medvetandet enkelt och stilla.

När du har satt dig så andas först med öettö och ötvåö på det vanliga sättet upp till ötioö. Gör detta en stund så att medvetandet är lugnt och klart. Koppla sedan mu till andningen och glöm siffrorna. Nu gäller det att inte fokusera för starkt på mu så att ordet blir ett objekt skilt från dig, med en egen separat betydelse. Låt snarare mu andas mu. Du ska alltså vara mycket intim med mu.

Kommentaren

Denna mu-koan var säkert mycket populär i zenkretsar långt innan Wu-men satte ihop sin antologi Wu Men Koan och gav ut den. Wu-men tränade själv i sex år på mu. Men hans antologi gjorde det lilla ordet mu till den allmänt gällande första ökreativa barriärenö för alla som var intresserade av insikt i buddhanaturen. Yamada Roshi menar att Wu-mens kommentar är unik bland alla skrifter om zen eftersom den ger en koncentrerad förklaring av hur vi ska göra zazen. En sådan kondenserad förklaring finns ingen annanstans. Därför är kommentaren mycket värdefull och förtjänar vår uppmärksamhet.

Det är mycket väsentligt att du passerar den kreativa barriär som de äldre lärarna satt upp åt dig i din träning. Denna sats summerar faktiskt vad träningen handlar om. Det är alltså fråga om att förstå sig själv genom att ägna sig åt ett ord, ett uttryck, en fras eller en berättelse. Žven om du finner en stabil och lugn samadhi i koncentrationen, även om du förstår och behärskar alla fina formuleringar i skrifterna och i filosofin bakom zen, så kan det hända att du inte ser genom det lilla ordet mu, att du inte ser poängen med Chu-chi's uppsträckta finger, eller vitsen med att Yueh-shan promenerar ut. (Detta syftar på olika koans. ™vers.anm.)

För att du ska nå den fina insikten i den sanna naturen så är det viktigaste steget att släppa tankarnas väg. Det ord som jag här översätter med öfinaö kan också betyda öunderbaraö. För att du alltså ska förverkliga denna underbara upplevelse så måste tankarnas egen väg släppas.

En munk frågade Chao-chou: öHur bör jag använda de 24 timmarna på dygnet?ö

Chao-chous svarade: öDe 24 timmarna använder dig just nu. Men jag använder de 24 timmarna istället.ö44

Varför använder de 24 timmarna dig ? Jo för att tankarna använder dig för sina egna syften. Sekvenser av tankar och bilder bearbetas i din hjärna 24 timmar om dygnet och dessa sekvenser kan manipulera dig. Förändra denna situation! Träna med ett stilla sinne som låter de tankar stiga fram som verkligen ger dig något och som stämmer med omständigheterna runt omkring dig.

Zazen innebär denna förändring som ger ett stilla sinne och gör dig intim med mu. Ovidkommande och distraherande tankar försvinner av sig själv. Det handlar alltså inte om att förtränga tankar eller döva tankeförmågan. Du söker en frid bortom allt förstånd, en frid som återställer de goda proportionerna i livet.

En zenstuderande skrev ett brev om sin träning i att släppa tankarnas manipulerande:

öAllting går mycket bra nu för tiden. Jag är så fullt sysselsatt att jag inte har tid att tänka på något annat än just det jag har för handen, på vad vi ska ha till lunch imorgon och hur jag ska bli kvitt all mat som lämnats kvar. Men samtidigt kan jag känna tydliga förändringar i min träning och detta för första gången sedan jag började med zen. Jag läste den i den senaste boken om Don Juan att nyckeln till allting är att östanna den inre dialogenö och detta budskap gick in i mig och jag började göra just det. Omedelbart hade jag upplevelsen att jag var den enda skaparen av mina tankar och känslor och att jag därför hade total kontroll. Allt jag behöver göra närhelst jag vill det är att stanna den inre dialogen och alla andra röster tystnar och finns inte längre. Det är inte så att de fortfarande finns där och att jag öbara inte tänker på detö - utan de existerar faktiskt inte längre när jag inte existerar. Plötsligt klarar jag av alla situationer som jag tidigare skulle dragit mig för, de existerar inte längre som tunga situationer. Och ändå har ingenting förändrats egentligen.ö

Efter många års träning av zazen så hade hon börjat använda de 24 timmarna. Men det tar inte alltid så långt tid.

Om du inte vill bryta genom barriären och släppa tankarnas väg så blir du lik en osalig ande som far mellan buskar och grästuvor. När tankarna använder dig så har du inte fötterna stadigt på jorden. På sätt och vis har du inte ens fötter. Du är bara en skugga av dig själv som driver för omständigheternas vindar. Du binder dig till dina föreställningar om födelse och död, orsak och verkan, andligt och världsligt, kristendom och buddhism, insida och utsida. Du där med vinden blåsande genom pyjamasen - vad är ditt ursprungliga själv?

Vad är det för barriär som våra äldre lärare givit åt oss ? Nu ska vi inte tro att ordet öbarriärö betyder öbarrikadö. Se i lexikonet. Betydelsen av öbarriärö är i detta sammanhang ögränsstationö eller öpassageö precis som vid en gräns. Zens väg är fullständigt öppen, ingen barriär i vägen. Istället är det gränskontroller i den här stilen längs vägen: öVisa mig hur du har det med dig själv. Visa mig hur du har det med hela universum. Det är bra, du kan gå vidare.ö Det är den sortens barriär.

Nu kanske du tänker att allting kan tjäna som en sådan barriär. När din relation till frun eller barnen krånglar är det en sådan barriär. När din bil stannar på motorvägen så kan detta spela rollen av en kreativ barriär. Därför säger många som tränar zen att allting kan fungera som koan. Och det är förvisso sant. Men i så fall möter vi så oerhört många koans i vardagslivet att vi inte kan arbeta med dem. Det blir alltså mycket viktigt att vi släpper alla dessa andra barriärer och sjunker in i mu. Därigenom kan vi senare upptäcka att de andra barriärerna i vardagslivet verkligen är både genomskinliga och utan någon substans.

Det är helt enkelt detta enda lilla ord - mu. Detta ord är den enda kreativa barriären i vår tro. Det lilla ordet är öett enda ord, en enda stavelseö vilket rekommenderas av författaren till Icke-vetandets moln, den kristna klassikern från 1400-talets England. Han föreslog korta ord som öGudö eller ökärlekö eller ösyndö för den kristna bönen. Sådana ord har djupa innebörder och kan alltså lätt få oss att sitta i tankar. öMu har ingen innebörd allsö säger Yamada Roshi. Det är en barriär som är speciell för zenvägen.

Men tro därför inte att mu saknar betydelse i ditt liv, mu är verkligen något meningsfullt. Denna mening kan identifi eras och uppmuntras. Den kan bli personifierad i ditt liv. Det är ungefär som att simma. Vi kan beskriva simmandet och till och med mima simning på torra land. Men har detta någon verklig mening? Jag tog en gång en kurs i simning vid Hawaiiuniversitetet. Vi tillbringade tre timmar i poolen varje vecka och en timme i lektionssalen. Vi sam i poolen och det var verkligen simning. På lektionerna studerade vi muskulaturen och diagram över fiskar. Det kändes att det inte alls hade med simningen att göra. På liknande sätt har denna text inte alls har med zen att göra !

Vi kallar detta ord öDen grindlösa barriären hos zensektenö. öDen grindlösa barriärenö är också titeln i översättning på Wu-mens antologi Wu-men kuan. Dessutom betyder just Wu-men ögrindlös ö. Wu-men påstod att han inte ordnade de 48 barriärerna i någon speciell ordning men han placerade ändå öChao-chou's hundö först i antologin. Och han säger att mu är den enda barriären på zenvägen. Oräkneliga elever kan instämma i detta genom århundradena.

När jag själv började träna med mu trodde jag att ögrindlösö betydde ogenomtränglig. Vilket misstag! Taltrasten sjunger tydligt och klart varje morgon ! Det är detta det handlar om!

När du passerar genom denna barriär kommer du att samtala intimt med Chao-chou och gå hand i hand med alla de gamla lärarna. Det finns många generationer lärare i vår linje och dina ögonbryn kommer att vidröra deras, du kommer att se med deras ögon och höra med deras öron.

Du blir intim inte bara med traditionens lärare utan du kommer också att upptäcka hur floder och berg, ja hela jorden själv inte är något annat än din egen handling när du tar dig ur sängen på morgonen. I Japan får eleverna följande koan: öLåt nu berget Fuji dansa!ö Men vad händer då med byarna i omgivningen?

Gör hela din kropp till en undrande massa. Koncentrera dig med dina 360 ben och knotor och dina 84 000 hårsäckar... I zenlitteraturen finner vi tre krav på träningen i zen: stor undran, stor tilltro, stor entusiasm.45 Jodå , jag håller med om att dessa förutsättningar är viktiga men tyvärr tolkas dessa som en steg-för-steg-träning. Många får därför problem med dem och undrar: öŽr min undran, min nyfikenhet, stark nog ? Har jag verkligen tillräckligt med tilltro ?Žr jag seriös nog ?ö Men kom ihåg vad Yasutani Roshi sa: öFem procents allvar är tillräckligt.ö Bara det faktum att du är seriös nog att komma till träningscentret för att sitta med oss är seriöst nog. På detta kan du bygga upp allvaret.

Yamada Roshi brukade säga att östor undranö eller östort tvivelö egentligen betyder öbli ett med muö Själv skulle jag vilja säga att östor tilltroö är att utföra bugningen vid dörren in till dojon. öStor entusiasmö kan då vara att gunga lätt fram och tillbaka och åt båda sidorna innan du sitter stadigt och börjar räkna andetagen. Dramatisera inte din träning och sätt inte upp orimliga krav!

Inte desto mindre är det av största vikt att du tar dig igenom barriären. Använd all din energi till denna uppgift. Det innebär förstås inte att du ska överanstränga dig. Det är snarare så att du inte ska lägga energi på något annat än mu.

... och gör det dag som natt, träng allt djupare in i mu. Detta är råd inför en intensiv period av sittning. Då stiger man upp vid fyratiden och går till sängs vid niotiden på kvällen. Under hela dagen håller man mu framför sig i zazen, under kinhin, mellan måltiderna och på all övrig tid också. Men naturligtvis kan du även under sesshin bli ombedd att göra något som kräver din uppmärksamhet. Du kan inte så lätt ha mu framför dig när du skär morötter för då skadar du dig kanske. Då koncentrerar du dig istället på morotsskärandet och då är det din träning.

På liknande sätt har du mini-sesshins i ditt hem innan du går till jobbet på morgonen och på kvällen. Men däremellan sysslar du med din familj och med ditt arbete. Ett av sätten att kontrollera hur det går för en elev som tränar mu, är just att fråga öHur förklarar du mu så att en baby förstår det ?ö Att bara böla mu som en kossa, är inte ett bra svar.

När du kör bil så bara kör bil med full vakenhet för det som sker i bilen och utanför den. När du svarar telefonen så ägna dig åt den som ringer till dig. Rör dig på det här sättet från den ena vardagssysslan till den andra och träna denna kvalitet i uppmärksamheten och medvetandet. Praktisera medvetande.

I regel har vi en del mindre pauser i arbetet och i vardagen. Vi väntar på en buss, vi går promenaden ner genom en korridor, vi väntar på att nästa klient ska komma. Vid sådanan tillfällen går det utmärkt att andas mu utan att dra andras uppmärksamhet till sig. Och du kan faktiskt få utrymme när som helst, mitt under arbetet, för vad Katsuki Sekida brukade benämna öett-andetags-muö. En enda utandning ömuuuuuuuö och sedan återvänder du till arbetet märkligt förfriskad.

Tro inte på föreställningen att mu är ett ingenting. Tro inte på föreställningen att något öharö eller öinte harö en viss egenskap. Detta inser du nog redan. Men av detta följer konsekvenser som går långt bortom själva barriären. Det finns nämligen personer som faller ner i en avgrund av tomhet och upprepar för sig själva att ödet spelar ingen rollö eller att öallt är ändå ettö. Jag mötte många unga män och kvinnor under 60-talets och 70-talets drogrevolutioner som hade störtat i denna fälla. Ibland är det en religiös upplevelse som leder dig in i denna fälla. Och som alla sjukliga inbillningar kan den bli väldigt envis. Jag håller med om att allt är tomt men allt är också fullt på samma gång. Ibland är tillvaron hög och ibland lång, ibland känns den stark, ibland svag. Ibland är livet ljust men ibland också mörkt. Se till att inte bli fast i förenklade bilder av livet.

Zenlärare brukar tycka om att berätta historien om Yajnadatta som alltid beundrade sitt eget ansikte i spegeln. En dag syntes inte ansiktet i spegeln. Han förstod att han förlorat sitt huvud och sprang runt och skrek: öJag har inget huvud! Jag har inget huvud!ö Hans vänner fick fatt på honom och försökte övertyga honom om att hans fortfarande hade ett huvud. Till slut klappade man till honom i huvudet. Med den kraftiga smärtan insåg han att huvudet fanns där. Då började han springa runt och skrika: öJag har verkligen ett huvud!ö 46 Poängen med den här historien, brukar man säga, är att du egentligen har den verkliga naturen från början, fast du inte är medveten om det. Du behöver sitta ner och få en puff av din lärare för att inse något som alltid varit sant. Men just i vårt sammanhang måste vi påpeka att båda påståendena öjag har ingen sann naturö och öjag har faktiskt en sann naturö är inkorrekta.

Det hela är som att svälja en het järnkula. Du vill kanske spy upp den men kan inte. Här beskriver Wu-men ett särskild period i din mognad med koan mu. Det innebär att mu numera är så intim att den finns i magen på dig. Det är inte längre så uppdelat mellan dig själv och koan, så att du andas mu. Det är snarare så att mu andas mu. Du vet att du inte längre kan göra dig av med mu - och du vill förstås inte heller. Det mesta du gör sker med mu, du sitter med mu, står och går med mu. Du känner att mu styr sig själv genom dig. Vad är detta? Mu.

Med tiden blir allting renare inombords och du avlägsnar misstag och felföreställningar som du kanske har använt sedan länge. Vilka är dessa misstag och felförställningar som du använt dig av? Dogen Zenji säger: öMisstag är att sträcka ut sig själv och försöka gripa om de tio tusen tingen.ö47 Vi skapar ju begrepp och modeller för att förstå världen och kategoriserar den i människor, djur, ting osv. Men vi glömmer att detta inte är verkligheten utan våra begrepp och kategorier, vars existens är mental. När vi glömmer detta och agerar som om granngänget är farliga, så blir detta granngäng farligt. Om vi antar att en viss nation är farlig så blir den farlig. När vi med begreppen lägger roller på kvinnor så kan endast de allra starkaste kvinnorna revoltera mot dessa roller. På detta mentala sätt delar vi upp världen och begränsar därmed dess levande kraft.

Genom zazen tar vi till vårt hjärta den öppna tomhet som ligger under allting och genomtränger allting och vi fokuserar oss endast på mu. Det innebär att du inte ser en röd färg så fort du tänker på det gamla Sovjetunionen och att du ler lite åt uppmaningen öDamerna först!ö. Dina fixeringar smälter så sakta bort.

Den inre världen och den yttre blir samma helhet ...En av mina elever berättade för mig att han kände sig som en boll av väv när han satt på kudden. Det kanske verkar bisarrt men det var nog en äkta makyo, en slags djup dröm om sig själv som ett tunt skal av korgväv, med tomhet både på insidan och utsidan. Kanske får du en liknande upplevelse, kanske inte. Men din känsla för den öppna tomheten blir tydlig och klar.

...och du blir som en stum person som just vaknat upp ur en dröm.Detta vet du inom dig själv och endast på det sättet. Mr. Sekida brukade berätta för oss om hur en god vän och han själv satt på klostrets veranda just när solen gick upp. Det var den sista dagen på en ovanligt djup och stilla sesshin. Man pratar naturligtvis inte så mycket under en sesshin. Men nu sa i alla fall vännen något:. öOjö sa han på ett lite egocentriskt sätt, ösolen har visst gått upp.ö Detta drömska tillstånd av glömska inför det som sker kan mycket väl vara ytterligare ett steg på vägen. Ibland i dokusan säger jag till eleven: öVisa mig mu!ö Kanske eleven svarar: öMuuuuuuuuö och är fullständigt absorberad. Det är en lovande position.

Plötsligt öppnar sig mu. Himlarna blir förvånade och jorden skakar. Whammo! Brödfrukten dunsar ner på plåttaket! Just det, så är det ! Du ser äntligen poängen med det hela ! Stor överraskning! Universum säger : öTjänare !ö

En del tror att övandet av mu handlar om att få en viss uppfattning om mu och senare om alla de andra koan-fallen. Detta är ungefär som att säga att du så småningom får en egen förståelse för ett skämt. Koans och skämt är inte detsamma men de har båda en poäng. Poängen med mu är densamma för dig och mig och Yamada Roshi och alla hans japanska zenelever och alla som studerar zen överallt på jorden. Poängen är exakt densamma. Vi är ju alla medlemmar i samma hål-i-näsan-sällskap. Vår egentliga natur har ingenting med enskilda uppfattningar att göra.

Om vi ska dra jämförelsen med skämtets poäng lite längre, så vet ju vi att en del skrattar lite dämpat och andra lägger av ett gapskratt. En del personer förstår sin natur på ett genomgripandesätt medan andra bara vidrör den ytligt. Yasutani Roshi brukade säga att kensho, erfarenheten av den egna sanna personliga verkligheten, är som när man skrapar frosten av bilrutan. Du ser lite grann genom den och det är verkligen den sanna naturen du ser därute, men du måste skrapa mer ordentlig och till slut lyfta ur rutan helt för att se klart.

Men med detta första kikande inleds en hel livstid av träning. Om du är medlem av Sanbo Kyodans tradition så har du ungefär 500 andra koans kvar att bekanta dig med. Vid en ceremoni för en elev som avslutat studiet av en koan kommenterade faktiskt Yasutani Roshi saken så här: öHans träning har just börjat.ö

Yamamoto Gempo tog vid åttiosex års ålder upp studiet av Diamantsutran på nytt. Han läste den högt. Vid ett sådant tillfälle pekade han på ett textställe och sa till sin sekreterare: ööŽntligen förstår jag det här stället!ö Bland zenfolk är det populärt att uttrycka sig så här: öShakyamuni Buddha tränar fortfarande och han har bara nått halvvägs.ö

Att tränga genom barriären mu är ett viktigt steg. Vi kan säga att det finns två slags koans - den första och alla de andra därefter. När du passerat den första så är de andra mycket lättare eftersom du har sett den inre kvaliteten hos dem. Det är inte ovanligt att någon känner igen poängen i en koan under ett enda samtal med läraren, även en så kallad svår koan. Men i regel tar det längre tid och ibland händer det att man fastnar.

Det är som om du lyckas knycka det stora svärdet från general Kuan. Här leker Wu-men en smula med orden. General Kuan är nämligen en känd figur i den kinesiska militära historien. Men på kinesiska skrivs hans namn med samma ideogram som ordet ökoanö. Wu-men menar givetvis att du har snappat bort barriären. öKuanö betyder precis öbarriärö. Du är nu en bergakung eller en bergadrottning. Du sitter ensam på toppen av Ta Hsiung-berget. Det sägs att när han var nyfödd så pekade Buddha med ett finger uppåt och med ett annat nedåt och uttalade orden: ö™ver alla himlar, under alla jordar, bara jag, ensam och helig.ö Det handlar alltså om arhatens erfarenhet, ensam och understödd av hela det enorma universum.

När du möter Buddha så dödar du Buddha. När du möter Bodhidharma så dödar du Bodhidharma. Detta är en sats som har missförståtts väldigt ofta. I sitt rätta sammanhang har den åtminstone två korrekta tolkningar. Ur en synpunkt syftar satsen på att du har kastat bort alla dina tankar om och kring Buddha och alla gamla lärare. Vad har du här att göra din gamla Bodhidharma ?Stick din väg !!

Ur en annan synpunkt så finns det över huvudtaget inte några lärare eller någon buddha. Här är en historia om detta:

En följeslagare vid namn K'uo frågade Te-shan Hs?an-chien: öVar har alla buddhas och gamla lärare tagit vägen ?

Te-shan frågade: öVad sa du ?ö

K'uo sa: öJag tog fram en underbart elegant galopphäst för att rida ett lopp men fick bara se en lam sköldpadda på galoppbanan.ö

Te-shan sa ingenting.

Vad ser du för skillnad på insikt mellan Te-shan och hans följeslagare som också fungerade som tjänare ? Jag tror tjänaren mycket väl visste allt om de två sätten att tolka. Men Te-shan hade glömt dem helt och hållet.

Precis vid födelsens och dödens klippavsats finner du den stora friheten. En gång kom en elev till mig och sa att han var mycket deprimerad. Han hade insett att det inte finns något att lita på i det här livet. Jag började skratta och han undrade varför. Jag sa: öVarför tror du de gamla zentokarna alltid höll på att dumma sig och fara land och rike runt som clowner ?ö Han skrattade. Det största skämtet i universum är just att det ingenting finns att lita på. När du kan uppskatta det skämtet så är du verkligen fri att kliva ur sängen på morgonen när väckarklockan ringer.

I de sex världarna och i de fyra sätten att födas kommer du att njuta av en absorberad uppmärksamhet som ger livet lek och glädje. I konventionell buddhism räknar man med sex världar: helvetet, världen för hungriga spöken, för djur, för demoner, för människor och så himlen. De fyra sätten att födas var i gammal buddhistisk fysiologi: född ur buk, född ur ägg, född ur fukt och född genom metamorfos. Alltså var som helst finns denna koncentrerade njutning! Och vid alla tillfällen pågår denna lek! Hakuin Zenji sa: öAtt sjunga och dansa - det är dharmas röst.ö49 Wu-men vänder på detta och säger: öDharmas röst är sjunga och dansa.ö Så hurra ! för att koka mat och lägga kompost i trädgården !

Hur ska du nu arbeta på detta? Använd all livsenergi på detta enda ord mu. Det här rådet måste du ta bokstavligt. En av mina vänner inom zen i Japan brukar använda uttrycket: öHundra procents tryck i pannanö. Alltså: bränn allt ditt bränsle i denna mu-eld. Men det innebär dock inte att trötta ut sig eller överanstränga sig. Då inträder bara utmattning. Inte desto mindre händer det att en och annan går igenom en sådan period av kamp och utmattning. Försök att gå runt detta beteende och hitta en stark och jämn koncentration och indentifikation av den verkliga naturen. Bara mu. Bara mu. Inuti dig finns bara mu , utanför dig finns bara mu, i hela universum bara mu.

Om du inte svävar på målet så är det hela klart ! En enda liten gnista tänder ditt sanna ljus. En del personer läser in ett motsatt budskap här. De tänker: öOm jag inte blir klar så beror det på att jag misslyckas.ö Det är inte korrekt. Du använder och sköter om din kropp och ditt medvetande som en helig träningsplats, en vördad plats för upplysning. En gång när jag själv var besviken på min träning så citerade Nakagawa Roshi den gamle Chao-chous ord: öOm du noga följer mina instruktioner och inte inser något på tjugo år, då ska du få gräva upp min döskalle och äta gödsel ur den.ö Vi ska nog låta dina ben ligga ifred, bäste Chao-chou.

En enda liten gnista tänder ditt eget sanna ljus. Vad är det för en liten gnista ? Hackspettens smatter mot trädstammen. Dunsen av brödfrukten. En liten pust av rökelsen. Žr du beredd ?

öAtt vara beredd är alltihopö.

Versen

Hund ! Buddhanatur !

Ett perfekt sätt att presentera helheten !

När du blivit riktigt intim med mu så kan du börja tala med din lärare om dessa rader. Vad är det perfekta sättet att presentera helheten? Hela universum bör nu framträda för dig!

Med hjälp av en bit öharö och öhar inteö,

försvinner kroppen, försvinner livet.

Detta kan vi vända på. När kropp och liv försvinner så finns inget öharö eller öhar inteö. När du på ett genuint sätt upplever den Stora Döden så finner du samtidigt det Stora Livet. Detta liv begränsas inte av kontrasten mellan öharö och öhar inteö eller motsättningen mellan orsak och verkan. Eller skillnaden mellan liv och död.

Hakujin Zenjis

Zazens sång

Alla levande varelser är av naturen buddha

såsom is av naturen är vatten.

Utan vatten ingen is

utan levande varelser ingen buddha

Så sorgligt att folk struntar i det nära

och söker sanning långt bort

ungefär som någon mitt i vattnet

som ropar av törst,

eller som ett barn i ett rikt hem

som går och söker bland de fattiga.

Vi är förlorade genom okunnighet

och går i mörker genom de sex världarna

från den ena mörka stigen till den andra -

när ska vi bli fria från födelse och död ?

O zazen i mahayanas tradition !

Jag prisar dig högst av allt !

Hängivelse, ånger, träning,

alla goda dygder -

källan till allt detta är zazen.

De som prövar zazen bara en enda gång

rensar bort brottsliga handlingar från tidernas begynnelse.

Var finns alla de mörka stigarna då ?

Det rena landet är nära.

De som hör denna sanning bara en enda gång

och lyssnar med tacksamt hjärta,

lägger det på minnet, vördar det,

får belöning utan gränser.

Och ännu mer till de som vänder om

och blir vittnen till vår egen natur,

självnaturen som också är ingen natur alls,

bortom all undervisning och lära.

Hjärtsutran

(MAHA PRAJNA PARAMITA HRDAYA SUTRA)

När bodhisattvan Avalokiteshvara övade den djupa upplysta visdomen,

såg han klart att världens alla former är tomma,

och genom detta förvandlade han allt lidande och all förtvivlan.

Shariputra - form är ingenting annat än tomhet och tomhet är ingenting annat än

form,

form är just precis tomhet, tomhet är just precis form.

Sinnesintryck, tankar, impulser och medvetande är just detta.

Shariputra - alla ting är märkta av tomheten, de är ofödda och oförstörbara.

De är inte orena och inte rena, de känner ingen vinst, ingen förlust.

I tomheten finns ingen form, inget sinnesintryck, ingen tanke, ingen impuls eller

medvetande.

Det finns inte öga, öra,näsa,tunga, kropp eller själ,

det finns inte färg, ljud, lukt, smak, beröring eller föreställningar,

det finns inte ett synfält eller några tankar,

det finns inte okunnighet eller upplysning av okunnighet,

det finns inte ålderdom eller död,

det finns inte upphävande av ålderdom eller av död,

det finns inte lidande eller någon orsak till lidande,

det finns inte upphörande av lidande eller någon väg,

det finns inte visdom eller uppnående av visdom.

En bodhisattva uppnår ingenting utan lever bara den upplysta visdomen

utan något som helst hinder i sitt medvetande.

Inget hinder och därför ingen rädsla.

Genom att vara långt bortom falskt tänkande

når bodhisattvan den fullständigt rena friden.

Alla buddhor av idag, igår och av imorgon lever själva den djupaste visdomen

och når därigenom den högsta fullständiga upplysningen.

Du ska därför känna till att den upplysta visdomen

är den stora bönen, visdomens bön, den oöverstigbara bönen,

den högsta bönen som raderar allt lidande fullständigt.

Detta är sanning och inte illusion.

Därför bör du ta fram den upplysta visdomens bön,

ta fram bönen och säg:

öGate gate paragate

parasamgate bodhi svaha !ö

Hakujin Zenjis

Zazens sång

Alla levande varelser är av naturen buddha

såsom is av naturen är vatten.

Utan vatten ingen is

utan levande varelser ingen buddha

Så sorgligt att folk struntar i det nära

och söker sanning långt bort

ungefär som någon mitt i vattnet

som ropar av törst,

eller som ett barn i ett rikt hem

som går och söker bland de fattiga.

Vi är förlorade genom okunnighet

och går i mörker genom de sex världarna

från den ena mörka stigen till den andra -

när ska vi bli fria från födelse och död ?

O zazen i mahayanas tradition !

Jag prisar dig högst av allt !

Hängivelse, ånger, träning,

alla goda dygder -

källan till allt detta är zazen.

De som prövar zazen bara en enda gång

rensar bort brottsliga handlingar från tidernas begynnelse.

Var finns alla de mörka stigarna då ?

Det rena landet är nära.

De som hör denna sanning bara en enda gång

och lyssnar med tacksamt hjärta,

lägger det på minnet, vördar det,

får belöning utan gränser.

Och ännu mer till de som vänder om

och blir vittnen till vår egen natur,

självnaturen som också är ingen natur alls,

bortom all undervisning och lära.

Hakujin Zenjis

Zazens sång

Alla levande varelser är av naturen buddha

såsom is av naturen är vatten.

Utan vatten ingen is

utan levande varelser ingen buddha

Så sorgligt att folk struntar i det nära

och söker sanning långt bort

ungefär som någon mitt i vattnet

som ropar av törst,

eller som ett barn i ett rikt hem

som går och söker bland de fattiga.

Vi är förlorade genom okunnighet

och går i mörker genom de sex världarna

från den ena mörka stigen till den andra -

när ska vi bli fria från födelse och död ?

O zazen i mahayanas tradition !

Jag prisar dig högst av allt !

Hängivelse, ånger, träning,

alla goda dygder -

källan till allt detta är zazen.

De som prövar zazen bara en enda gång

rensar bort brottsliga handlingar från tidernas begynnelse.

Var finns alla de mörka stigarna då ?

Det rena landet är nära.

De som hör denna sanning bara en enda gång

och lyssnar med tacksamt hjärta,

lägger det på minnet, vördar det,

får belöning utan gränser.

Och ännu mer till de som vänder om

och blir vittnen till vår egen natur,

självnaturen som också är ingen natur alls,

bortom all undervisning och lära.

Hjärtsutran

(MAHA PRAJNA PARAMITA HRDAYA SUTRA)

När bodhisattvan Avalokiteshvara övade den djupa upplysta visdomen,

såg han klart att världens alla former är tomma,

och genom detta förvandlade han allt lidande och all förtvivlan.

Shariputra - form är ingenting annat än tomhet och tomhet är ingenting annat än

form,

form är just precis tomhet, tomhet är just precis form.

Sinnesintryck, tankar, impulser och medvetande är just detta.

Shariputra - alla ting är märkta av tomheten, de är ofödda och oförstörbara.

De är inte orena och inte rena, de känner ingen vinst, ingen förlust.

I tomheten finns ingen form, inget sinnesintryck, ingen tanke, ingen impuls eller

medvetande.

Det finns inte öga, öra,näsa,tunga, kropp eller själ,

det finns inte färg, ljud, lukt, smak, beröring eller föreställningar,

det finns inte ett synfält eller några tankar,

det finns inte okunnighet eller upplysning av okunnighet,

det finns inte ålderdom eller död,

det finns inte upphävande av ålderdom eller av död,

det finns inte lidande eller någon orsak till lidande,

det finns inte upphörande av lidande eller någon väg,

det finns inte visdom eller uppnående av visdom.

En bodhisattva uppnår ingenting utan lever bara den upplysta visdomen

utan något som helst hinder i sitt medvetande.

Inget hinder och därför ingen rädsla.

Genom att vara långt bortom falskt tänkande

når bodhisattvan den fullständigt rena friden.

Alla buddhor av idag, igår och av imorgon lever själva den djupaste visdomen

och når därigenom den högsta fullständiga upplysningen.

Du ska därför känna till att den upplysta visdomen

är den stora bönen, visdomens bön, den oöverstigbara bönen,

den högsta bönen som raderar allt lidande fullständigt.

Detta är sanning och inte illusion.

Därför bör du ta fram den upplysta visdomens bön,

ta fram bönen och säg:

öGate gate paragate

parasamgate bodhi svaha !ö

Hakujin Zenjis

Zazens sång

Alla levande varelser är av naturen buddha

såsom is av naturen är vatten.

Utan vatten ingen is

utan levande varelser ingen buddha

Så sorgligt att folk struntar i det nära

och söker sanning långt bort

ungefär som någon mitt i vattnet

som ropar av törst,

eller som ett barn i ett rikt hem

som går och söker bland de fattiga.

Vi är förlorade genom okunnighet

och går i mörker genom de sex världarna

från den ena mörka stigen till den andra -

när ska vi bli fria från födelse och död ?

O zazen i mahayanas tradition !

Jag prisar dig högst av allt !

Hängivelse, ånger, träning,

alla goda dygder -

källan till allt detta är zazen.

De som prövar zazen bara en enda gång

rensar bort brottsliga handlingar från tidernas begynnelse.

Var finns alla de mörka stigarna då ?

Det rena landet är nära.

De som hör denna sanning bara en enda gång

och lyssnar med tacksamt hjärta,

lägger det på minnet, vördar det,

får belöning utan gränser.

Och ännu mer till de som vänder om

och blir vittnen till vår egen natur,

självnaturen som också är ingen natur alls,

bortom all undervisning och lära.

Här är orsak och verkan detsamma

och vägen är varken tvådelad eller tredelad.

Med denna form som är inte är någon form

så förlorar vi oss aldrig när vi kommer och går.

Med denna tanke som inte är någon tanke

dansar och sjunger Lagens Röst.

Hur gränslös och fri är inte himlens fullhet!

Hur lysande är inte visdomens måne !

Saknas det verkligen något nu ?

Exakt här är nirvana framför våra ögon,

exakt den här platsen är lotuslandet,

just den här kroppen är buddha.

min fru i norra Kalifornien. Sedan återvände vi båda för att börja sitta med Senzaki Sensei och bli undervisade av honom.

Senzaki Sensei kallade sig inte roshi. Han hade försökt få över en roshi från Japan för att träffa de elever han hade. Detta hade inte lyckats så han försökte hålla dharman levande så gott det gick på egen hand.(Han var också mycket kritisk till många etablerade roshis i Japan.™vers.anm.)

Vi satt på vanliga stolar och fick mycket lite instruktion vid sidan av vad vi kunde få ut av hans teisho. Det mesta lärde vi oss av hans underbara sätt att vara, hans vänlighet och hans ödmjukhet. Han gav oss buddhistiska namn - mitt blev öChotanö som betyder öDjup dammö.

Senzaki Sensei hade en bred beläsenhet i västerländsk litteratur och särskilt uppskattade han den tyske katolske mystikern Meister Eckhart från 1200-talet. Han citerade Eckhart för mig:

™gat som jag ser Gud med

är detsamma som Gud ser mig med.

öVisa mig detta öga!ö sa Senzaki Sensei. Jag arbetade mycket hårt på denna koan och besökte honom en dag med detta svar : Sittande framför honom slöt jag helt enkelt ögonen.

öOh,ho!ö skrek han. öNåväl, var tar detta vägen när du sover?ö Det kunde jag inte svara på och så arbetade jag lika härt på denna nya koan och flera år senare när jag höll på med Mu under andra lärare, skulle denna gamla fråga dyyka fram i mitt medvetande.

Jag studerade för att ta Masterexamen i japansk litteratur vid University of California in Los Angeles vid denna tid. Men min fru var olycklig i södra Californien varför vi beslutade att återvända till Hawaii när hennes familj och sluta sitta zazen med Senzaki Sensei. ?ter i Honolulu fortsatte jag mina Mastersstudier i japansk litteratur vid Hawaiiuniversitetet. Jag avslutade dessa studier genom en avhandling 1950 om öBashos Haiku and Zenö. Vid den här tiden föddes vår son Thomas.

Ivrig som jag var att få återvända till Japan för att praktisera zazen fick jag ett stipendium med hjälp från dr. D.T.Suzuki, som undervisade på Hawaiiuniversitetet sommaren 1949. Väl framme i Japan bodde jag fem månader på Zenkyo An i Kenchoji, Kitakamakura och gick på lektioner som åhörare på Tokyos universitet. Vi är framme vid hösten 1950.

Dr. Shokin Furuta och dr. Blyth hjälpte mig att få bostad på Zenkyo An och dessutom att få tillgång till sesshin på Engakuji. Detta var min första erfarenhet av verklig zazen. Jag var ju redan 33 år gammal och mycket stel i kroppen. Denna intensiva zazen smärtade mina knän så illa att jag inte kunde gå mer än några få steg. Tre veckor efteråt återvände jag för att sitta rohatsu sesshin, men mina knän var fprtfarande svullna. Det var r ena pinan och jag var fullständigt desperat !

Asahina Sogen Roshi and hans munkar var väldigt snälla men utlänningar var sällsynta fåglar på den här tiden och de hade liten vana att ta hand om dem. Nu visste jag att Senzaki SEnsei hade en god vän i munken och poeten Soen Nakagawa vid Ryutakuju i Mishima. Jag skrev därför till honom och han inbjöd mig till sitt kloster. Med vårt gemensamma intresse för haikudiktningen blev vi omedelbart vänner och jag var med om sesshin i januari på Ryutakuji - fortfarande med smärtor men med tillåtelse att sitta på en agura i Nihonzoställning. Jag överlevde.

Appendix

Zen här och där

Det började när en god vän kommenterade att mina skriverier påminde honom om orientalisk poesi. Jag lånade då översättningar på biblioteket av japanska och kinesiska poeter och stötte på poeten Basho och Po Chu-li.

Sedan kom andra världskriget och efter ett tag fann jag mig själv som civil fånge på ön Guam, som japanerna tagit. Jag internerades i Kobe. Vakterna vid lägret upptäckte mitt intresse för japansk haikudiktning och när R.H. Blyths bok Zen in English Literature kom ut på senåret 1942, så lånade en av vakterna mig ett exemplar av den.

Jag fascinerades av det perspektiv som Blyth gav uttryck åt i boken och jag läste den flera gånger om, kanske tio gånger. Jag genomgick upplevelser som gjorde att jag kunde läsa andra texter, t ex Shakespeare, Basho och flera grundläggande författare, som om jag aldrig sett dessa texter tidigare. Också min uppfattning om verkligheten hade ändrats: verkligheten tedde sig genomskinlig. Förutom detta var jag lycklig på ett nästan absurt sätt trots de svåra omständigheter jag befann mig i.

Dr. Blyth var också internerad i Kobe. När alla läger fördes samman i maj 1944, satt vi tillsamans med de andra 175 fångarna i lägret ovanför staden. Under de följande fjorton månaderna lärde jag mig åtskilligt om Zen från denne kreative lärare och jag beslöt att göra zazen för någon roshi så fort jag fick tillfälle till det.

Tillbaka i USA fortsatte jag mina studier vid Hawaii-universitetet och tog examen 1947 i engelska litteraturen. Jag gifte mig smma år och tillsammans med min fru reste jag till Berkely för att studera japanska språket och litteraturen.

En av mina vänner var intresserad av Krishnamurti, den indiske lärare som i sin undervisning kan jämföras med Zen. Han fick mig att följa med till södra Kalifornien under julen 1947 för att försöka finna Krishnamurti. På så sätt kom vi till Ojai, en stad norr om Los Angeles där Krishnamurti bodde när han var i USA. Just då var han emellertid i Indien.

Vi for dock vidare söderut i Kalifornien och stannade till vid P.D. och Ione Perkins bokhandel för orientalisk litteratur i södra Pasadena. Där träffade jag Richard A. Gard, som idag är en välkänd forskare i buddhism. Vid den här tiden var han föreståndare i bokhandeln och jobbade på sin doktorsexamen vid Claremont College. Vi hade varit kurskamrater före kriget på Hawaiiuniversitetet.

Jag ville förstås se hela samlingen böcker om Zen, mest skrivna av Dr. D.T.Suzuki, som fanns till salu i bokhandeln.. Jag frågade också Gard om han kände till någon zenlärare i södra Kalifornien. Han tyckte jag skulle söka upp munken Nyogen Senzaki och gav mig adressen till Miyako Hotel i den japanska delen av Los Angeles.

Jag begav mig omedelbart till Senzaki Sensei och blev genast imponerad av hans underbara personlighet. För honom ville jag gärna göra zazen så jag for för att hämta min min fru i norra Kalifornien. Sedan återvände vi båda för att börja sitta med Senzaki Sensei och bli undervisade av honom.

Senzaki Sensei hade en bred beläsenhet i västerländsk litteratur och särskilt uppskattade han den tyske katolske mystikern Meister Eckhart från 1200-talet. Han citerade Eckhart för mig:

™gat som jag ser Gud med

är detsamma som Gud ser mig med.

öVisa mig detta öga!ö sa Senzaki Sensei. Jag arbetade mycket hårt på denna koan och besökte honom en dag med detta svar : Sittande framför honom slöt jag helt enkelt ögonen.

Asahina roshi hade försökt översätta min koan om Guds öga från Eckhart till Hui-Nengs koan om öDet ursprungliga ansiktet och ögatö , men den gamla mästaren vid Ryutakuji ansåg detta vara för komplicerat för mig så han satte mig på att arbeta med Mu istället. I dokusanrummet uttryckte jag lite motstånd mot denna förändring, men på väg tillbakatill min kudde för att meditera vidare, upptäckte jag plötsligt vad verklig zazen är för något. Nu var jag inte längre medveten om att sprickorna i golvet bildade ett underligt mönster. Jag kunde för första gången sjunka under medvetandets yta.

Jag flyttade till Ryutakuji efter denna januarisesshin och bodde där fram till återresan i augusti till Hawaii. Det var en blandad upplevelse. Jag hade stor glädje av att studera med Nakagawa Osho - han stimulerade mig till att själv skriva haiku och vi gjorde en minnesvärd resa tillsammans till Kyoto, Nara och Iga-Ueno i samband med hans kommande installation som Roshi vid Ryotakuji.

Men jag var också en olycklig person eftersom jag inte var hos min hustru och son. Jag blev dessutom allt mer utmattad av schemat på klostret. På en tiggarvandring - det kallas takuhatsu - till Namazu City, fick jag dysenteri och jag satt sesshin i juni med denna vidriga åkomma. Jag var verkligen dålig. När jag ser fotografier från denna tid, kan jag nästan inte se mina egna ansiktsdrag i den dödsmask jag har.

Nakagawa Osho som nu var roshi, tog mig till läkare i Mishima som inte hjälpte mig det minsta. Jag sökte hos dr.Blyth i hans hem på Peers School i Tokyo. Han tog mig till sin läkare som gav mig antibiotika och botade dysenterin. Jag var emellertid mycket svag och Nakagawa sa tilll mig att ta ledigt och bo på hotell på Izuhalvön. Det var inte så vilsamt precis. När mitt år i Japan närmade sig sitt slut var jag fullständigt deprimerad över att ha misslyckats. Mina vänners vänlighet hjälpte inte.

Strax innan jag for åter till USA tog Nakagawa Roshi och jag en promenad till Hongo som ligger nära Tokyos universitet. Där råkade vi se en Bodhidharma-figur i fönstret på den kända bokhandeln som Morie Shoten har där. Nakagawa insisterade på att få köpa denna figur åt mig och jag var glad för det var en konstnärligt lyckad figur. Han gjorde mig lite förlägen genom att säga till sina vänner att denna Bodhidharma skulle bli centralfigur i det nya templet som jag skulle upprätta i USA. Något sådant var mig mycket främmande. Bodhidharman följde i alla fall med mig till Honolulu och sednare till Los Angeles och åter till Honolulu.

När jag så var återförenad med min familj upptäckte jag att pengarna från staten för krigskompensation hade tagit slut och för att försörja oss jobbade på kommunen i en liten ort nära Honolulu. Relationen mellan min hustru och mig hade blivit sämre när jag var i Japan. Vi försökteunder två år till men sedan beslöt vi att separera. Som tur är har vi under tidens gång lyckats bli goda vänner igen och jag har stor välsignelse av kontakten med min son Thomas som idag är kurator på Hawaiis skoldepartement.

Jag reste till fastlandet igen 1953 och fortsatte sitta med Senzaki Sensei. Men återigen kollapsade jag genom en blandning av den dåliga hälsan jag skaffat mig i Japan och den pykiska spänning jag levt under de sista åren. Jag fick lägga in mig på sjukhus. Efter en tid där följde långa månader av tillfrisknande.

I bättre tillstånd tillbringade jag runt ett år med att jobba för P.D. Perkins och hans fru Ione som hade bokhandeln där jag först träffat på Senzaki Senseis namn. Där lyckades en av Senseis elever hjälpa mig att få jobb på en skola i Ojai, The Happy Valley School - den plats där jag flera år tidigare sökt träffa Krishnamurti.

Jag tog hjälp av en psykolog under ett års tid och sedan, efter flyttningen till Ojai, av en psykiater. Med hjälp av särskilt denne läkare kunde jag öppna mig lite och ge uttryck för mina känslor. I februari 1957 gifte jag mig med Anne Hopkins som då var vice rektor vid Happy Valley School. Vi flyttade till ett underbart hus med stora fönster som vette mot valnötsträdgårdarna i Ojaidalen.

Anne och jag gjorde en resa till Hawaii och Japan dena sommar. I Honolulu mötte vi Tom, som nu fyllt sju år och var ganska ensam utan någon far. Jag kände starkt behov av att få vara nära honom. Vi beslutade att flytta till Hawaii inom ett år.

I Japan tillbringade vi två veckor på Ryutakuji-klostret där vi träffade munken Eido Shimano (Tai San). Han verkade vara en ärlig unga man med värdighet och han talade god engelska. Det var tydligt för alla att han var Nakagawa Roshis favorit bland munkarna. Han ville väldigt gärna komma till USA och vi lovade hjälpa honom.

Jag deltog i en sesshin på Ruytakuji och sedan klättrade Anne och jag uppför berget Fuji tillsammans med Nakagawa Roshi. Han tog oss också till Tokorozawa där vi satt en sjudagars sesshin med Yasutani Hakuun Roshi, en lite historisk händelse eftersom Akira Kubota och Tatsuo Hiyama hade sina kensho-erfarenheter just under denna sesshin. (De är idag seniorer vid Sanum Zendo i Kamakura som leds av Yamada Koun Roshi).

Detta var Annes första sesshin och hon tänker på den som sitt första steg i zenträningen. För mig var Yasutani Roshi en uppenbarelse eftersom han verkade på mig som en destillation av ren energi. När denna sesshin avslutades med två kenshoupplevelser och i hög stämning så föll tårarna på mina kinder inför att ha missat denna stora chans.

Vi återvände för att göra det sista året vid Happy Valley School och planerade för vårt återvändande till Hawaii. Sensaki Sensei gick bort vid hög ålder i maj 1958 och Nakagawa Roshi kom till Kalifornien för att hålla två s esshins till minnet av honom tillsammans med Sensakis elever. Jag tjänade som jisha under den första av dessa sesshins och Roshi var jikijitsu. Jag tror att det var den första fulla sjudagars sesshin som hölls i USA på ett mer genomarbetat sätt.

Emanuel Sherman var jisha vid den andra sesshin - han skulle senare resa till Japan som zenstudent - och Anne och jag gav oss iväg till Honolulu innan sesshin började. Pauline Offner som också for till Japan som zenstudent efter ett tag, var med om båda dessa sesshins.(Dessa båda pionjärer inom Zen följde sedan olika vägar i Japan. De kom till Sydostasien båda två, fast var och en på sitt eget vis, och där blev de båda upptagna som buddhistiska munkar och de förblev så.)

Under denna tid i Los Angeles diskuterade Anne och jag med honom om att hjälpa munken TaiSan (Eido Shimano) komma till USA. Roshi tyckte det var lämpligt följande år.Vi var förtjusta , dels därför vi kunde håla löftet till Eido Shimano och dels för att vi trodde att hans närvaro skulle få Nakagawa Roshi att regelbundet komma till USA.

Vi anlände till Honolulu och började se oss omkring för att hitta försörjning. Til slut öppnade vi en bokhandel med inriktning på österländsk religion och Hawaiiana. Jag förde en lista på alla kunder med intresse för österländsk religion med tanke på ett besök av Eido Shimano och bildandet av en grupp för meditation.

Men Eido Shimano blev sjuk och hans resa sköts på framtiden. Jag beslöt att starta en grupp själv och skrev till Nakagawa för tillstånd. Pauline Offner som var på hemväg från Japan till sin familj i en krisartad angelägenhet, kom förbi oss med besked från Nakagawa : det gick bra att starta en grupp.Således hade vi ett första möte i oktober 1959. Vi höll till i vardagsrummet i vårt hus och fyra personer var närvarande, oss själva inräknade.Žntligen kunde installationen av Bodhidharma äga rum.

Vi träffades en gång i veckan till dess att Nakagawa kom för att leda en sesshin tidigt året därpå, 1960, och därefter blev det två gånger i veckan. Detta schema har inte brutits någon gång och fungerar fortfarande i Honoluluzendon.

Nakagawa Roshi for vidare till Kalifornien under våren 1960 och var med om att sätta fart i Sensaki Senseis gamla grupp som varit vilande efter hans död. Nakagawa ledde ännu en sesshin på återvägen över Hawaii och vi började känna att vår grupp var etablerad. I augusti detta år kunde Eido Shimano äntligen komma över och bli ledare för gruppens träning i zazen.

Vid den här tiden brukade vi träffas i vårt hem nära Koko Head, den krater vars namn spelade roll när Nakagawa Roshi gav vår zendo namnet Koko An , som på japanska faktiskt betyder öDet lilla templet just härö. Detta var emellertid ingen bra plats för sitt ändamål så vi sålde det och köpte ett större hus nära Hawaiiuniversitetet, det nuvarande Koko An. Härifrån har man utsikt bortöver Diamond Head, den välkända kratern som utgör ett landmärke från Waikiki Beach, ett namn som spelat roll när vi gav namn åt vår organisation Diamond Sangha - men även en gammal välkänd sutra, Diamantsutran, har haft betydelse för namnet.

Nakagawa Roshi återvände 1961 och ledde två sesshins med oss, den första vid det gamla Koko An opch den andra vid det nya på Kaloa Way 2119. Vid denna första vårsesshin kände jag mig särskilt engagerad. Jag satt uppe på nätterna och tyckte att jag var i ett djupt tillstånd.Jag upplevde en makyo (hallucination) i vilken jag satt på ett golv i ett mycket gammalt stentempel med enorma stenpelare som sträckte sig högt upp mot det himmelshöga taket. Mycket långa munkar i svart gick långsamt runt mig i en cirkel och de reciterade sutror med låga röster. Denna upplevelse hade en smak av det förgångna.

På eftermiddagen den femte dagen gav Nakagawa Roshi ifrån sig ett kraftigt öKatzu!ö i zendon och jag instämde spontant med ett öAaaah!ö. Vid nästa personliga samtal, dokusan, frågade han mig något som jag inte kunde svara på - i efterhand förstod jag att det var en kontrollfråga. När jag inte kunde säga något avslutade han samtalet. Vid en senare dokusan sa han att jag vid det tidigare tillfället hade erfarit en glimt av insiktens ljus och att jag skulle vara mycket försiktig i fortsättningen.

I sitt avslutande tal efter denna sesshin sa Roshi öNågon har fått en smula ljusö. Jag förstod att han syftade på min erfarenhet men jag brydde mig inte på ett allvarligt sätt. Žndå kände jag att taket i mitt medvetande var oändligt spaciöst. Allt var nytt och lysande. Jg kände helt enkelt att jag varit med om en god sesshin.

Mellan dessa två sesshins på Hawaii 1961 besökte Nakagawa Roshi Los Angeles och New York och i den senare staden ledde han sin första sesshin på Amerikas östkust med hjälp av Dr. och Mrs. Paul Weisz och andra elever. Detta var grundläggningen för senare sesshins och för organisationer som blomstrar där idag.

Strax efter den andra sesshin 1961 etablerade vi Diamond Sanghas bulletin som nu (1971) är inne på sin elfte årgång. Denna publikation har presenterat viktiga artiklar om zen genom åren och var väldigt viktig vad gäller informationen kring de tidiga resorna till USA som Nakagawa Roshi och Hakuun Yasutani Roshi gjorde. Senare har den publicerat uppsatser om zenträningen av vår rådgivare Katsuki Sekida. (Denna bulletin upphörde och mina tal och andra skrifter publiceras nu i en kvartalsskrift, The Blind Donkey. Diamond Sangha publicerar också Kahawai, Journal of Women in Zen.)

Anne och jag beslöt under sommaren 1961 at skaffa oss mer träning i Japan så vi sålde bokhandeln, lämnade zendon i Eido Shimanos händer. Vi reste först till Ryutakuji och sedan på Nakagawas förslag, till Taihei An i Sekimachi. Där arbetade vi med Yasutani Roshi. Han tog emot oss på ett mycket vänligt sätt och vi fick snart med hjälp av honom och hans elever en lite stuga att bo i. Stugan låg nära och vi kände oss mycket hemmastadda där. Vi verkligen njöt av de tidiga morgnarna då vi gick till zendon för dokusan och regelbundna sesshins.

Vi lärde oss också uppskatta det japanska livet som bl a innebar dagliga besök på det allmänna badet. Vi kände att vi växte genom träningen som var intensiv och fick vänner för livet bland eleverna i Sekimachi och vid Kamakura Zazenkai. Tyvärr var jag överkänslig för tatami-mattorna vi sov på och fick astmaattacker. Jag försökte ignorera dem och jag tror jag missade endast en del av en sesshin.

Mot slutet av denna vistelse talade Philip Kapleau med mig om Yasutanis vilja att komma till USA för att leda sesshin. Jag diskuterade det med Yasutani och han uttryckte sin önskan att dra sig tillbaka på Hawaii. Vi var förtjusta och skulle försöka göra allt för att realisera denna önskan.

Nakagawa skulle planenligt komma till USA 1962 men då hans mamma dog så inställde han denna resa och ansåg att Yasutani kunde resa istället. Jag tror han anförtrodde ansvaret för Eido Shimanos träning till Yasutani vid samma tid.

Detta innebar början till en lång rad USA-resor för Yasutani Roshi, ända fram till 1969. När jag tänker tillbaka på de umbäranden och ansträngningar Yasutani Roshi gjorde för vår skull, så känner jag mig djupt ovärdig inför detta engagerade och intensiva arbete från hans sida.

Före varje sesshin brukade jag känna stor förväntan och jag hopppades att jag skulle gå ut ur sesshin på den nivå jag nådde under den första sesshin 1961. Men jag lyckades aldrig. Roshi var vänlig och uppmuntrande men i dokusan hade jag ingenting att komma med och jag kände mig i hemlighet mycket besviken på mig själv. Jag verkade ha kört fast i min träning.

Med tanke på Yasutanis plan att dra sig tillbaka på Hawaii köpte vi en egendom i Pupukea som ligger på den lantliga delen av ön Oahu. Våra medlemmar tillbringade helgerna med att reparera det lilla huset och måla det åt Roshi och Satomi San (en äldre nunna som arbetade som Yasutani Roshis assistent.) Vi städade också området runt kring stugan och anlade en trädgård och planterade fruktträd.

Under 1964 accepterade Eido Shimano en inbjudan att flytta till New York där han sedan dess har lyckats etablera The New York Zendo of the Zen Studies Society och alldeles nyligen byggt upp ett center uppe i Catskill-bergen i den övre delen av staten New York. Yasutani Roshi stod nu inför att dra sig tillbaka i ett främmande land utan någon som tolkade åt honom. Samtidigt uppmanade hans studenter i Japan honom att skjuta upp sin pensionering. Det slutade med att han skrinlade Pupukea-planen. Vi förstod och sålde fastigheten.

Yasutani Roshi kom emellertid årligen att leda sesshin samtidigt som han besökte Los Angelse och New York. På vårt håll uppehöll vi vår zazenkai utan någon representant från Japan ända fram till juni 1965 då herr Katsuki Sekida, en lekman från Ryutakuji, kom till Koko An. Det var Nakagawas förslag och herr Sekida har varit hos oss sedan dess, fastän han just nu i skrivande stund är i London hos Ryutakujis gren där. (Herr Sekida har dragit tillbaka till sitt japanska hem strax efter detta skrevs.)

Från 1962 till 1969 arbetade jag på Hawaiiuniversitet som administratör och arbetet gällde mest The East-West Center. Arbetet förde mig till Asien vid ett tillfälle men jag fick endast några få dagar i Japan. Jag fick dock ett vidare perspektiv på buddhismen genom resor till buddhistiska länder i Sydasien och Sydostasien.

Jag tror det var kring 1966 eller 1967 som jag började få grepp om några koans. Jag minns särskilt öYen-kuan och noshörningens solfjäderö.

Yen-kuan: öGe mig noshörningens solfjäder!ö

Eleven: öDen är trasig.ö

Yen-kuan:öGe mig i så fall noshörningen.ö

Eleven kunde inte svara.

(Detta är fall nittioett i samlingen The Blue Cliff Record. Se bibliografin.)

Jag tyckte att en intelligent femåring skulle kunna plocka fram den där gamla besten åt Yen-kuan. Men vid den här tiden uppfattade jag inte elevens första respons öDen är trasigö.

Under den här tiden var Mr. Sekidas tal och skrifter till mycken hjälp för mig. Min zazen fördjupades när jag började sätta värde på samadhi-sidan av zenträningen.(Dvs. den djupa absorption som ger kropp och ande vila och energi men som inte är detsamma som insikt i koans.™vers. anm.)

Under 1967 diskuterade Anne och jag vår framtida pensionering och undersökte en rad egendomar och fastigheter på Oahu. En av våra medlemmar flyttade till Maui och när vi en dag besökte henne så fann vi något som vi tyckte skulle passa oss väldigt bra: två tunnland jord med en liten stuga i en avlägsen del av ön. Vi köpte fastigheten och fick snart höra dess historia som tillflyktsort åt några unga människor som lämnat samhällets vanliga livsstil och hyrt stugan. Vi fortsatte denna uthyrningstradition och besökte ofta dessa ungdomar som sökte ett alternativt sätt att leva och kom mycket bra överens med dem och deras värderingar. Vi kände också att vi brydde oss om deras problem.

Jag minns inte säkert när vi bestämde oss för att förvandla vårt hyresobjekt till ett permanent Zen Center. Beslutet växte nog gradvis fram under det kommande året. Vi märkte att ett stort antal ungdomar (som led på något sätt av det moderna samhället ) kom flyttande från fastlandet till Maui och kunde bli medlemmar. Deras engagemang kunde kanske få en viss kvalitet genom zenträning.

I juni 1968 tog en av våra medlemmar på Koko An sin examen vid Hawaiiuniversitetet och erbjöd sig att reparera huset på Maui och se till att ett meditationsschema kom igång bland ungdomarna där. Vi tyckte att det var en god id‚ och under det kommande året fick atmosfären i stugan på Maui en viss doft av zen. Stället blev känt bland folk som öThe Haiku Zendoö, i detta fallet betydde öHaikuö namnet på den Hawaiianska kommun där stugan låg. Jag tyckte inte namnet var så bra eftersom det redan fanns ett öHaiku Zendoö i Los Altos i Kalifornien som hade tagit namnet på grund av att de hade sjutton medlemmar - haikun har ju sjutton stavelser som bekant. När vi senare flyttade till Maui ändrade vi namnet till öMaui Zendoö och det namnet hade centret tills det upphörde.

Den första juli 1969 kunde jag pensionera mig från Hawaiiuniversitetet och flytta till Maui. Brian Baron, en av våra veteraner på Koko An flyttade med mig som arbetsförman och två andra personer från Koko An följde med tillfälligt. Anne och Mr.Sekida kom efter från Koko An i september. Programmet vi hade på den tiden har modifierats och ser i skrivande stund ut så här:

5.00 Uppstigning och toalettbestyr

5.10 Zazen

5.50 Studieperiod

6.30 Frukost

7.00 Arbetsmöte, städning, arbetsperiod

9.30 Förfriskningar

10.50 Slut på arbetsperioden, förfriskningar

11.10 Zazen

11.50 Slut på zazen

12.00 Lunch, kort vila

13.00 Arbetsperiod

15.00 Slut på arbetsperioden, vila, mellanmål

16.30 Zazen

17.10 Slut på zazen

17.20 Middag, tystnad, vila

19.10 Zazen (tal två gånger i veckan)

21.00 Ljusen släcks

(The Maui Zendo fick senare en egen byggnad och tomt numera ungefär en och en halv kilometer bort, där Anne och jag bodde. Schemat har också förändrats på flera sätt.)

Under tiden hyrde vi ut Koko An till tre personer som skulle hålla huset öppet två gånger i veckan för sittning. Efter ett år blev medlemsskaran såpass stark att några av dem kunde ta över hyrandet och de första tre flyttade. Därmed är alltså även Koko An ett Zen Center vars medlemmar håller daglig zazen och sedan arbetar under dagen eller går i college. (Schemat på Koko An har aldrig ändrats nämvärt. Medlemsantalet blev nu större än det på Maui. Jag besökte det månatligen för zazenkai eller sesshin innan jag flyttade till Palolo Valley , det nya centret.)

Min hälsa som aldrig varit särskilt robust blev sämre efter flyttningen till Maui. Jag tyckte det var väldigt svårt att etablera ett regelbundet klosterliknande schema med folk som inte visste vad det innebar och som för det mesta levde ett bekvämt liv. Jag orkade inte själv med detta klosterliv. Min orkeslöshet när det gällde att vara ledare för ett sådant liv blev pinsamt uppenbar. Förmodligen arbetade jag också för hårt med utbyggnader och reparationer. I vilket fall blev jag ofta sjuk under en period av ungefär arton månader. Inte desto mindre höll Maui-zendon Dharmas ljus levande tack vare Anne, Mr Sekida och Mr Baron.

Mr Sekida uppmuntrade mig mycket. Han ansåg att jag erfarit kensho och han påpekade detta för Yasutani Roshi när han besökte Hawaii i oktober 1969 vid vår första sesshin. Roshi lät mig därför börja arbeta med en koan. Jag hade dock inget stort självförtroende och gjorde bara två obetydliga koans under denna sesshin. Jag var osäker på hur man ska handskas med dokusan och särskilt var jag osäker på vad det är att övisaö mitt svar på koan.

Nakagawa Roshi kom för en kort sesshin i oktober 1970. Denna tid var mycket besvärlg för mig och jag inte att jag hade någon enda dokusan med honom. Han hade planerat att komma två gånger för sesshin i oktober 1971 men en sjukdom hindrade honom och han kunde inte komma till Hawaii. Men jag deltog i en sesshin som han ledde i Kalifornien augusti 1971 och då ställde Nakagawa Roshi flera frågor. Han instämde med Mr Sekidas och Yasutanis Roshi uppfattning om min kensho. Vi började också gå genom en del koans ur Wu Men Kuan och jag förstod lite av dokusanproceduren efter Mu.

Efter denna sesshin kom Nakagawa Roshi och jag överens om att jag skulle bjuda in Yamada Koun Roshi som var en av Yasutanis efterföljare så att han r egelbundet skulle komma till Hawaii. Anne och jag kände Yamada sedan vi deltog i Kamakuras zazenkai tio år tidigare.Vi var väldigt nöjda med detta förslag.

När detta skrivs har vi gjort två sesshins med Yamada Roshi i oktober 1971, en vid Koko An och en på Maui. En medlem i Mauigruppen har fått erfarenhet av kensho och andra i båda grupperna har gjort fina framsteg. Jag känner själv en solid grund i min egen kensho och studerar koans så ivrigt jag mäktar med.

Yamada Roshi känner vi vara vår riktiga lärare, personligt intresserad som han är av varje elev. Han kallar dem vid deras eget namn, ger dem självförtroende men kräver samtidigt klara papper på deras egna upplevelser. Hans teishos, föredrag, är djupt belysande för oss alla. Vi tror knappt att vi haft turen att få en sådan lärare på regelbunden basis! (Nu är Yamada Roshi sjuttiofem år och fortsätter besöka Diamond Sangha för att ge tal och kontrollera erfarenheter.)

När jag ser tillbaka på mitt zensökande som gått kringelikrok, så inser jag att lärare, vänner och familjen har gett mig en styrka och inriktning som jag inte anade att jag hade. Först var det Blyth Sensei och Senzaki Sensei. Sedan Nakagawa Roshi, Yasutani Roshi och Sekida Sensei. Och nu till sist Yamada Roshi som har inspirerat mig till ett nytt liv i zens anda.

Medlemmarna i Koko An Zendo och senare Maui Zendo har krävt ett ledarskap som Anne och jag så småningom har börjat etablera fastän vi samtidigt är äldre syster och bror till de andra. Relationen till de tio permanenta medlemmar här på Maui har utvecklats med värme under åren och i skrivande stund sköter Maui Zendo nästan sig själv. Alla tar ansvar för de många sysslorna i hushållet, trädgården och i zendon. Vi är en sann zen-familj som har riktigt roligt tillsammans . Vi försöker förverkliga vår innersta natur tillsammans.

Under dessa tolv år sedan Diamond Sangha etablerades 1959 har Anne varit ett ständigt stöd och en ständig uppmuntran för mig. Ingenting hade fungerat utan hennes inspiration. Hon bar huvudansvaret när jag var sjuk vid flera tillfällen och gav aldrig ett tecken på att mödan skulle varit förgäves eller av tveksamt värde.

Jag tror att min dåliga hälsa har lämnat mig för en tid. Kanske var den en sorts zensjukdom, en potentiell förmåga som inte utvecklades eller ett behov som inte tillfredsställdes. Med Yamada Roshis tillit till min förmåga att gå vidare inom Zen, känner jag nu ett förtroende och en glädje som jag inte drömde om att känna. Jag är djupt tacksam inför honom och försöker endast visa mig värdig hans förtroende.

Maui Zendo, Thanksgiving Day, 1971

Efterord

Nästan elva år har gått sedan jag skrev ovanstående och jagläser denna text med blandade känslor. Jag skulle inte skriva på detta sätt idag (i synnerhet skulle jag inte använda ordet kensho så ofta) men när det skrevs hade det relevans. Jag är övertygad om att det kan vara användbart för zenstuderande idag.

När jag ser tillbaks så förstår jag bättre min "mörka natt" från 1961 till 1971. Min erfarenhet tillsammans med Nakagawa Roshi under den första sesshin 1961 var inte djup nog att ge mig någon verklig insikt och det tog många år av zazen för att förbereda mig för verklig träning i zen. En sådan här utveckling är inte så vanlig men då och då möter jag någon som har liknande historia bakom sig.

Under de år som följde efter att texten skrevs så tog jag mig tämligen snabbt genom koan-studiet. Yamada Roshi ledde ofta sesshins på Hawaii och dessutom besökte jag honom på Sanun Zendo i Kamakura tillsammans med Anne och tillbringade långa studieperioder där under åren 1972-1975. Roshin gav frikostigt av tid och energi och jag träffade honom minst en gång om dagen för dokusan och förstås mer intensivt under sesshin. Anne gjorde också fina framsteg i sin zenträning under denna period.

I december 1974 tyckte Yamada det var dags att jag började undervisa själv. Detta har jag nu gjort på heltid vid zendon på Maui, Koko An och ibland på besök hos Sydneyzendon, Ring of Bone Zendo i Kalifornien. Då och då har jag undervisat i Tacoma, Washington för katolska vänner. Som jag skrev för elva år sedan känner jag mig djupt tacksam inför Yamada Roshi. Jag försöker alltid vara värdig hans tillit.

Översikt över den buddhistiska läran

Den fyra nobla sanningarna:

1 Oro finns överallt

2 Det finns en orsak till oro

3 Det finns frihet från oro

4 Frihet är att praktisera den åttafaldiga Vägen

Den åttafaldiga vägen:

1 Riktiga uppfattningar

2 Riktiga tankar

3 Riktigt tal

4 Riktigt uppförande

5 Rikitig arbete

6 Riktig livsstil

7 Riktig mental samling

8 Riktig samadhi

Buddhas tre kroppar:

1 Den rena tomma kroppen

2 Den lyckliga kroppen i ömsesidigt beroende

3 Den förvandlade unika kroppen

De fyra tillstånden:

1 Kärleksfull vänlighet

2 Medkänsla

3 Glädje över andras befrielse

4 Balanserat sinnelag

De sex perfektionerna:

1 Dana - givandet

2 Shila - den moraliska uppfattningen

3 Kshanti - tålamod

4 Virya - vitalitet och målmedvetenhet

5 Dhyana - fokuserad meditation

6 Prajna - visdom

Fyra ytterligare perfektioner:

7 Upaya - lämpliga hjälpmedel

8 Pranidhana - löften

9 Bala - starkt syfte

10 Jnana - kunskap

De tre gifterna:

1 Hat

2 Girighet

3 Förvirring

De sexton bodhisattvalöftena

Tillflykten till de tre skatterna:

1 Jag tar min tillflykt till Buddha

2 Jag tar min tillflykt till Dharma

3 Jag tar min tillflykt till Sangha

De tre rena löftena:

1 Jag lovar att hålla löftena

2 Jag lovar att öva alla goda sanningar

3 Jag lovar att rädda de många levande varelserna

De tio allvarliga löftena:

1 Jag lovar att inte döda

2 Jag lovar att inte stjäla

3 Jag lovar att intemissbruka sex

4 Jag lovar att intemissbruka talet

5 Jag lovar att inte sprida eller använda droger

6 Jag lovar att inteprata om andras fel

7 Jag lovar att inteskryta om mig själva och tala illa om andra

8 Jag lovar att inteförsumma sanningens övningar

9 Jag lovar att inte låta mig gripas av vrede

10 Jag lovar att intege sanningen dåligt rykte

De sex områdena:

1 Djävlar

2 Hungriga spöken

3 Djur

4 Titaner

5 Människor

6 Gudar

De arton dhatus:

Organ Fält Medvetande

1 Öga Form och färg Seendet

2 Öra Ljud Hörande

3 Näsa Lukt Lukta

4 Tunga Smak Smakande

5 Kropp Det beröringsbara Kännande

6 Själ Tanke Tänkande

De fem skandhas :

1 Former i världen

2 Sensationer

3 Perceptioner

4 Mentala reaktioner

5 Medvetande

De fyra löftena för bodhisattvan:

1 De många levande varelserna är oräkneliga, jag lovar att rädda dem.

2 Girighet, hat och förvirring uppstår hela tiden, jag lovar att avstå från dem.

3 Sanningens och kärlekens portar finns överallt,jag lovar att vara vaken för dem.

4 Denna buddhaväg är oöverstigbar, jag lovar att förkroppsliga den helt och fullt.

Index över buddhistiska termer

Japanska namn ges i traditionell form med efternamnet först. De flesta termer som har stor bokstav i början finns också som uppslagsord i detta index. När det står 'Mahayana' så läs 'Mahayanabuddhist' eller 'Mahanabuddhism' . Märk att sanskrittermer som vanligtvis börjar med aspirerat S återfinns under Sh. Förkortningar: s=sekel; K=kinesisk; J=japansk; P=pali; S=sanskrit.

Abhidharma, S; Abhidamma, P. Kommentar till Dharma. En samling av kommentarer till Sutras. Se Tripitaka.

Ahimsa, S. Att inte skada. Att ge näring.

Amida, J. Amithaba.

Amithaba, S. Amida. Det Eviga Ljusets Buddha, det Eviga Livets Buddha som räddar levande varelser genom sitt Löfte att alla varelser ska födas i Det Rena Landet.

Ananda, 400-talet f Kr. En av de viktigaste eleverna till Buddha Shakyamuni; den andra av de Äldre Lärarna.